Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 22 december 2012

Brevsvar

Fick ett mail ifrån Görna Hägglund igår.
Jag hade skrivit till honom ang en artikel han skrivit. jag skrev:
Läste i ditt nyhetsbrev.
Föräldrar kan inte ersättas.(d 23) Måste kommentera det.
Ett av de största problemen är just din inställning. Du resonerar som om alla
föräldrar är bra föräldrar. Alla föräldrar kan inte vare sig uppfostra eller ta
hand om sina barn. Alla föräldrar kan inte heller älska sina barn. Jag skulle
vilja se dig säga det till en flicka som utnyttjats av sin pappa eller en pojke
som misshandlats av sina föräldrar. Att de är bäst på att ta hand om dem. Eller
barn till missbrukande föräldrar. Du visar att du har ett vuxenperspektiv och
tron att alla vuxna gör ett bra jobb. Så resonerar du antagligen inte då det
gäller adopterade föräldrar. Jag kan hålla med dig om du utgår ifrån dem barnen
ser som sina föräldrar.

Även i riksdagen har man en övertro på att myndigheter alltid gör rätt. I våras
kom det fram att en familjehems pappa utnyttjat två små barn. Han dömdes nu

till 8 år. Han är förmodligen redan ute efter halvtid medan han förstört hela
livet för barnen han förgripit sig på. Samtidigt kommer nu ökade krav på
familjehemmen. Det är bra. Men varje vecka utsättas barn för övergrepp i form
att t.ex omplaceringar av myndigheter utan att någon som helst agerar. Så fort
det handlar om myndigheter som gör fel så händer ingenting. Trots att Donia
dog i ett familjkehem i våras har mamman inte ens rätt att få en utredning runt
vad som hände eller vem om någon är ansvarig.

Skall man ha ett tydligt barnperspektiv måste man utgå ifrån barnen och dem
barnen ser som sina inte vilka som fött dem. Som sagt vad säger du annars till
adopterade barn? Det är inte så att du blir en bra förälder bara för att du kan
föda barn. Jag hävdar att din ståndpunkt är förödande för utsatta barn, ur
deras perspektiv. Jag hävdar också att du har ett föräldraperspektiv inte ett
barnperspektiv. Lagar behövs inte för de som sköter sig och tar hand om sina
barn men för de som inte gör det. KD säger sig värna om familjen men familjer
ser olika ur idag.Det vore bättre att värna om mäniskan vem hon är är, i vilken
situation hon än lever och hur hennes situation än ser ut.


Han svarade nu:
Bästa Eva,
Tack för ditt brev och dina synpunkter på föräldraskap.
Vi människor är ofullkomliga. Det innebär att vi alla nu och då gör fel. Detta gäller också föräldrar. Ingen familj är perfekt, inga föräldrar felfria. Dessvärre finns det barn som lever med föräldrar som inte kan ta sitt föräldraansvar. I vissa fall kan detta få förödande konsekvenser för barnen och familjen. Jag förstår att du som fosterhemsmamma har fått möta barn som farit illa. Det är djupt upprörande när en förälder, som är tänkt att ge sitt barn kärlek och trygghet, missbrukar sin roll och skadar ett oskyldigt barn fysiskt eller psykiskt. I dessa fall är samhället skyldigt att gripa in till hjälp och försvar för de barn som far illa.
Men alla barn far inte illa, alla familjer är inte dysfunktionella. Grundinställningen måste vara att barn har rätt till sina föräldrar och att föräldrarna har rätt till sina barn. Därför anser jag att föräldraansvaret behöver stärkas. Föräldrar ska ges bättre möjligheter att spendera mer tid med sina barn. Vi måste tilltro föräldrarna förmågan och ge dem mer makt över den egna tillvaron.
Vänliga hälsningar,Göran HägglundPartiledare Kristdemokraterna
 
Jag kunde inte låta bli att svara igen:
Tack för ditt svar. Håller helt med men vi lagstiftar väl inte för de som sköter sig och sina barn utan för de som inte gör det. Att stärka föräldars rätt till sina barn gör det ännu svårare att gå in och göra något då det blir fel.
Det är inte föräldrars ställning som skall stärkas utan barnens, det handlar inte om föräldrars rätt till sina barn utan barns rätt till sina föräldrar, det handlar inte om att göra föräldrar tryggare i lagens mening utan om att barnen skall ha rätt till trygghet även om de råkar ha föräldrar som inte sköter om dem som de skall. Det handar om barnens rätt till att växa upp och leva under trygga säkra omständigheter inte om föräldrars rätt att styra över barn de förstört för.
Föräldrar kan och måste ibland ersättas. Det finns som du skriver föräldrar som inte kan eller bör ta hand om sina barn och de barn måste även i lagen få ett starkare skydd. måste tänka om och ta barnens perspektiv inte föräldrarnas Det handlar ju inte om att ta barn ifrån väl fungerande föräldrar utan som sagt att ge barn i behov av skydd fortsatt skydd, att ge barn man redan tvingats ta fortsatt skydd och rätt till fortsatt trygghet.
MVH Eva

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar