Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 2 december 2012

Sammanfattning

Ja då är det snö över nästan hela landet tror jag.

Saknar dem så. Våra två små godingar. Vi brukade vara ute och leka. Busa i snön. Åka pulka, skidor och bygga snögrottor som vi sedan satte ljus i till kvällen.
Sedan är det ju första advent och då jular vi hela huset. Har svårt att få den riktiga julstämningen att infinna sig, trots att vi spelar julmusik och sonen hjäper till.

Hittar lite diverse artiklar.
På socialstyrelsens hemsida ligger en sammanfattning av utredningen. http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2012november/vanligtattfamiljehemsplaceringaravbrytsifortid
– Studien indikerar att konflikter med familjehemsföräldrarna är vanliga, men det sker ju även bland tonåringar som bor hos sina biologiska föräldrar. För placerade barn riskerar dock konsekvenserna att bli stora eftersom familjehemsavtalet kan sägas upp med kort varsel, säger Marie Berlin.

Risken för sammanbrott ökar om det placerade barnet har beteendeproblem, om det varit med om sammanbrott tidigare, eller om det finns ett biologiskt syskon som är placerat i samma familjehem. Om socialtjänsten fått varningssignaler, som att barnet sagt sig inte trivas i familjehemmet, eller att familjehemmet uttryckt sig negativt om barnet, slutade 60 procent av placeringarna med sammanbrott.
Det visar att socialtjänsten måste ta varningssignalerna på allvar och snabbt vidta åtgärder för att förhindra sammanbrott. Det sker inte alltid idag, säger Marie Berlin.

Man kan undra varför barn som placerats som små får beteende problem. Är de medfödda eller uppkommer de genom sätter de behandlas på?
Risken ökar också om de omplacerats tidigare. Som Sofia Rapp sa i en intredvju i går man tror att ingen vill ha en. Man ger upp innan.
Eller som en  annan sa:
Man missköter sig så att det blir som man tror, allt för att bekräfta för sig själv att det var som man trodde. Det blir en självuppfyllande profetsia.

Det kommer varningar. Familjehemmet har uttryckt sig negativt om barnen. Det gjorde vi också men inte om barnen på det sättet, att det var problem med dem utan att de reagerade negativt vid de ökade umgängena.
Vid 28 procent av sammanbrotten var det de långvarigt placerade barnen själva som tog initiativ till att avbryta. Bland de yngre barnen låg istället de biologiska föräldrarna bakom 38 procent av sammanbrotten. För yngre placerade barn innebar tät kontakt med den biologiska mamman en ökad risk för att placeringen skulle avbrytas i förtid, liksom om familjehemmet hade biologiska barn i samma ålder.
– Socialtjänsten behöver bli bättre på att erbjuda hjälp och stöd när det uppstår konflikter mellan de biologiska föräldrarna och familjehemmet, säger Marie Berlin.
 
 Om barnen själva tar initiativet tror jag mest att det beror på lojalitet med föräldrar som tror att de kan få tillbaka dem om de flyttar och får barnen att välja det allternativet. Det kan ockå vara så att de tycker att det är jobbigt att familjehemmet inte kan skydda dem, tvingar dem till något de ibland inte vill. Att de sätter likhetstecken med att det betyder att de heller inte älskar dem. Som sagt jag har bland mina över 80 ärenden inte ett enda fall där familjehemmet inte vill längre. Jag har något där barnet valt att flytta eller anmält men på felaktiga grunder och trott att de skulle få något de inte fick. Eller ännu värre ibland "gett igen" och inte förstått vilka konsekvensr det skulle få och sedan går beslutet inte att ändra på. Där anser jag att soc borde göra långt mycket mer för att överbrygga eller undersöka vad orsaken är och försöka medla eller göra vad de kan för att barnet skall kunna stanna.

Om en tät kontakt med bio föräldrar gör att risken ökar för att barnen skall tivngas flytta, tvingas ryckas upp så undrar jag om det är värt det? Skall det då vara täta umgängen eller räcker det med känna till umgängen?

Avslutningen tycker jag om och har lobbat för länge:
Även familjehemmens rättsliga ställning bör ses över. Idag har familjehemmen ingen rätt att komma till tals hos socialnämnden i beslut som rör barnet, trots att barnet ibland bott där under större delen av sitt liv. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar