Saknar dem så. Våra två små godingar. Vi brukade vara ute och leka. Busa i snön. Åka pulka, skidor och bygga snögrottor som vi sedan satte ljus i till kvällen.
Sedan är det ju första advent och då jular vi hela huset. Har svårt att få den riktiga julstämningen att infinna sig, trots att vi spelar julmusik och sonen hjäper till.
Hittar lite diverse artiklar.
På socialstyrelsens hemsida ligger en sammanfattning av utredningen. http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2012november/vanligtattfamiljehemsplaceringaravbrytsifortid
– Studien indikerar att konflikter med familjehemsföräldrarna är vanliga, men det sker ju även bland tonåringar som bor hos sina biologiska föräldrar. För placerade barn riskerar dock konsekvenserna att bli stora eftersom familjehemsavtalet kan sägas upp med kort varsel, säger Marie Berlin.
Risken för sammanbrott ökar om det placerade barnet har beteendeproblem, om det varit med om sammanbrott tidigare, eller om det finns ett biologiskt syskon som är placerat i samma familjehem. Om socialtjänsten fått varningssignaler, som att barnet sagt sig inte trivas i familjehemmet, eller att familjehemmet uttryckt sig negativt om barnet, slutade 60 procent av placeringarna med sammanbrott.
– Det visar att socialtjänsten måste ta varningssignalerna på allvar och snabbt vidta åtgärder för att förhindra sammanbrott. Det sker inte alltid idag, säger Marie Berlin.
Man kan undra varför barn som placerats som små får beteende problem. Är de medfödda eller uppkommer de genom sätter de behandlas på?
Risken ökar också om de omplacerats tidigare. Som Sofia Rapp sa i en intredvju i går man tror att ingen vill ha en. Man ger upp innan.
Eller som en annan sa:
Man missköter sig så att det blir som man tror, allt för att bekräfta för sig själv att det var som man trodde. Det blir en självuppfyllande profetsia.
Det kommer varningar. Familjehemmet har uttryckt sig negativt om barnen. Det gjorde vi också men inte om barnen på det sättet, att det var problem med dem utan att de reagerade negativt vid de ökade umgängena.
Vid 28 procent av sammanbrotten var det de långvarigt placerade barnen själva som tog initiativ till att avbryta. Bland de yngre barnen låg istället de biologiska föräldrarna bakom 38 procent av sammanbrotten. För yngre placerade barn innebar tät kontakt med den biologiska mamman en ökad risk för att placeringen skulle avbrytas i förtid, liksom om familjehemmet hade biologiska barn i samma ålder.
– Socialtjänsten behöver bli bättre på att erbjuda hjälp och stöd när det uppstår konflikter mellan de biologiska föräldrarna och familjehemmet, säger Marie Berlin.Om barnen själva tar initiativet tror jag mest att det beror på lojalitet med föräldrar som tror att de kan få tillbaka dem om de flyttar och får barnen att välja det allternativet. Det kan ockå vara så att de tycker att det är jobbigt att familjehemmet inte kan skydda dem, tvingar dem till något de ibland inte vill. Att de sätter likhetstecken med att det betyder att de heller inte älskar dem. Som sagt jag har bland mina över 80 ärenden inte ett enda fall där familjehemmet inte vill längre. Jag har något där barnet valt att flytta eller anmält men på felaktiga grunder och trott att de skulle få något de inte fick. Eller ännu värre ibland "gett igen" och inte förstått vilka konsekvensr det skulle få och sedan går beslutet inte att ändra på. Där anser jag att soc borde göra långt mycket mer för att överbrygga eller undersöka vad orsaken är och försöka medla eller göra vad de kan för att barnet skall kunna stanna.
Om en tät kontakt med bio föräldrar gör att risken ökar för att barnen skall tivngas flytta, tvingas ryckas upp så undrar jag om det är värt det? Skall det då vara täta umgängen eller räcker det med känna till umgängen?
Avslutningen tycker jag om och har lobbat för länge:
Även familjehemmens rättsliga ställning bör ses över. Idag har familjehemmen ingen rätt att komma till tals hos socialnämnden i beslut som rör barnet, trots att barnet ibland bott där under större delen av sitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar