Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 1 november 2010

Vem försvarar barnen?

dag i GP finns en debatt artikel
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.479964-tjansteman-ska-kunna-stallas-till-svars Det är Lisbet Pipping som tillsammans med Maria Kornevik Jakobsson skriver att skyddet för utsatta barn måste ses över. De tjänstemän som inte ser till barnens bästa måste kunna ställas tillsvars.

De skriver:
Trots intentionerna i de här två utredningarna och en ökad medvetenhet om barns sociala behov, har socialttjänsten i Marks kommun agerat på ett sätt som grovt åsidosätter två små barns behov av trygghet och kontinuitet.
 Inför omedelbara sanktioner mot dem som i sitt arbete möter barn och inte ser till barnens bästa.
Det är vad jag tror också.
Det måste bli så att man får ta ansvar för det man gör på ett tydligare sätt.
Man borde utreda hur man bäst tillvaratar barnperspektivet.

Barn har ju ombud vid rättegångar men inte annars. Som jag skrev gäller det inte då det sker omplaceringar eftersom det är något som sker under pågående vård. Kontentan blir att de då ser till sitt eget bästa istället för barnens. Då borde de kunna ställas inför rätta för att inte tillvara ta barnens intressen.
Ett ombud som inte bryr sig om att träffa det barn han eller hon företräder eller som inte bryr sig om att informera om att barnet har ett ombud brister också enligt mitt tycke. De borde inte få betalt.

Har ett antal familjehem som inte vetat att barnen hade eller har haft ett ombud och även familjehem som aldrig träffat det ombud som barnen haft även om barnen är så små att ombudet omöjligen kunnat träffa barnen utan att först kontakta familjehemmet.
Det är rättsvidrigt och inte förenligt med ett barnperspektiv.

Det borde utredas hur man gör det bättre. Det borde finnas några krav för hur det skall se ut för att de skall få betalt och advokatsamfundet själva borde vara mer intresserade av etikfrågorna då det gäller detta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar