Den kommenterades direkt på radio sjuhärad och de har även lagt ut en sammanfattning. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4187522
Personalen har inte fått hjälp och inte heller i vissa fall vågat be om hjälp. En del har fått kommentarer som ifall du behöver hjälp får du väl se dig om efter annat jobb. Kritiken mot ledningen dvs. de två avstängda cheferna är så kraftig att det krävs att de får gå.
Personalen hinner heller inte meduppföljning.
De säger att:
”Nästan samtliga säger att de anser att Socialstyrelsen tyvärr haft rätt i sin skarpa kritik, men en del av säger samtidigt att det var värre än de själva trodde”.
Jag har själv läst den och funderar över svaren i bristen av dokumentation. Det står:
Här säger en stor grupp att det saknas riktlinjer för dokumentationen så var och en arbetar efter eget huvud. Det finns ingen tydlighet kring vem som dokumenterar vad i ärendena. Man har inte heller haft regelbundna och ordentliga ärendegenomgångar och ingen internkontroll över dokumentationen.
Alla är ju utbildade och där har de väldigt mycket dokumentation och viken av den. Läste en blogg av en socionom studerande som sett uppdrag granskning och hon var förvånad med tanke på hur de nötte in vikten av dokumentation under utbildningen.
Samtidigt finns en medvetenhet om att man har en skyldighet att dokumentera men när man inte fått stöd så har man gett upp.
Men att de bröt lagen då? Ingen lyssnade så de gav upp att göra det som de skulle? Det räcker inte för mig, skall man se mellan fingrarna för att ingen stöttade dem? OM de var så många borde de kunnat väcka det, några som kontakta kommunstyrelsen, ansvarig för arbetsmiljö facket och om den representanten inte lyssnat gått till en annan. Anmält till länsstyrelsen eller socialstyrelsen eller göra en Lex Sara eller Maria anmälan. Nej då ingen lyssnar ger de upp faller till föga och bryter lagen trots att de vet att det är fel.
På frågor runt ledarstödet så vet en del inte ens hur de funderar så de vill inte kommentera. Här får även den förra socialchefen kritik. Så även förste socialsekreteraren. (Hon är ju omplacerad.)
Sex stycken är nöjda, är det de som varit kompisar med cheferna?
Tio av 28 känner inte ens till kommunens mål medan en liten klick tycker att de följs.
Är det samma tio (sex) som är nöjda?
Då det gäller uppföljning sammanfattas det så:
En majoritet av de anställda menar att avdelningen inte gör någon egentlig uppföljning av verksamheten och arbetar inte heller med ett kontinuerligt, strukturerat kvalitetsarbete. De övriga uppger sig inte känna till hur verksamhetsuppföljningen går till. En majoritet av de anställda menar att avdelningen inte gör någon egentlig uppföljning av verksamheten och arbetar inte heller med ett kontinuerligt, strukturerat kvalitetsarbete. De övriga uppger sig inte känna till hur verksamhetsuppföljningen går till.
De vet inte hur en uppföljning går till? Vad gjorde de under utbildningen?
En tredjedel menar också att arbetet inte följs upp varken då det gäller beslut eller genomförande planer.
Enligt socialstyrelsens kritik fanns det inte vård eller genomförande planer inte ett enda ärende jag känner till har det. Men det är klart finns de inte så behöver de inte följs upp.
Då det gäller vad de själva vill ta upp så tycker hälften att det är bra att det blir en ny ledning och säger:
De vill också ha en ledning som tydliggör socialsekreterarnas respektive socialpedagogernas olika ansvar och roller och en tydligare delegation.
De säger också att:
Flera tar upp olusten kring att det pågår bloggande på nätet och att någon läcker information om deras interna arbetsförhållanden. Några undrar varför personalens anmälan om den dåliga arbetsmiljön som gjordes tidigt i våras inte togs på allvar och menar att då hade kanske situationen inte blivit så illa som den till slut blev.
Det borde vara min blogg de vänder sig emot men vad hade jag för val? De undrar varför personalens anmälan i våras inte ledde till något men då undrar jag varför de inte kan förstå min frustration då ingen överhuvudet taget lyssnade på oss redan i höstas.
Allt vi sade vänds emot oss och det var så tydligt att Mark gjorde fel.
Vad skulle jag gjort?
Om jag gett mig skulle inget av detta kommit fram.
Det är tråkigt att de tycker att det är jobbigt att jag bloggar om missförhållandena och det är väl bra att det äntligen kommer fram. Deras situation förbättras ju också till det bättre vilket det inte gjort om det inte var för att jag bl.a. bloggat.
I eftertexten kommer det fram att de själva ser det som ett steg till en positiv förändring.
Utredaren menar att det finns välutbildad personal men då undrar jag varför de inte vet hur man gör eller då de borde veta ändå väljer att inte göra det?
Och även om man är nyutbildad så har de flesta lite sunt förnuft. De är ju välutbildade människor.
Jag har så svårt för att förstå hur 3-6 personer har kunnat hålla 15 andra under en sådant skräckvälde, sådan järnhand, att ingen vågat samla ihop de som farit illa och de tillsammans rest sig.
De var ju flest jag är ensam.
Även om alla talar om för mig att jag inte är part, att det inte är någon idé känner jag att jag måste, jag kan inte låta det fortsätta, det måste få ett slut. Men mig är det ingen som har förståelse för utan återigen är det personalen det är synd om. Men vi då? Alla vi som drabbats?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar