Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 23 november 2010

Läget är akut

Hittade en site http://www.silobreaker.se/socialtjnsten-i-mark-sgas-detta-r-riktigt-illa-5_2263745362202198019 Här har de sammanfört en massa som skrivits i ärendet. Mikael Thörn säger
– Jag hoppas det framgår att vi tycker detta är riktigt illa, säger Mikael Thörn, inspektör på socialstyrelsen


Kontaktade även Maria Larssons närmaste man för att se om hon eller han har tid att träffa oss då vi åker upp nu på torsdag. Fick en tid direkt med Ulrik L iallafall.
Blev även uppringd av TV4 Borås och skall alldeles strax göra en intervju eftersom det är så många som är känslomässigt berörda av vårt ärende. Den kommer ikväll.
http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_boras?title=tv4nyheterna_boras_18%3A31&videoid=1142328
Det "konstigaste" är att trots att jag varit i riksdagen snart två gånger, (på torsdag) politiker har engagerat sig. Två ministrar är informerade, BO informerad, Mark har fått massiv kritik först i vårt ärende, sedan en verksamhetstillsyn som ger den grövsta kritik som delats ut.
De har fått en revision på sig, tre utredningar har visat att de har grava problem.
Två politiker har fått ställa sina platser till för fogande och två chefer har fått sparken.
Ytterligare personer i ledningen har omplacerats och handläggaren har fått lämna ärendet.

Trots allt detta så händer ingenting konkret. Av de som jag har kontakt med av andra som drabbats så har inte en enda en märkt någon som helst skillnad. Istället startas bara utredning på utredning.

Familjehem börjar backa ur vill inte ta fler uppdrag. Familjer som har funderat på att bli familjehem lägger ner de planerna eller funderingarna.

Sedan har vi dagens familje-konstalation som gör att många i dagens samhälle inte har tid, lust eller ork att engagera sig, de har nog med sitt. Med mina dina och andras barn  
Familjer som drabbats anmäler inte för om det inte blir konsekvenser i vårt ärende då jag kämpat så länge, så hårt så är det inget ide att anmäla. Det kommer sluta med att vi inte har några familjehem och det slutar med institutioner. Är det vad vi vill? Tror inte det men då måste det till en förändring nu. Politiker måste börja ta det på allvar nu.

Fick föresten ett telefon nummer till, en familj till som råkat illa ut. Det är morföräldrar som har haft en tös till och från i 10 år och permanent de sista 3 åren. Hon hämtades utan förvarning av två handläggare och två poliser i juli. Hon fråntas sin mobiltelefon för att hon inte skall kunna ringa till ”mamma”och då hon tillsist får veta var tösen är och får åka dit med lite saker. De tar en fika och då hon går till bilen för att hämta kameran för att ta några kort på flickan så anklagas hon för att försöka kidnappa henne. Soc. anmäler och lyckat få besöksförbud mot mormor som går från att ha varit mamma till att inte ens få tala med än mindre träffa tösen som flyttats femte gången sedan i somras. Man tar alltså ifrån flickan både mamma och mormor i ett svep. Jag slutar inte att förvånas. Barnperspektivet är i vissa fall helt bortglömt. Barnens röst blir inte hörd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar