Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 11 november 2010

Konstigt tycker jag

Först var det presskonferens i morse efter socialnämndens möte i går. På sjuhärad berättar de att det var en granskning tidigare förra året men att den försvann och inte hade kommit fram förrän nu och togs upp i går på nämnde mötet. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=12422&artikel=4173429
Igår kväll, beslutades tydligen att det skulle vara två externa utredare som skulle titta på vårt ärende igen. Det vi fått veta är att de skulle börja i Vara. För att få del av vad som finns där måste de först ha fullmakt av oss eller få det ifrån socialstyrelsen. Idag ringde Vara och talade om att de hört av sig och bett dem att fråga oss om fullmakt.
Skall det vara så svårt att lyfta telefonen och höra av sig. Presentera sig och tala om att vi är tillsatta för att granska ert ärende och vi tänkte börja i Vara skulle ni kunna tänka er att ge oss fullmakt? Det hade liksom börjat lite bättre då.
Om de fick fullmakt jo då. Vi har inget att dölja men seden kom nästa chock. De skulle ju börja i Vara men har bokat datum i december. Man slutar inte att förvånas.
Sedan hade de visst på presskonferensen sagt att de inte räknar med att utredningen skulle bli klar i år.
Talade med en klok man som sa att varje minut, timme och dag är fortsatt barnmisshandel och ett bevis på att man åsidosätter barnperspektivet.
Idag fick vi få prata med barnen i telefon. Tösen fyller ju år. Det första hon sa var vill hem till dig. Tänker på det sista telefonsamtalet vi hade med dem. Då vi inte hörde skillnad på vem som var vem för de bara grät. Det samtalet som var uppspetat på uppdrag granskning. Denhär gången grät de inte de har väl lärt sig att det inte är någon ide. Ingen lyssnar ändå. Ingen bryr sig om vad de vill. Ännu en födelsedag utan dem. Fy vad jag längtar efter dem.
Upplagd av kl.

3 kommentarer:

  1. Unknown11 november 2010 kl. 22:00

    Åh STORT GRATTIS till lilltjejen!!
    Hoppas att de snart kommer hem och att alla de j-a utredningarna går snabbt!!

    Jag undrar hur lång tid det ska ta att förstå vad barnen vill?? Hur många personer måste utreda det via alla andra ser på en gång??

    SvaraRadera
  2. verocab12 november 2010 kl. 07:59

    Sitter i Spanien (läser till veterinär härnere) och följer det här.. helt ofattbart alltihop...håller verkligen med Malin.. det är så självklart alltihop.. finns det ingen vettig person alls på socialkontoret...??? De fortsätter att behandla dessa barn som om de vore möbler.. jag blev djupt chockad över programmet och nu över att fortfarande inte få fira sin födelsedag med sin mamma o pappa o storebror. Hur grymma kan de vara mot dessa små?? Jag lider med dem och er varje minut.. nästa lördag ska mina föräldrar och många vänner demostrera..!!!

    SvaraRadera
  3. Malin12 november 2010 kl. 21:47

    Håller så med vad Malin och verocab skriver. Grattis i efterskott till er lilla flicka! Måtte dom få komma hem. Så hemskt alltihopa :-( Fortsätt kämpa vi är många som står bak er och stöttar.
    Styrkekramar från mig till er.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)