Har tappat gnistan. (den kommer väl igen men)
Jag har pratat med hur många människor som helst, media har väckt och bevakat och skrivit och politiker är engagerade.
Det har ändrats lagar och folk protesterar.
Ansvariga har avgått sparkats men ändå händer ingenting.
Vi vet inte om det är sista gången vi träffar barnen nu när vi skall träffa dem i veckan.
Socialstyrelsen har kritiserat men ändå gör de samma sak en gång till. De tar oss ifrån barnen och lämnar ett stort frågetecken i väntan på ett ännu större frågetecken. De har gjort fel och det är inget tvivel om saken och vd gör man. Istället för att rätta till så startar man en ny utredning och sedan en ny och nu ytterligare en ny.
Fortfaraden är det bara ord och ingen handling som får konsekvenser för oss drabbade.
Man pratar om att det aldrig skall hända igen men låter de ansvariga handläggarna stanna.
Av alla de jag har kontakt med som drabbats är det inte en enda som märkt någon skillnad än.
Det är snarare så att missförhållandena fortsätter och fortsätter och likadant som i vårt ärende så rättar man inte till utan startar nya utredningar.
Nu är det även ett kort inlägg i HN om demonstrationen http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1031458-demonstration-mot-socialforvaltningen
Sedan fick jag en länk till svenska mord. De brukar bara ta upp kriminalfall men en har tagit upp skandalen i Mark http://www.svenskamord.se/index.php?topic=6675.msg55303#msg55303
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inte svårt att förstå din tröstlöshet. Jag säger bara igen att det råderen sjuk och förlamande prestige över Marks politiker och tjänstemän. Dessutom tycks de sakna förmåga att se klart, spela med öppna kort ... samt rannsaka sig själva. Varför inte låta socialstyrelsen leda för avslut i detta ärende?
SvaraRaderamed hälsning Birgitta
http://blog.rudenius.se
Följer allt från Spanien.. Mina föräldrar med ett av sina fosterbarn var med och demostrerade.. vi vill hjälpa er på på alla sätt.. barnen måste komma hem.. har själv 2 små och kan inte för mitt liv tänka mig hur fruktansvärt det skulle vara om de slits från oss om två år... ur barnens synvinkel skulle det ju vara exakt samma sak.. är det så få som ser det.. ??? Har du anmält detta till EU-domstol???? Fortsätt kämpa.. vi kämpar med dig!!!, Veronica
SvaraRaderaJag har sagt det förut i inlägg, som brukar sållas bort, men jag säger det gärna igen. Det som händer i detta ärende är en del av en otäck lokal myndighetskultur som finns i Marks kommun.
SvaraRaderaAtt några får gå efter de avslöjanden som har gjorts, betyder att nu är man nere på nästa lager som ska försvara verksamheten. Honnörsorden för Marks kommun är "så här arbetar vi här". Man tar sitt arbetssätt som utgångspunkt för vad som är bra för andra. Usch vilken bygd.
Jag önskar er all lycka med att få hem barnen,och att Granskning följer upp och inte sviker.
Jag vill också säga att jag anser inte att någon kristen människa skulle fatta sådana beslut som i ert fall, utan människor som helt saknar heder.
SvaraRadera