Då jag öppnade mailen idag hade jag en scannad bild av en artikel i HN idag. Gick in och hittade den sedan på nätet.
Den enhetschef som nu inte är välkommen tillbaka och som anklagas vara en stor del i det hela har svart på lite frågor till HN, via mail.
Hon försvarar de två politiker som hoppat av och menar att det är viktigt med kontinuitet. Men om de gör fel så innebär ju kontinuitet att de får fortsätta och det skulle vara katastrof.
Hon har skrivit att de har ett stort engagemang i sociala frågor. De har ju inte engagerat sig alls skulle jag vilja påstå vilket jag gissar att polisutredningen kommer att visa och åklagaren förhoppningsvis kommer att åtala. De var ansvariga och har trots otaliga påstötningar inte gjort ett dugg.
Det var en av de saker jag lyfte i riksdagen, önskemål om någon typ av agerande krav för politiker. Precis som man har krav på olika tjänstemän att de har anmälningsplikt eller anmälningsskyldighet så borde det finnas krav på politieker att agera om de får indikationer att något är fel.
Jag fick veta att de, politikerna också har anmälningsplikt precis som alla andra men de inte kan åtalas för att låta bli idag. Men skulle det bli krav på att de måste agera om de får veta att något är fel så ökar kraven på att göra något åt det. Då skulle ingen efter 5 personliga brev, flera telefonsamtal och påstötning av andra kunna säga att:”jag visste inte, jag hade ingen aning”
Hon försvara även sin chef Bengt det är klart det var han som värvade henne och rekommenderade henne. I då han gjorde det lade han grunden för att hela förvaltningen gick omkull, mer eller mindre. Det är klart att hon måste försvara honom. Men han har gjort lika fel.
Det är klart att hon nu måste försvara alla de som låtit henne hållas och fortsätta hantera medborgare som hon gjort. Föresten omfattar nu kritiken det även den förra socialchefen som även han verkar ha varit delaktig (enligt artikel i denna veckas Markblad, v 47) och värvat de två som sedan medverkat till att Mark sats på kartan som ett varnande exempel. Men det är så skönt (tur) att hon och de andra stoppats från att fortsätta med sina övergrepp av människor. Hoppas att de ställs tills vars också. Men polisens besök här då de utredde tjänstefel tyder på det och det ser jag fram emot.
Igår var jag i riksdagen. Första träffade jag Kenneth Johansson (c) Lika trevlig som sist. Han bjöd personligt på lunch i riksdagsmatsalen. Maten och sällskapet var trevligt men matsalen var inte så rolig. Det borde de kunna kosta på dem att förbättra. Den var rätt kalt, hög volym eftersom det inte var så mycket som stoppade eller dämpade ljudet och inte så mycket varken ”pynt” eller avskiljare. Kan tänka mig att det är många som vill diskutera viktiga saker över maten men det var svårt innan grann sällskapet gick så vi kunde flytta intill väggen och det lugnade sig med folkstormen.
Men som sagt Kenneth var som sist lika trevlig. Han lyssnade och antecknade och visade att han var påläst. Han hade t.o.m. begärt ut kritiken ifrån socialstyrelsen och hade kommentarer runt den. Sedan mötte TV 4 upp för en intervju för Borås och han ställde t.o.m. upp på ett reportage med dem och talade om hur viktigt det är att de får träffa människor som lever i de lagar som stiftas
Efter det gick vi (hade med en kompis en annan fostermamma) till socialdepartementet där vi träffade Ulrik Lindgen och Agneta Björklund. Det blev faktiskt en besvikelse för Agneta pratade bort mina 30 minuter så att jag inte hann få fram det jag var där för. Ulrik hade ett möte så han försvann efter en stund men hon fortsatte att prata och lägga ut texten och vi hade ju inte tagit ledigt en heldag, bekostat biljett till Stockholm för att lyssna på henne.
Tillsist kunde jag inte hålla mig jag satt och funderade på om man skulle acceptera och bara hålla tyst men jag var ju faktiskt där för att Göran Hägglund hade hänvisat mig dit. För att det hörde till deras område och för att det jag hade att säga var viktigt. Annars hade jag inte fått komma dit inte bara en gång utan två. Så jag talade om hur det kändes, att jag blev arg och besviken. Att jag åtminstone väntat mig att hon skulle lyssna till vad vi hade att säga, att hon inte borde ta den lilla tid vi fått tilldelat för att själv fylla den men saker som vi inte ens var intresserade utav. Som inte i vissa delar ens hörde dit. Jag talade om att hon fick göra vad hon ville med mina förslag sedan för det kan jag inte påverka, slänga mina idéer i papperskorgen men att hon borde ha respekt nog att lyssna till vad vi hade att säga. Sedan gick ytterligare 20 minuter till att försöka reda ut hur det kunde bli så och det hela avslutades med att hon hoppades att hon hade kompenserat lite genom att ge oss 20 minuter extra. Men de gick ju till annat.
Nu på morgonen ringde jag upp Ulrik L och berättade hur det känts och vi uppfattat det hela och fick en god och innerlig ursäkt, Jag kände igen honom igen och nu lyssnade han och vi taldes vid nog 45 minuter och jag fick framföra det jag hade på hjärtat. Han avslutade med att han hoppades att vi skulle träffas snart igen. Jag sa att jag kanske fick vara nöjd med att ha fått tillträde till riksdagen två gånger men han sa att jag nog lär hitta mer av vikt så han hoppades att vi skulle träffas igen och sa att jag var välkommen åter.
Jag berättar att många familjehem inte orkar mer. Att de talar om att de inte kommer att ta flera placeringar då de som de har är klara och jag berättade om alla de som hört av sig och funderat på att bli familjehem som tänkt om. Inte vill utsätta sig för det man riskerar. Så om man inte ändrar på villkoren för familjehemmen så försvinner fler och fler och jag anser att läget är akut. Det var det jag talade om i riksdagen och det var det som de ansåg var viktigt.
Sedan var vi och åt innan det återigen var dags att sätta sig på tåget och åka hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar