Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 31 oktober 2010

Inte rättsäkert

Träffade en klok person i stan då jag handlade. Hon sa:
I en Luv rättegång är det tre parter. Barnet, föräldrarna och socialkontoret. Om barnet är över 15 hade det dessutom rätt att höras. Men enligt en dom i regeringsrätten skall även väldigt små barn höras om det är möjligt. I vilket fall så har barnet ett ombud någon som förhoppningsvis för deras talan. Men en omplacering tas inte upp i rätt vilket medför att barnen inte har något ombud. Vem skall då föra barnens talan? Soc.? Men om det är soc som anser att barnen skall flyttas? Vem försvarar barnet, vem tittar ur dras perspektiv?
Hur blir det i vårt ärende och i alla de andra jag har kontakt med som drabbats av omplaceringar? Jo det har vi ju sett.

De har ingen som för deras talan. Är de tillräckligt stora har de rätt att skaffa sig ett själva och stämma kommunen men är det för små så är det ingen som skyddar dem alls. Är det rättsäkert? Nej inte alls. Och vi som försvarar dem plockas bort om vi blir för jobbiga, sätter oss emot kommunen eller socialtjänstemännen som blir gudar i dessa ärenden.

Inget jag eller någon annan jag talat med tänkt på. Visst har barnen ombud men bara om ärandet skall upp i rätten och där hamnar som sagt aldrig en omplacering då det kallas åtgärd under pågående vård. Något att väcka uppåt. 

Fick ett mail på morgonen. En artikel om medias feghet att granska och avslöja fel som begås.
http://www.newsmill.se/artikel/2010/10/30/medias-feghet-f-rst-rde-f-r-barnen-i-marks-kommun
Om GP som T.o.m. fick fullmakt ifrån oss hade gjort sitt reportage eller Expressen tagit in Ingrids artikel som de köpte i somras kanske det inte behövt gå så långt.

De som drivit detta är de lokala medierna tills andra fått upp ögonen för problemet. Men de större medierna vaknade sent.
Han, författaren til artikeln, menar att det är medias skyldighet att granska och avslöja.
Kan bara hålla med.
Men alltfler tidningar ägnar sig istället t skvaller journalistik.
Nästan varje dag fylls kvällstidningarnas löpsedlar med vem i olika dokusåpor som gjort bort sig värst eller kändisar utomlands som gör gjort något eller åkt fast. När såg vi senast något stort som de avslöjat på egen hand?

Nej fram för mer avslöjande journalister som vågar gräva, ifrågasätta och avslöja felaktigheter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar