Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 6 november 2010

Ann Hjertén försvarar sig i BT

I gårdagens Borås tidning var det ett stort reportage om Ann Hjertén.
Tyvärr bara i pappersbilagan.
Hon talar ut.
Hon menar att allmänheten inte kommer att få veta hela sanningen trots den nya utredningen och hänvisar till sekretess.
Men de som utreder har ju insyn omfattas ju inte av sekretessen, menar hon att sanningen inte kommer fram ändå? Vad menar hon?
Menar hon att Socialstyrelsen inte såg sanningen?
Att de nya utredarna inte heller kommer att se sanningen?
Påstår hon att de är dumma på något sätt eller?

Hon anser fortfarande att hon gjort rätt.
Socialstyrelsen har ju tittat på allt och hade insyn trots sekretess och kom ju fram till att de gjort fel. Det verkar vara de flesta utom hon som inser det men hon anser fortfarande att det fanns skäl.
I sin sista återkoppling menar de att Mark inte bara orsakat en utan två omplaceringar för barnen. Om de som utreder nu också kommer fram till att barnen inte skulle flyttats från första början och därför skall hem igen så lär nog alla få veta det så hon kan heller inte mena att det inte kommer ut.

Sedan är det så synd om henne, hon har både börjat röka för hon mår så dåligt och får gå hos psykolog allt på grund av den uppståndelse som varit. Den press hon utsatts för. Varför, att folk är arga för vad hon gjort verkar hon inte ha någon förståelse för. alla oss som hon orsakat så mycket  har hon heller inget medlidande ellr förståelse för. Jo hon förstår att vi tycker om barnen men säger att det inte räcker.

Precis som Owe som fick sin semester förstörd av folk som ringde och skällde så ringer de till Ann. Precis som han inte har någon förståelse för att "de" förstörde hans semester har Ann ingen förståelse för varför folk ringer henne och är arga. De ringer på nätterna Fy vad hemska de är. Men hon anser fortfarande att hon gjorde rätt.
Hon har blivit folkskygg. Jag skulle vilja påstå att hon inte vil ta konsekvenserna för vad hon gjort. Hon vill inte möta oss som hon utsatt.

Och eftersom det är på grund av vårt ärende, det är iallafall det hon tar upp, så är det väl jag som är största orsaken.

De andra 13 ärendena verkar hon glömt. Ärendet där hon tog beslut att sära på en mamma och hennes barn och placera dem på utredningshem enbart utifrån vad en knasig syster påstår, trots att polisen lagt ner hela utredningen.
Inte ett ord om att de fortsätter att jaga dem, inte håller sina löften till dem, startar utredningar utan anledningar, diagnostiserar mamman utan utbildningar, skickar remisser utan samtycke försöker muta maken att ljuga om sin fru och sätter dem i en situation så att de från att ha varit egen företagare numera får räkningar från kronofogden.Trots att hur många som helst bedyrar att det inte finns något i anklagelserna, folk som känner och umgås med familjen så lyssnar hon mer på handläggare som lyssnat en syster som de inte haft med att göra på 15 år.
Hon var den som skrev på även det beslutet, det glömmer hon.
Ett beslut som kostat skattebetalarna miljoner och inte har lett till något utom att köra en helt normal vanlig familj ner i kronofogdsträsket.

Det är inte bara oss utan många barn och familjer som farit illa av hennes egenhändiga beslut tagna på muntlig information som sedan visat sig inte stämma.

Hon hade insyn hon har betalt för att granska, sätta sig in i själv. Hon är dessutom utbildad socionom så hon hade kunskapen om hur utredningar skall se ut och vad de skall innehålla men har misskött det så till den milda grad och förstår inte varför folk ringer och är arga. Hon har ju enligt sig själv gjort rätt.

Hon anser som sagt fortfaraden att det var rätt att ta barnen ifrån oss. Trots kritiken från socialstyrelsen, trots vad som kom fram i uppdrag gransknings program. Och så diskuterar hon oss. Vi var inte lämpliga och så påstår hon att det fanns skäl, vi uppfyllde inte kritterierna. För det första är det sekretessbrott, hon får inte diskutera oss alls, sedan är det påståenden som det inte finns vare sig belägg eller grund för. Men det är ju bara hon som vet sanningen, ingen annan kommer ju attse den. Antagligen för att henns sanning inte finns.

Två veckor innan på möte på förvaltningen fanns inga skäl att omplacera barnen (enligt intervju i press med Mia M) och socialstyrelsen har ju tittat i alla papper och säger att det inte fanns någon grund, inga skäl. Hon anklagar oss för saker som det inte vare sig finns stöd eller belägg för. Det fanns ju inga skäl att ta barnen (Det är ju det vi sagt hela tiden)

Sedan anklagar hon Vara kommun för att ljuga. Hon påstår att Vara sagt andra saker till dem som de inte sa i programmet och hänvisar till att Vara inte gjorde en vårdnadsöverflyttning. Men det gjordes inte för att vi inte var lämpliga utan för att skyddet för oss då skulle försvinna. Sedan var hon, vad jag vet, inte med vid kontakterna med Vara alltså har hon i så fall fått även det berättat för sig och faktum är ju att det kommit fram att det är mycket som berättats för henne inte har stämt.

Hon menar att återföreningen mellan biologiska mamman och barnen är skjutna på framtiden. Men något sådant beslut att barnen skall hem alls finns inte och en återflyttnig är inte bara lagd på framtiden utan helt nedlagd.

Hon förenar sig med Bennie Åkerfeldt i kören som menar att jag driver en hatkampanj mot mamman. De låter så lika att man kan börja undra om det är hon som läckt all information till honom. Jag vet att hon läst bloggen och är förvånad över att hon inte ser att det inte är mamman jag vänder mig emot utan Mark. Jag vänder mig mot henne och alla andra inblandade som tagit dessa knasiga beslut utan att ha barnens bästa för ögonen.
Men hon ser väl som vanligt vad hon vill se.

Sedan förstår jag inte meningen:
om vi fått fel information så hade det varit bättre att avvakta och flytta barnen till ett nytt familjehem direkt.
Menar hon att om de fått informationen att en hemflytt inte var möjlig så hade de kunnat flytta dem direkt till ett permanent familjehem istället för först ha barnen i ett jour hem och jobba med en återförening.
Då hade de ju dömt ut oss från början utan anledning utan utredning av vare sig mamman eller oss.

Om en hemflytt var möjlig eller inte var ju det de skulle utrett innan de körde igång några hemflyttningsplaner, innan man startade en sådan process.

Men anledningen till att de flyttade dem var för att vi protesterade mot en hemflytt, sa att det inte var möjligt. Men de höll inte med trots att de inte utrett om det var möjligt. Så om hon hade lyssnat så fanns det ju inga skäl att flytta dem alls? Vad menar hon?
Hon har ju tidigare sagt att det primära inte var att barnen skulle hem utan att de skulle ifrån oss så de hade alltså dömt ut oss från början. Utan att hälsa på oss, utan att utreda oss och utan att det fanns några skäl två veckor innan omplaceringen.

På frågan om det är synd om henne svarar hon att nej hon vill sann mot sig själv. Det enda sanna, det enda raka hade varit att erkänna at hon gjort bort sig.
Då kanske hon fått lite av den sympati hon är ute efter. Men nu gör hon inget annat än skyller ifrån sig.
Hon menar också att: det inte har med prestige att göra. Det lättaste hade varit att lägga mig platt och säga att jag gjorde fel.  Alltså erkänner hon att hon gjort fel men istället för att erkänna det så väljer hon en annan väg och hänvisar till att det inte har med prestige att göra och påstår att det skulle vara för barnens skull. Barnen som hon aldrig träffat, inte brytt sig om att läsa på om, inte skyddat.  Hörde av någon att hon då Mia M krävde utrednign i våras skulle sagt att det fick hon väl ställa upp på för hon kunde ju inte svika barnen en gång till. Alltså vet hon att hon svikit dem. Varför ljuger hon nu? Inte presitge?
Enligt debatartikeln i Bt förra veckan kom prestige ur rädsla, rädsla för att det skall komma fram vad man gjort. Som jag skrev en annan gång skillanden mellan skuld och skam är att den som känner skuld erskänner och försöker rätta till medan den som känner skam gör allt för att dölja vad man gjort.

Besluten har hon tagit genom att lyssna på människor som inte har haft barnens bästa för ögonen och det har hon gått på och tagit beslut som medfört att de farit illa. Hon har dessutom inte gjort sitt jobb att granska, kontrollera om det fanns det som påstods skulle finnas.

Trots kritiken, trots alla som påpekat, indikerat och försökt tala om att det var något fel men istället för att lyssna, titta sjä'lv, kontrollera så anmälde hon en riksdagskvinna och menade att hon inte skulle lägga sig i. Hon anklagade henne för att fara med osanning, leta skit precis som de sa till mig.

Hon fortsätter att sprida anklagelser omkring sig mot andra t.ex. mig. Påstår att det skulle vara mitt fel eftersom hon påstår att jag jagar mamman. (men den som gjort henne känd är inte jag utan Bennie Åkerfeldt som lagt ut både bild och namn på henne och som i och med det utsätter henne för fara.) Utan mig hade inget av detta kommit fram. De hade kunnat fortsätta att missköta ärenden, barn och vuxna.

Trots allt som kommit fram hur ärende efter ärende misskötts, trots kritiken från socialstyerlsen så påstår hon att ingen annan kommer att se sanningen utom hon som inte läste på. Hon som hade insyn men inte brydde sig om att kontrollera. Hon som hade kunskapen men inte tog sig tid att göra sitt jobb.

Istället för att erkänna, ta på sig ansvaret så tigger hon sympatier för att hon börjat röka och får gå hos psykolog.
Det är inte ens lönt att kommentera men jag kan inte låta bli.

2 kommentarer:

  1. Denna kvinna är den mest osympatiska person som mina ögon har sett.
    Undrar om hon ser på sina barnbarn på samma sätt som hon ser på era fosterbarn?
    Om hon skulle tycka att det var fullt normalt att ge hennes barnbarn till någon främmande människa att leva under taskiga förhållanden?

    Jag tycker att det är ett klokt beslut av henne att börja röka, för allas bästa.
    Om ni nu har ansetts som olämpliga fosterföräldrar så var det för det första fel av dom att placera dessa barn hos er, men sedan också låta dom leva med er i 4år. Det enda dom säger med detta är att medge dom inte gjort ett dyft rätt någon gång, någonstans!

    Men det handlar inte om det.
    Det handlar om egoistiska människor som försöker dölja sin inkompetens, brist på sunt förnuft och sin brist på empati.

    Det passar sig inte att ha sådana karaktärer på arbetsplatser som kräver mänsklighet.

    Framför allt handlar det om att man inte ska göra så mycket väsen av sig när man blir illa behandlad eller någon annan.
    Vi börjar utveckla en mentalitet där folk snart kommer kunna våldtas på öppet torg och ingen kommer att reagera. Att reagera har börjat få oanade konsekvenser.

    Ironiskt nog av folk som vi har valt för att förhindra att det ska gå till på det här sättet.

    Det är din rätt att göra din röst hörd Eva och det ska ingen få använda emot dig och hota dig med. Dom som anser att din MÄNSKLIGA YTTRANDEFRIHET inte gör dig till lämplig som fostermamma har brutit mot den själva.

    SvaraRadera
  2. Jag blir fruktansvärt upprörd av att läsa din historia. Har själv enbart dåliga erfarenheter av socialtjänsten. Jag hoppas du finner orken och styrkan att kämpa vidare, trots att det är motigt och svårt. Ge aldrig upp! Kämpa för dem på alla sätt du bara kan! Du kan! Jag håller bägge mina tummar för både er och barnens skull.

    SvaraRadera