Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 19 oktober 2010

Avstängd och anmäld

Idag då vi kom hem ifrån besöket med barnen hade jag fått ett mail. Jag har anmälts på familjelivs sida och de hotade med att stänga av mig om jag inte tog bort ”vissa” namn. Jag har inte lagt ut andra namn än sådana som är offentliga och redan lagts ut i press. Jag har varit noga med det.
I vilket fall så har jag bestämt mig för att flytta bloggen hit.
Träffen med barnen gick bra. Det dröjde inte länge innan det var mamma och pappa och vi längtar hem men de säger att vi inte får. Underbart och hemskt de ville med hem och saknade oss.

3 kommentarer:

  1. Menar du att familjeliv.se har anmält och hotar stänga av dig??? Jag tar bort mitt medlemskap omedelbart!!!

    SvaraRadera
  2. Jag förstår hur ni har det och mår, det är grymt. Man får inte tala om vad dessa tjänstemän heter. Men är de inte åfäntliga personer. Gäller inte andra regler då? Hoppas ni läst tidningen ångermanland, 1 2 3 4 februari om fallet Emil, det är jag som är Elisabeth. Har arbetat för kommun i 21-år men för ca 2½ år sedan skar det sig riktigt mellan kommun och mig för jag hade en annan åsikt. Och de gör allt emot oss. Men sanningen ska nog vinna. De kan aldrig tysta min åsikt. Jag fortsätter att driva det, tidningen kommer att skriva mer också, för de ska få stå till svars för vad de gjort oss. Så jag önskar att vi kan bli ett team. Mvh Emil och Elisabeth

    SvaraRadera
  3. Hej Fostermamman! Ett stort tack för att du orkar kämpa för dina och andra fosterbarns mänskliga rättigheter i en omänsklig byråkratvärld! Hoppas ni får snart lugn och ro i er familj!!

    SvaraRadera