Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 30 oktober 2010

Oväsentligheter

Jag är trött, det händer inte så mycket och så är det jobbigt med alla som väljer att missförstå. Där oväsentligheter blir viktigare än sakfrågan. Man gör inte så med barn.
Barnen bor inte hos mamman, enligt henne själv i Markbladet träffar hon dem inte ens. De bor hons mänskor de inte har någon anknytning till och som de inte känner. De längtar hem. Varför skulle det vara för deras bästa att stanna där? För att de skall träffa mamman ett par gånger om året? Det fungerade förut och kan fungera igen. Bennie Å vill göra gällande att vi är negativa mot romer men som en kompis sa att om vi varit det skulle vi väl inte val att ha två i huset frö vad vi trodde resten av livet.

Då ligger det en ny artikel av Patrik ute på Crime news. Han har intervjuat pappan som vill att barnen skall tillbaka hit.
http://www.crimenews.se/content/view/175711/1/
Han strider för delad vårdnad för att kunna påverka och få träffa sina barn.
Sedan fick jag länken till en annan blogg en fd elev till Bo Edvardsson som var med i programmet. http://aldrigoverleva.blogspot.com/2010/10/kanner-skam.html Eleven berättar att i de utredningar som hon gör sitter han på ena axeln och Janne Josefsson på den andra. Alla utredningar skall hålla för granskning av båda.
Upplagd av kl.

2 kommentarer:

  1. Unknown30 oktober 2010 kl. 21:15

    Hej Eva,

    härmed kopia av ett inlägg i denna eländiga debatt och som jag skickat via e-post till:

    Kommunchef, Haleh Lindqvist
    Socialchef, Magnus Andersson
    Informationschef, Kerstin Guth
    Familjehemssekreterare, Louice Henriksson och Susann Johansson

    JAG ÖNSKAR ER VARMT LYCKA TILL!!!!!

    Mejl till personer enligt ovan:

    Jag kan bara inte sitta och se detta utan att få reagera med det jag kan; uttrycka min oerhörda förtvivlan, ilska, sorg och besvikelse över hur dessa barn har behandlats. Hur kan man bara göra så här?!? Finns det inte längre något sunt förnuft bland våra tjänstemän och politiker? Vad är det för fel på dessa människor, som inte kan begripa att de kan har förstört två människors själsliv för all framtid? Jag hoppas innerligt att all prestige och stolthet sväljs ned och att barnen får komma hem till sin familj. Till de som under fyra år har varit barnens trygghet och som givit dem värme och kärlek. Gräv ned alla stridsyxor och se sanningen i vitögat; det har begåtts allvarliga fel och bristande handläggning i ärendet! För barnens skull: se till att ställa allt till rätta - så gått det går och låt barnen återförenas med sin familj! Där finns i alla fall hopp om att de skall kunna återfå tillit till vuxna människor igen. Inkompetenta socialhandläggare och tillfälligt valda och än mer inkompetenta politiker skall väl inte få förstöra dessa stackars barns liv! Eller?

    Med hopp om en mycket snar återförening mellan de två små barnen och deras familj,

    Maria Pehrson
    Eksjö

    SvaraRadera
  2. Unknown1 november 2010 kl. 12:51

    Hej Eva,

    Jag har inte skrivit till dig förut men följt ditt fall ett tag nu. Givetvis är jag lika bestört som alla andra över hur det här har skötts, och jag tänker på barnen dagligen och hoppas att de ska få komma hem snart.

    Apropå det du skrev om oväsentligheter, att folk hakar upp sig på det och inte på det som är viktigt. Läste bl.a. lite i din tråd på familjeliv och det var iallafall en där som nitiskt skulle ha det till att allt var ditt fel. För det första kan jag överhuvudtaget inte förstå hur någon kan få det till det (det är så otroligt långsökt!!), men än viktigare är att hur sakligt du än bemötte hennes påståenden och anklagelser med så gav hon sig inte. Det fick mig att undra varför vissa människor måste hålla på så? Den typen av människor (troll!) som gömmer sig bakom sin datorsignatur och absolut ska bråka med folk som ligger ner måste må otroligt dåligt själv. Vad tänker de? "Wow, jag fick ett svar, någon bryr sig! Det måste jag göra igen..."? Samtidigt som vi kanske är många som sitter och är bestörta men inte tar oss för att kommentera det. Det ger dig nog inte någon rättvis bild av hur många som egentligen stödjer dig i din kamp för barnen.

    Jag hoppas du kan försöka bortse från dessa oväsentligheter så gott det går. Det har egentligen ingenting med dig eller barnen att göra!

    Emma,
    Kungsbacka

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)