Kan inte låta bli att lägga ut hela texten ifrån länken jag lade ut häromdagen.http://www.jusektidningen.se/Jusektidningen/Opinion/Gastkronika/Jag-vill-bli-som-fostermamman-Eva-i-Mark/ Jag är så stolt och jag tycker att den är så bra.
Visste ni att ordet rättshaverist inte har med haveri att göra? Det fick jag lära mig av en förnumstig ingenjör för många år sedan. En rättshaverist är en som vill hava rätt. Att det leder till haveri är en slump, konstaterade ingenjören. Jag vet inte om det stämmer. Det viktiga för en rättshaverist är i alla fall att ha och få rätt, till varje pris. Kverulansparanoia kallar läkarna det.
Förre JK Göran Lambertz säger i Jusektidningen nummer 6, 201, att rättshaveristerna fungerar som en garanti för kvaliteten på handläggningen, eftersom myndigheter blir tvungna att vara extremt noggranna och korrekta i sitt bemötande av dem. Motpolen är alltså när beslutsfattare inte håller måttet och hanterar rättshaverister respektlöst. Då biter sig fast för gott. Jag skulle vilja tillägga att illa fungerande institutioner misshandlar inte bara kverulansparanoida, utan alla som är "jobbiga".
Den numera riksbekanta Fostermamman Eva i Mark är ett bra exempel. Vid första anblicken skulle hon mycket väl kunna vara rättshaverist. Jag har fått många och långa mejl där hon ter sig närmast manisk när hon argumenterar för sin sak: att få hem fosterbarnen Fanny och Rasmus. De omplacerades brutalt av Marks kommun för ett år sedan, ett övergrepp som så småningom ledde till grav kritik från Socialstyrelsen och ett uppmärksammat reportage i Uppdrag granskning.
Tack vare Evas envishet.
Hon är nämligen ingen rättshaverist alls, utan en vanlig bonde som är ovanligt bråkig när det kommer till barnen. Och så är hon förmodligen mer begåvad än de flesta av oss, även om hon inte pratar akademiska. Men Socialtjänsten i Mark hade svårt att se bortom Evas leriga stövlar. De bestämde sig snabbt för att hon är störd, manipulativ och skadlig för sina barn.
Eva hade nämligen mage att ifrågasätta tjänstemän och politiker så snart hon såg att hennes barn for illa. Dessutom drog hon ner byxorna på prestigfyllda farbröder och tanter genom att vara väl förberedd och resonera logiskt. För sådan är hon. Barnens förra socialsekreterare säger att Evas attityd och agerande får henne att skärpa till sig som handläggare. Förmodligen är den kvinnan duktig på att bemöta rättshaverister, också. Nej, hon jobbar inte i Mark.
I Uppdrag granskning framgår att Eva har börjat nätverka och kämpa för att fosterbarn och familjehem ska få det bättre. Det är ett understatement. Tack vare sin sunda brist på respekt för auktoriteter, sin outtröttlighet och sin strategiska talang har Eva lyckats komma till tals i riksdagen och pekat ut en blind fläck i Socialtjänstlagen. Hon har varit med och formulerat förslag på hur fosterföräldrars och fosterbarns ställning ska stärkas. Sannolikt går de förslagen igenom.
Jag vill hoppas att jag kommer att bråka som Eva om mitt liv skulle braka ihop, men det är förmodligen önsketänkande. Jag vet med mig att jag är lite för vänlig och lydig, trots att jag funderat på auktoriteters makt i hela mitt vuxna liv. Men jag jobbar på det. Jag vill, vill, vill bli att bli mer som Eva; en nästan kverulansparanoid lantis som frågar varför och vägrar gå i flock.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar