I går var det ett år sedan.
Ett år sedan jag fick åka hem med bilen tom, utan barn.
Ett år sedan det här började.
Ett år av kamp för rättvisa.
Ett år av kamp för tt barnen skall få komma hem.
Ett år av kamp för upprättelse.
På det året har vi nu sett dem två gånger.
Mark har inte lyckats i sina intentioner att flytta hem barnen och resultatet har blivit två skadade barn, sårade vuxna, det har kostat miljoner och mer lär det bli, ett antal tjänstemänn har redan omplacerats och flera kommer antagligen att få sparken. Flera politiker har fått lämna sina poster.
Handläggaren sa vid något tillfälle att med facit i hand kan vi ändå se att vi tog rätt beslut att omplacera barnen. Med facit i hand de visste alltså inte från början? Sedan undrar jag om hon säger detsamma nu? Skulle tro att hon bara är arg och skyller på mig. Hade det inte varit för mig hade inget av detta hänt.
Nej. Inget av alla dessa galenheter hade upptäckts, de hade kunnat fortsätta att skada både barn och vuxna.
En sak som fascinerar mig är att det inte bara är familjehem som vänder sig till mig för att få stöd råd och backning utan även biologiska föräldrar. Jag står ju liksom egentligen på andra sidan. Jag frågade någon men fick till svar att det berodde på att jag kämpar för barnen.
De har förstått att jag kämpar för barnen.
Vad glad jag blev.
Bland de över 20 mail (i ena lådan) fanns länk till en blogg. http://blog.rudenius.se/post/Socialtjanst-Barnperspektiv.aspx Hon har skrivit om oss tidigare. Hon önskar sig en studie runt socionomer, och varför man blir socionom. Hon menar att socialtjänsten studeras för lite. Precis vad bo Edwardsson sa Han som var med på TV. Jag frågade honom varför han inte forskade mer på det men han trodde inte att an skulle få anslag, bidrag för ingen ville veta hur illa det var.
Bloggaren Birgitta skriver: Tjänstemännen lyckas ofta linda politiker runt sina fingrar i någon slags missriktad lojalitet och kanske genom begränsad ärendeinformation. Svaga politiker kan vara mer lojala mot sina tjänstemän än mot den människa det gäller eller de barn det gäller. Visst är det märkligt! Svaga politiker är verkligen farliga! Särskilt för barn!
Hon avslutar med orden: Hur kan man i Marks kommun ställa till rätta? Det kan de inte! De klarar inte att granska sig själva med kritiska ögon! Deras energi går åt till att hålla sin prestige. De klarar ju inte ens en engagerad fostermammas omsorg om "sina” barn.
Fick också ett inlägg av någon som skrev: Lite parantes bara....en vårnadsöverflyttning innebär inte att arvode och omkostnadsdelen blir indragna! Barnen är fortfarande placerade vilket innebär att arvodet och omkostnadsdelen kvarstår under hela placeringstiden!
Men det stämmer faktiskt inte. Placeringen upphör men man kan avtala in att det skall kvarstå. Om man får vårdnaden så försvinner arvodet eftersom man inte länge är kontrakterad. Även omkostnadsdelen eftersom det blir som ett eget barn och man får stå för kostnaden själv. Däremot får man barnbidraget och flerbarnstillägg och det handlar om flera. Man kan i undantas fall skriva in att man skall ha fotsatt stöd i form av något men det är ovanligt. Allt är en avtals fråga.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Så sorgligt att läsa dina rader. Att det gått ett helt år sen dom togs ifrån er. Så hemskt. Hoppas innerligt att dom får komma hem. Håller tummarna hårt!
SvaraRaderaKramar Malin