Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 21 oktober 2010

en som vet hur det är

Jag startade själv en tråd runt Uppdrag granskning på familjeliv http://www.familjeliv.se/Forum-5-63/m55085396.html eftersom familjehemmet inte tillåter vem som helst att skriva vad som helst. Där skriver en tjej:Kan berätta att jag själv fick flytta ifrån min fostermamma när jag var 4 år bara för att "soc." ansåg att jag inte mådde bra pga. att jag var smal..
Min fostermamma gick till BVC med mig varje vecka för att kolla att jag mådde bra och jag hade utmärkta värden varje gång, men ändå så tar socialen mig ifrån henne och skickade ner mig till Stockholm.
Jag trodde seriöst i flera år att det nya fosterhemmet hade kidnappat mig.
Jag träffade min fostermamma och mina syskon flera gånger varje år tills jag var 10, sen helt plötsligt hörde jag ingenting ifrån dem.

Nu för ett år sedan, 7 år senare så fick jag tag i mina syskon på FB, och vi tog upp kontakten igen. Fick då veta att socialen FÖRBJUDIT dem att höra av sig till mig för att jag mådde dåligt över det.

Jag har sedan jag blev tvungen att lämna den mamman som lärde mig prata, gå, äta själv. Hon som tröstade mig när jag slagit mig och som alltid fanns där.. Ända sen den där dagen den 26 december 1997 mått skit.

Jag litar inte på någon. Jag är ständigt stressad. Jag har hårda stressknutor i nacken och i ryggen pga. att jag varit så stressad sedan jag flyttade.
Jag har sovit dåligt så länge jag kan minnas och jag klarar inte av att gå i skolan.

Jag har jätte svårt för att visa känslor och det är jätte jobbigt för min pojkvän att veta när jag mår dåligt eller när jag försöker visa att jag älskar honom.

Jag har tur att jag kunna det senaste året kunnat se att det INTE är mitt fel att det blev som det blev. Att min fostermamma inte lämnade bort mig med vilje.
Jag går hos en kurator nu som hjälper mig att kunna gå vidare.

Jag tycker det är hemskt att se hur Rasmus och Fanny kommer få må lika dåligt som mig, om inte sämre!
Att den där socialhandläggaren inte kan fatta att de har förstört för dessa barn och att dem kommer få bestående men resten av deras liv!
Det skall jag ta med mig till debatt i kväll.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar