Jag startade själv en tråd runt Uppdrag granskning på familjeliv http://www.familjeliv.se/Forum-5-63/m55085396.html eftersom familjehemmet inte tillåter vem som helst att skriva vad som helst. Där skriver en tjej:Kan berätta att jag själv fick flytta ifrån min fostermamma när jag var 4 år bara för att "soc." ansåg att jag inte mådde bra pga. att jag var smal..
Min fostermamma gick till BVC med mig varje vecka för att kolla att jag mådde bra och jag hade utmärkta värden varje gång, men ändå så tar socialen mig ifrån henne och skickade ner mig till Stockholm.
Jag trodde seriöst i flera år att det nya fosterhemmet hade kidnappat mig.
Jag träffade min fostermamma och mina syskon flera gånger varje år tills jag var 10, sen helt plötsligt hörde jag ingenting ifrån dem.
Nu för ett år sedan, 7 år senare så fick jag tag i mina syskon på FB, och vi tog upp kontakten igen. Fick då veta att socialen FÖRBJUDIT dem att höra av sig till mig för att jag mådde dåligt över det.
Jag har sedan jag blev tvungen att lämna den mamman som lärde mig prata, gå, äta själv. Hon som tröstade mig när jag slagit mig och som alltid fanns där.. Ända sen den där dagen den 26 december 1997 mått skit.
Jag litar inte på någon. Jag är ständigt stressad. Jag har hårda stressknutor i nacken och i ryggen pga. att jag varit så stressad sedan jag flyttade.
Jag har sovit dåligt så länge jag kan minnas och jag klarar inte av att gå i skolan.
Jag har jätte svårt för att visa känslor och det är jätte jobbigt för min pojkvän att veta när jag mår dåligt eller när jag försöker visa att jag älskar honom.
Jag har tur att jag kunna det senaste året kunnat se att det INTE är mitt fel att det blev som det blev. Att min fostermamma inte lämnade bort mig med vilje.
Jag går hos en kurator nu som hjälper mig att kunna gå vidare.
Jag tycker det är hemskt att se hur Rasmus och Fanny kommer få må lika dåligt som mig, om inte sämre!
Att den där socialhandläggaren inte kan fatta att de har förstört för dessa barn och att dem kommer få bestående men resten av deras liv!
Min fostermamma gick till BVC med mig varje vecka för att kolla att jag mådde bra och jag hade utmärkta värden varje gång, men ändå så tar socialen mig ifrån henne och skickade ner mig till Stockholm.
Jag trodde seriöst i flera år att det nya fosterhemmet hade kidnappat mig.
Jag träffade min fostermamma och mina syskon flera gånger varje år tills jag var 10, sen helt plötsligt hörde jag ingenting ifrån dem.
Nu för ett år sedan, 7 år senare så fick jag tag i mina syskon på FB, och vi tog upp kontakten igen. Fick då veta att socialen FÖRBJUDIT dem att höra av sig till mig för att jag mådde dåligt över det.
Jag har sedan jag blev tvungen att lämna den mamman som lärde mig prata, gå, äta själv. Hon som tröstade mig när jag slagit mig och som alltid fanns där.. Ända sen den där dagen den 26 december 1997 mått skit.
Jag litar inte på någon. Jag är ständigt stressad. Jag har hårda stressknutor i nacken och i ryggen pga. att jag varit så stressad sedan jag flyttade.
Jag har sovit dåligt så länge jag kan minnas och jag klarar inte av att gå i skolan.
Jag har jätte svårt för att visa känslor och det är jätte jobbigt för min pojkvän att veta när jag mår dåligt eller när jag försöker visa att jag älskar honom.
Jag har tur att jag kunna det senaste året kunnat se att det INTE är mitt fel att det blev som det blev. Att min fostermamma inte lämnade bort mig med vilje.
Jag går hos en kurator nu som hjälper mig att kunna gå vidare.
Jag tycker det är hemskt att se hur Rasmus och Fanny kommer få må lika dåligt som mig, om inte sämre!
Att den där socialhandläggaren inte kan fatta att de har förstört för dessa barn och att dem kommer få bestående men resten av deras liv!
Det skall jag ta med mig till debatt i kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar