Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 21 oktober 2010

Mera Mark idag


http://juliasandqvist.devote.se/blogs/6406483/saa-fruktansvaert-pinsamt.htm
en till från Mark som fått anledning att vilja flytta.

http://think.blog.consequentia.se/2010/10/20/att-grava-ner-sig-i-byrakrati/#comments
Då begraver man sig i byråkrati och hoppas att ingen ska komma på att kejsaren är naken. Hon forstätterNu hoppas jag att personligt ansvar utdöms för de som beslutade om flytten av barnen i Marks kommun. Hur ska vi annars kunna få ett slut på det ohyggliga lidandet som socialtjänster runt om i landet utsätter barn för? Helt i onödan.
En som kommenterat skriver:
Det är märkligt att man skyller på mamman när barnen gråter och inte vill ha umgänge med pappan. I Mark-fallet så gjorde soc. precis likadant. Man ansåg att familjehemsmamman var besvärlig och försvårade barnens umgänge med den biologiska mamman. Lösningen verkar ha varit att byta familjehem, till dess att barnen kunde acklimatiseras med sin biologiska mamma? Då blev man lite fint av med den besvärliga familjehemsmamman och det blev med ens lättare för soc. handläggare att gå till jobbet om morgnarna.
http://blogg.vk.se/monica-wahlstrom-vannas/2010/10/20/uppdrag-granskning-194276
När jag läste socionomprogrammet uppkom Marks kommun titt som tätt som ett riktigt varningsexempel inom hanteringen av försörjningsstöd
Tydligen har praktiskt taget hela socialnämnden i Mark bytts ut och flera chefer. Precis vad som är vad och hur det har sett ut vet vi säkert ganska lite om - Uppdrag granskning ger knappast en fullständig bild. Men, är det så stora förändringar i socialtjänstens ledning, både politiskt och tjänstemannamässigt lär det ha varit en hel del hårda vindar som blåst...

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.15618203
Redan för 25-år sedan när jag bodde hemma var det under all kritik. Vi var stödfamilj åt en missbrukarfamilj. Men som socialtjänsten höll dom bakom ryggen hela tiden och menade att det var vi som överreagerade. Tillslut blev det en anmälan från dagis, då rycktes barnen både från oss och sina föräldrar. Och vi fick inte reda på vart dom tagits.

8 kommentarer:

  1. Hej !!
    Tittade på programmet i går och det berörde mig såååå mycket......man undrar ju va myndighetspersoner håller på med....har dom ingen utbildning i barns känslor,förmodlingen inga egna barn att relatera till.......som mamma med stor erfarenhet till en drös ungar så blir man ju mörkrädd för hur det kan gå till. Hoppas barnen får komma hem igen......usch man blir bedrövad /Elisabeth www.metrobloggen.se/Mamma10

    SvaraRadera
  2. Såg programmet igår och tog mycket illa vid mig, satt med tårar i ögonen största delen av programmet.

    Vi är många som stöttar er här så GE INTE UPP!

    /Anders

    SvaraRadera
  3. Tittar in igen, håller med Anders och Mamma10.
    Stöttar er, Ge inte upp!
    Styrkekramar

    SvaraRadera
  4. Skickar er kramar. Såg programmet i går och berördes djupt av det fruktansvärda som hänt era små. ÄR de kompetenta i sitt ämbete när de fattar sådana beslut över barn? Min mor var med om ungefär samma på 40-talet (se blogg) och tydligen har inte samhället förändrats ett dugg på 70 år// Bettan

    SvaraRadera
  5. Ser att du redan hittat mej genom inlägget jag skrev igår.
    Samma kärring som satt i tv igår var med för 25-år sedan med.
    Hoppas det löser sej för barnen framförallt men även för er :)
    Kram
    http://metrobloggen.se/hospetra

    SvaraRadera
  6. Stora kramar från mig som också skäms över att bo i Mark just nu!

    SvaraRadera
  7. Jag såg programmet igår. Jag grät mig genom stora delar av det. Är verkligheten sådan??
    Usch, jag lider så. Kan inte släppa er ur mina tankar! Jag skickar styrkekramar och en massa hopp om att ni ska få "era" barn tillbaka!!

    Vad kan jag göra för att hjälpa till??

    http://malinskyy.blogspot.com/2010/10/de-forlorade-barnen.html
    http://malinskyy.blogspot.com/2010/10/jag-ar-fortfarande-forkrossad.html

    SvaraRadera
  8. Vem är den person som har rätt att fatta ett omedelbart omhändertagande utom grunder? Är det så lätt att göra fel måste det finnas möjlighet att fatta beslut att barnen ska få komma hem till er igen - eftersom barnen själva vill det - precis som psykologen under programmet sa - så är det barnens viljor som ska leda rätt - och det är enkelt att höra att barnen vill hem till er! Det får inte gå en enda dag till nu - vem får fatta beslutet - vem vet vem den personen är?
    Vad kan vi göra för er härute?
    Eva, skriv den lista någonstans på det som du själv idag inte hinner utföra - vi är många som kämpar vid sidan av er men inte vet vad vi kan göra för att påverka - det här ger alla andra barn i samma situation hopp att veta - att om det händer dem - så finns hjälpen på samma vis för dem som för era barn - ni har startat något fantastiskt - och det kallas samarbete - det är långt mer än vad socialen klarar av på tyvärr allt för många platser i Sverige - men nu står vi upp - visar dem att vi vill samarbeta här i Sverige - för barnens bästa i fokus heler enligt FN!!!
    Värme till Er
    Era ungar kommer se och läsa om erat kämpande - det kommer läka dem när de blir större genom förståelsen att ni aldrig kommer ge upp!

    //Mamman

    SvaraRadera