Så en ny dag. Förhoppningsvis med nya möjligheter. Har som sagt en kompis som letar bloggar och saker det han hittar. Och då var det ett gäng till.
http://blogg.expressen.se/sisyfos-rullar-stenen/entry.jsp?messid=627999 Sven Stolpe har visst någon gång myntat uttrycket socialödlor för socialpersonal som inte sköter sina jobb. Och bloggaren menar här i inlägget att uppdrag granskning var ett bevis för att de inte dött ut.
Han skriver:
Jag är helt övertygad om att det som inträffade även sammanhängde med deras prestigetänkande och behov av att skydda varandra. En och annan måste ha anat att något gått snett, men att ändra sig skulle ju innebära medgivande att fel begåtts, så då återstår bara att köra på, tills allt kraschar.
Men Genom kvällens Uppdrag Granskning bryter säkert en ny folkstorm ut - och då kan mycket hända.
Förhoppningsvis kan det leda till att barnen får komma tillbaka till det de betraktar som sin familj.
Men även om så sker, är det inte säkert att det blivit ett lyckligt slut. Barnen kan ha fått men för livet på grund av att socialödlorna ännu inte har dött ut.
Det är många som reagerat
http://sofi-propp.blogspot.com/2010/10/brunch.html
och det finns alltid de som inte förstå. Som mer ser till ytterligheter det verkade, hur kunde hon, det såg ut som… på ett par sekunders sekvenser som vi inte själva styrde över och så missar de den stora frågan.
MAN GÖR INTE SÅHÄR MED BARN:
Det är precis som en del menar att jag får skylla mig själv att jag förlorade barnen för att jag bråkade men då missar de igen. Jag bråkade för det första efteråt då jag såg hur barnen mådde och för att hela iden om hemflytt var så helt befängd.
Det jag sett som en del reagerar mest över är att vi har spelat in. Men det var kanske den sista gången vi såg dem. Sedan sa de Mark att barnen inte hade någon anknytning och filmsekvenserna var det enda bevis vi hade för att det påståendet inte var sanna.
Det är ingen ände på anklagelserna ifrån deras håll och då har man inget val än att åtminstonde slå hål på en del av dem.
Det är samma sak då en del menar att jag är negativ mot mamman. Men det har jag aldrig varit. Däremot är jag negativ mot vissa saker hon gör och för det sätt hon lever som gör att barnen kommer i kläm. Man måste hålla isär sak och person. Jag kan tycka om någon men jag behöver inte tycka om allt hon gör för det.
Jo men säger en del läs första inlägget i bloggen. Ja men det är nästan det enda jag skriver om mamman alls och det är för att andra skall förstå varför jag protesterade mot det Mark gjorde. Hur skulle jag annars få förståelse för varför jag protesterade. Vi var bara oense? Det var så mycket mer än så.
Wilma http://wilmas.zoomin.se/blogg/20101016-379204-Uppdrag-granskning-Marks-kommun-.html skriver om att Norge är ett föregångsland i många avseenden då det gäller familjehem. Jag kan bara hålla med, Danmark och England tillhör också dem. Det är många som ligger före oss därför att de som bestämmer i Svergie fortfarande utgår ifrån att en förälder alltid är bäst för sina barn. Att barnens högsta önskan alltid är att få vara med sin mamma och pappa. Men då utgår man ifrån väl funderande bra föräldrar. Det påståendet stämmer bara då det redan finns en anknytning och relationen fungerat. Det finns barn till ex missbrukare som lever i en dröm och förhoppning om hur det skulle kunna vara men det aldrig blir så. De älskar sina försäldrar och har en anknytning men det fungerar inte ändå. Barnen far illa. De vill vara med sina föräldrar med mår inte bra av det och då måste soc gå in. Men relationen är viktig för barnen och man kan inte plocka bort sådanna föräldrar trots att de far illa men man kan se till att de inte behöver leva i det.
Det är en del som ifrågasätter om det inte är jobbigt för barnen om de skulle behöva flytta en gång till, hem till oss?
Men för det första är en återkoppling är bara möjlig om barnen har en anknytning till dem som de återförenas med.
De bor nu med människor de inte har någon anknytning till, inte känner, inte älskar även om de säkert tycker om.
De har umgängen med en mamma de heller inte har någon anknytning till och som inte ens klarar av deras vardagliga behov.
De vill forfarande hem, efter ett helt år utan att få träffa oss, utan att ha fått våra presenter eller paket som vi skickat (vi skulle utplånas ur deras liv) Utan några livstecken från oss, vilket lika gärna hade kunnat få dem att tro att det var vi som svek, vi som inte ville ha dem.
De ville hem men fick inte hade man sagt till dem.
Det var det först och sista de sa då vi träffades förra måndagen.
På vilket sätt skulle det vara skadligt eller jobbigare än det de går igenom nu? Om du varit utomlands eller varit med om en katastrof utsagts för trauma skulle ingen mena att för att det under en tid var omöjligt för dig att komma hem, på något sätt skulle var skadligt att åka hem och bättre att du stannade där du var.
Det är ju först på hemmaplan i hemmiljö där allt är vant som du kan börja bearbeta det du varit med om. Det är först där du känner dig säker och vågar ta in vad som hänt dig.
I dagens HN
http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1002562-eglinger-talar-ut-om-avgangen?articleRenderMode=extra_comment#extraComments
Talar Owe E ut. Han skyler fortfarande på tjänstemännen och menar att det enda han kunde gjort var jo nämnden gett honom befogenhet att titta på ärendet men varför bad han inte om det utifrån mina brev eller utifrån att vi begärt företräde fem gånger. Varför stoppade han Henry Sandals försök att få upp ärendet på bordet? Nej stackars Owe han visste ju inte och de har lurat honom. GRrr vad arg jag blir.
Han fick så mycket så många indikationer på att något var fel och som sagt då jag ringde upp honom första gången ljög han och påstod att det var han som tagit beslutet. Andra gången a han att vi kanske gjort fel men till er flyttar vi dem aldrig det skall du ha klart för dig.
Även i BT tar Owe Farväl och återigen menar han att han är förd bakom ljuset. http://www.bt.se/nyheter/mark/owe-eglinger-tog-avsked-(2157120).gm
Han anser att det var ett drev som tillsist fick honom att avgå. Har han inte förstått något alls? Kraven på hans avgång kom utifrån att han gjort fel, inte tagit sitt uppdrag på allvar, inte gjort det han skulle. Stackars honom som inte fick den semestern han räknat med. Vad han orsakat barnen och oss under ett helt års tid är inget i jämförelse.
Han säger att de är förda bakom ljuset, borde tittat bakom kulliserna, känner det olustigt att mänskor drabbats alltså erkänner han att de gjort fel, tagit felaktigt beslut och då borde det vara det enklast att gå in och ändra dem omedelbart. Om han erkänner att de gjort fel borde de direkt gå in och ställa till rätta det som gått fel, de beslut som togs på felaktig grund.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Hej Eva!
SvaraRaderaVille bara uttrycka mitt stöd för dig och din man, och den kamp ni för. Jag är övertygad om att barnen har fått en bra start i livet hos er, och då kanske de bättre kan hantera det trauma som de nu utsatts för. Håller tummarna för att de ska få ha en regelbunden kontakt med er åtminstone (helst komma hem förstås). Känner också med er äldste pojke, det måste vara så svårt för honom att vara med om detta. Hur kan ett barn förstå de galenskaper som vuxenvärlden hittar på! Kramar till er alla.