Då kommer ett till för v 14 då jag inte hann.
Det handlar nu om en familj med två placeringar. En flicka och en pojke
ifrån olika kommuner. Lite äldre men aktuella.
Då det gäller flickan hade hon bott tre år och nu kommer en ny handläggare
in i bilden. Jag säger ju det Ny handläggare är alltid en varningsklocka. Denne
säger vid ett möte på kontoret till mamman att vi har ju treårs regeln och den
säger att om du inte tar hem henne nu så förlorar du henne för gott.
Då blev det bråttom. Mamman tar hem henne med omedelbar verkan. Ingen
inskolning, ingen jobba hem succesivt. Familjen fick löfte om att finnas kvar
men har sedan dess inte träffat flickan. Jag frågade om hon ångrade något,
skulle gjort något annorlunda. Hon svarade jag skulle inte gått på löftena om
att vi skulle få finnas kvar. Det är ingen vare sig bio förälder eller
fosterfamilj som ställer upp på umgängena med tidigare familjehem om barnen
skriker och gråter flera dagar efter. Hon har försökt förhöra sig där flickan
flyttat och har hört att det inte gått så bra men kan/får inte lägga sig i.
De har även en pojke som bott hos dem sedan 4 ½ år. Han har bott sedan han
var spädbarn. De håller på att utreder honom för han klarar inte gå i skolan en
hel dag. Fostermamman har tvingats gå ner i tid vilket resulterade i att hon
blev av med jobbet. Ingen vill ha en anställd som är borta flera dagar i veckan.
De lyfter nu frågan om vårdnadsöverflyttning med bibehållet stöd men fick
till svar att sådana gör den kommunen aldrig.
Strax innan sommaren två veckor innan semestern blir de uppringda. Mamman har bestämt sig för att hon inte vill ha hem sin pojke något mer. De får frågan om de vill adoptera honom annars kommer frågan att lämnas in till adoptionscentrum. De har 9 dagar på sig att bestämma sig för sedan går handläggaren på semester. Där står de. De älskar pojken men vet inte vad utredningen kommer att visa. De vet inte vilken sorts stöd han kommer att behöva. Om de adoptera får de stå för alla kostnader själva. Sedan blir de arga. Arga för man behandlar vare sig barn eller familjehem på det viset. Han har bott så länge att man borde vårdnadsöverflytta honom. Sedan att få så kort tid att bestämma sig under hot om att annars förlora honom.
Strax innan sommaren två veckor innan semestern blir de uppringda. Mamman har bestämt sig för att hon inte vill ha hem sin pojke något mer. De får frågan om de vill adoptera honom annars kommer frågan att lämnas in till adoptionscentrum. De har 9 dagar på sig att bestämma sig för sedan går handläggaren på semester. Där står de. De älskar pojken men vet inte vad utredningen kommer att visa. De vet inte vilken sorts stöd han kommer att behöva. Om de adoptera får de stå för alla kostnader själva. Sedan blir de arga. Arga för man behandlar vare sig barn eller familjehem på det viset. Han har bott så länge att man borde vårdnadsöverflytta honom. Sedan att få så kort tid att bestämma sig under hot om att annars förlora honom.
Är det så här man skall behandla barn i Sverige ?
Är det så här man skall behandla familjehem?
Vart är barnperspektivet som man säger skall vara rådande i alla ärenden
gällande barn?
Var det så man tänkte att treårs regeln om vårdnadsöverflyttning skulle
användas?
Är det så man skall presenteras val, tvingas välja? genom hot?
Är det inte dags att se över hela systemet inte bara lappa som man gjort
under decennier. Vi kan inte fortsätta att behandla våra medborgare så här. Vad
gör du? Vad gör ditt parti för att påverka? Få har svarat. Vad har ni för
vallöften när det gäller detta området?
Eva fostermamman i Mark
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar