Mattias Bergstens kamp för Isoldes säkerhet var lönlös. Socialtjänsten i Motala ignorerade hans oro och sex månader senare mördades treåringen av sig egen mamma. ”Jag önskar att de hade tagit min anmälan på allvar”, säger Mattias.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/dottern-dodades-trots-larm/
Nu vill Mattias Bergsten berätta sin historia, beskriva sin strid mot socialtjänsten i Motala kommun. Han hoppas att den ska rädda åtminstone något barn eller någon förälder från att hamna i en liknande situation.
Vi går tillbaka till december 2012. Vårdnadstvisten har pågått i över ett år när socialtjänsten i Motala får in en orosanmälan från Mattias Bergsten. I ett samtal med handläggaren berättar han att mamman till barnet hotat att ta livet av både sig själv och Isolde.
– De frågade om jag trodde att hon skulle göra allvar av sina hot. Vad skulle jag svara, det fanns ju en anledning till att jag gjorde en anmälan. Men ingen normal människa tror väl att en person man känner ska döda ett barn, säger han.
I socialtjänstens rapport konstaterar handläggaren sedan att det inte fanns andra uppgifter som kunde ge stöd för en annan bedömning. Någon utredning om Isoldes behov av skydd var därmed inte aktuell, i stället skickades ett brev ut till mamman med information om hur hon kunde få stöd om hon ville.
Sex månader senare kom samtalet till SOS Alarm.
Det var barnets mormor som hittat sin dotter och dotterdotter livlösa i sängen. Av den rättsmedicinska undersökningen framgår det att Isolde förgiftats av nio fentanylplåster som fästs på hennes kropp. Plåstren hade mamman stulit från sin arbetsplats, ett apotek.
Isoldes mamma har erkänt att hon tagit livet av sitt barn. Den rättspsykiatriska undersökningen slog fast att hon har en allvarlig psykisk störning, och därför inte haft förmåga att inse innebörden av sina handlingar. I september dömdes hon till rättspsykiatrisk vård.
– Jag tänker hela tiden på vad jag gjort och vad jag borde ha gjort. Skulle jag ha polisanmält? Skulle jag ha åkt dit och hämtat henne själv? Hade hon levt i dag i så fall? De här tankarna äter upp mig, säger Mattias Bergsten.
I onsdags gick akademikerförbundet ut i ett pressmedelande.
https://www.akademssr.se/text/det-som-hande-i-motala-kan-handa-igen-var-som-helst-nar-som-helst
DN rapporterar idag om en tragisk händelse i Motala. Det som hänt är djupt olyckligt men situationen där är inte unik. Det kan även ske på andra håll i landet. IVO, Inspektionen för vård och omsorg, som har till uppgift att granska socialtjänstens arbete, har med all tydlighet påtalat en rad brister. Det handlar om utredningar som drar ut på tiden, fall där barnperspektivet åsidosätts och anmälningar som inte tas på tillräckligt stort allvar. Det är hög tid att göra något nu innan fler olyckor av det här slaget händer. Var tredje handläggare inom den sociala barnavården är idag nyanställd och sju av tio chefer har arbetat kortare tid än tre år enligt en rapport från Sveriges kommuner och landsting. Det har blivit en ond cirkel. Överbelastning och stress leder till att socialsekreterare flyr yrket. På vissa håll i landet är bristen på erfarna socialsekreterare akut, särskilt inom området barn och ungdom. Social barnavård har blivit ett genomgångsyrke.
– Det jäser i våra medlemsled. Våra medlemmar har demonstrerat och debatterat med kommunpolitiker som, åtminstone i stunden, tycks ta varningsropen på allvar. Trots det har inte mycket hänt. Det krävs ett helhetsgrepp för att åstadkomma förändring. Det handlar först och främst om att få erfarna socialsekreterare att stanna i yrket. Vi måste skapa alternativa karriärvägar och möjligheter att utvecklas i yrket, säger Akademikerförbundet SSR:s ordförande Heike Erkers.
Det är inte bara jag som slår larm utan det "jäser2 som det står överallt men det verkar inte tas på allvar.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar