Dom tog "våra" barn: Kris

Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.

Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 3 april 2014

Kris

Vissa människor skall bara inte ha barn.
Inte om man håller sin femårige son i en garderob och svälter honom. http://www.expressen.se/tv/nyheter/svalte-5-arige-sonen/
Pojken var så undernärd att de fick återinvänja honom med mat.

Även här i Sverige ökar våldet mot barn
http://www.dn.se/sthlm/vi-ser-fler-foraldrar-som-slar-sina-barn/

– Det är olika beroende på vilken stadsdel vi talar om, men över lag har den psykiska ohälsan hos barn ökat enormt – och misshandeln, föräldrar som slår sina barn. Trots att antalet anmälningar ökar är mörkertalet fortfarande jättestort, säger Laila Åberg.

– Jag tror att det vi ser är att föräldrarna har det sämre nu och det visar sig tydligt hos barnen. Föräldrar blir utförsäkrade, lever på ekonomiskt bistånd, unga vuxna tvingas bo kvar hemma därför att de inte har någonstans att flytta, säger Elin Lindén.

Hon har normalt 18 ärenden på gång samtidigt. Hon ligger efter med journalföringen sedan i början av januari, hon ligger efter med alla sina utredningar, hon gör – tycker hon själv – alldeles för få uppföljningar.

De som benämns ”de försummade barnen” är svårast att utreda, menar Laila Åberg.

– Vi vet inte riktigt vad deras problem beror på, om det kan vara misshandel eller sexuella övergrepp som ligger bakom. Vi ser bara toppen på ett isberg, säger hon.

– Skapa förutsättningar för att ge de nya socialarbetarna en bra introduktion till arbetet, nu får de 10–15 utredningar i knät direkt. Att arbeta med barn, särskilt små barn, är det tyngsta man kan göra i socialtjänsten. Nu går ekonomistyrning och budget i balans före allt annat, säger Elin Lindén.
Laila Åberg slutar som biträdande enhetschef under våren, hon bestämde sig för att säga upp sig en lördag när hon satt och jobbade över.
– Jag ville inte sluta, men handläggarna är lika gamla som mina egna barn, runt 25. Jag orkar inte med att se hur dåligt de mår, säger hon.

Socionomerna slår larm på larm att de inte klarar arbetsbördan. Det är inte rättsäkert längre.
Även anmälningarna om att barn far illa ökar.
http://www.dn.se/sthlm/anmalningar-om-barn-som-far-illa-okar/

Mellan 2009 och 2013 ökade antalet anmälningar med 4.000. Drygt hälften av de 15 013 fall som kom in till socialtjänsten i fjol bedömdes som så allvarliga att en utredning inleddes.

– När vi gjorde en granskning av barn- och ungdomsvården 2008 visade det sig att 40 procent av anmälningarna kom från polisen. Då har det gått för långt, barn ska inte behöva bli polisärenden. Man ska inte dra sig för att anmäla, hellre anmäla för mycket än för lite, säger Fredrik Jurdell.

Inspektörerna skriver att arbetsbelastningen bland dem som utreder barn som far illa är hög. Likaså personalomsättningen, och vissa förvaltningar har svårt att rekrytera erfaren personal. Det kan, enligt inspektörerna, leda till att kvaliteten i arbetet påverkas.

Fackförbundet Saco kräver mer resurser, såväl personal som pengar till vård och behandling.

– Personalomsättningen är ett bekymmer, det gäller både chefer och socialsekreterare. Vi gör allt vi kan, med utbildning och metodutveckling, säger Fredrik Jurdell.

I Spånga-Tensta, där Ann-Katrin Åslund är ordförande, utökade de med fyra nya socialarbetartjänster för ett år sedan, men tjänsterna har aldrig varit besatta.

– Det är brist på socialsekreterare och de stannar inte kvar, det är ett tungt jobb. Vi har tagit in konsulter från ett bemanningsföretag, säger hon.

I Spånga-Tensta säger 15 av 16 socialsekreterare att det finns hinder för att de ska kunna arbeta för barnets bästa. Som skäl anges framför allt tidsbrist, den stora personalomsättningen och att de ekonomiska ramarna gör att barnen och familjerna inte alltid får tillgång till de insatser de skulle behöva.

Dessutom tackade nära hälften av familjerna i Spånga-Tensta nej till insatser. Även i andra stadsdelar är det vanligt att föräldrar säger nej.

Enligt lag ska en förhandsbedömning av anmälan göras inom 14 dagar. I 190 av de 366 fall inspektörerna granskade – över hälften – överskreds tidsgränsen

Alla skriker på förändring men händer det något?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Varför

Vår familj har arbetat både som kontakt, avlastning och akut hem. Senare år valde vi fasta plac. för tonåringar men sist har vi haft två små barn. En s.k. uppväxtplacering ett begrepp som inte finns i lagen. Orsaken att man börjar är många men för oss var det att vi hade tid och plats och vill ta ett samhällsansvar. Som familjehem upptäcker man snart att man inte har några rättigheter vilket i förlängningen innebär att inte heller barnen vi jobbar med har några rättigheter. Många utsätts men familjehem hotas, anmäls och skräms i många fall till tystnad vilket för med sig att många inte vågar strida för de barn som är satta i deras vård. Kontentan blir att problemet inte uppmärksammas och redan utsatta barn far illa. Det är en mänsklig rättighet att få sin sak prövad i domstol. Den möjligheten saknar ett familjehem de är inte part. Alla lagar utgår ifrån att myndigheter alltid gör rätt men så är inte alltid fallet. Det jag stött på har fått mig att försöka ändra lagar och visa på de missförhållanden som förekommer. Jag har varit i riksdagen en gång och 19 av mina förslag ligger redan som lagförslag. Första lagen som en direkt konsekvens av vad som hänt oss kom nu d 1 juli 2010 då Lex Sara även omfattar socialtjänsten. Uppdrag gransknings program handlar om oss d 20 oktober och jag har nu fått ytterligare en inbjudan till riksdagen.

Stängt

Har sett att en del anklagar mig för att ha tagit bort eller strukit inlägg men det är inte sant. Efter att ha fått en anmälan på familjelivs sida valde jag att gardera mig och flytta bloggen i ett forum där jag inte stängs ner på grund av eventuella anmälningar. Först tänkte jag flytta med alla inlägg men det blev för jobbigt.

Hitintills har jag haft en länk dit men nu då beslutet kom att vi får hem dem finns det ingen anledning att ha kvar den så den har jag stängt ner.

Nu blev det inte så att vi fick hem dem. Man verkställde inte beslutet och mamman överklagade. Man skickade en jurist som inte stått i domstol på 5 år, förlorade. skickade en som inte ens var på slutpläderingarna. Vi förlorade igen och då jag gick ut i press med det röstade ordförande emot ytterligare ett överklagande trots att han inför hela Sveriges befolkning stått och lovat att ta det så långt det gick för att pröva vikten av anknytning. Så blev det inte.

Det värsta är att vi inte vare sig var först eller sist. Jag får mellan 1-3 ärendena i veckan. Lika hemska, lika felhanterade....