Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 7 april 2014

Stora systers brev

Hittade en artikel om ett brev från en syster till en annan. Brevet till flickan som blev den ingen vill ha.
När deras alkoholiserade mamma tappade greppet omplacerades hennes tre små döttrar. Två av dem kom till en säker familj, fick en trygg uppväxt och sattes i en fin internatskola.
För Tayla väntade misshandel, övergrepp och andra hemskheter under en resa genom tiotals fosterhem.
Nu har hennes storasyster skrivit ett hjärtekrossande brev till flickan som ingen villa ha.
http://www.expressen.se/nyheter/storasysters-brev-till-flickan-ingen-ville-ha/

"Kära Tayla, jag är så ledsen, lillasyster.
Jag är så ledsen att du blev den lilla flickan som ingen ville ha. Du förtjänade så mycket mer.
Jag är ledsen att mamma började försvinna i dagar under en tid när du bara var en litet barn. Som dina storasystrar försökte Rhiannon och jag göra vårt bästa för att ta hand om dig. Men jag var bara sju, och hon var endast tio. Vi hade ingen aning om vad vi gjorde.

"Körde bort från huset"

Förmodligen borde vi ha ringt någon som kunde hjälpa till, men vi var så rädda för att bli bortförda igen. Jag är ledsen över att du inte kunde stanna hos mormor när myndigheterna lämnade över oss. Det blev för mycket för henne att hantera.
Jag kan inte ens föreställa mig hur hemskt det måste ha varit att se sina systrar bli mindre och mindre när du kördes bort från huset i en bil du inte kände igen.
Jag är ledsen att mamma blev full och skrämde dig varje gång vi återvände för att leva med henne. Jag är ledsen för att hög musik från mammas rum när du var barn betydde att hon blev full igen. Jag är ledsen över att du som ett litet barn ens visste vad "att bli full" betyder.
Jag är ledsen för att du, redan innan du började skolan, blev skicklig på att övertyga mamma att inte ta sitt eget liv. Jag är ledsen för att jag såg mer vishet och hjärtesorg i dina ögon när du var fem än jag har sett i de flesta vuxnas ögon sedan dess.

Omplacerades flera gånger

Jag är så ledsen att du, efter år av kaos, vanvård och instabilitet, blev bortförd från mamma för alltid, bara för att återigen bli sviken av de människor som fick i uppgift att ta ansvar.
Jag är ledsen att din moster och morbror lämnade över dig till sociala myndigheter en dag eftersom de inte ville ta hand om dig mer. Jag är ledsen att du tvingades sitta där med din lilla väska och undra vad du hade gjort för fel.
Jag är ledsen att du tvingades lida för dig själv som en del av systemet medan jag lämnades till en trygg och säker familj. Jag är ledsen att du tvingades bo i oräkneliga hem, ibland bara för en natt i taget. Jag är ledsen för att du var så ensam och kärlekstörstande att du fortfarande gråter när du berättar för mig om fostermamman som kramade dig en gång på en parkering utanför en restaurang.

Misshandlades av fostermamma

Jag är ledsen över kvinnan som tvingade dig att sova på köksgolvet varje gång du kissade i sängen. Jag är ledsen över kvinnan som var en samlare och hade hela källaren full av hundar. Jag är ledsen över fosterpappan som senare utreddes för sexuella övergrepp.
Jag är ledsen att ingen i din familj var där för att träffa dig under din första skoldag. I stället levde du med Gwen, kvinnan som slet av hårtussar från ditt huvud och gav dig blåmärken över hela kroppen. Jag är ledsen för att hon låste dig ute från huset när det var mörkt och tvingade dig att sitta i bilens baklucka eftersom det var där "hundar skulle sitta".
Jag är ledsen för orden hon sa till dig när du var fem som du än i dag kommer ihåg. Jag är ledsen för att din handläggare inte trodde på dig när du berättade om vad Gwen utsatte dig för.

Bar med sig omslagspapper

Jag är ledsen för att du fick en kall och hjärtlös fostermamma när du till slut fick ett långvarigt boende som sjuåring. Jag är ledsen för att hon brydde sig betydligt mer om sina riktiga döttrar än dig. Jag är ledsen för att hon åkte på utflykter och semestrar med dem utan att bjuda in dig.
Jag är ledsen för att de brukade sluta prata så fort du kom in i rummet. Jag är ledsen för att du behövde be din handläggare att ta med dig på shoppingturer eftersom det var hål i dina skor. Jag är ledsen för att du brukade gråta ensam i ditt rum om natten, medan du önskade att du kunde prata med mig eller Rhiannon över telefon.
Jag är ledsen för att du kände sig som en ovälkommen främling i deras hem i sju år. Jag är ledsen för att mamma slutade att besöka dig. Jag är ledsen för att du saknade henne så mycket att det mest värdefulla du ägde var ett omslagspapper som täckte en present hon gav dig tidigare.

Skickades till internatskola

Jag är ledsen att du i stort sett har behövt klara dig själv sedan du var 16. Rhiannon och jag har gjort vårt bästa för att hjälpa dig, men vi har inte vetat vad vi ska göra.
Jag är ledsen för så mycket, Tayla. Jag är ledsen för att din barndom var så ensam och kaotisk och full av sorg. Jag är ledsen för att du skickades till en kvinna som knappt pratade med dig samtidigt som jag skickades till internatskola.
Jag är ledsen för att jag inte var där för dig så mycket som jag borde ha varit. Jag är ledsen för att jag inte krävde att vi tre inte skulle separeras. Jag är så ledsen för att systemet svek dig. Jag vet att ditt förflutna fortfarande jagar dig, och jag är ledsen.

Vill arbeta med ungdomar

Men över alla sorger är jag mest av allt stolt över dig, Tayla. Jag är stolt över att du klarade dig igenom det. Jag är stolt över hur intelligent, snäll, vis och full av empati du är. Jag är stolt över att du som 20-åring studerar till ett yrke som ger dig möjlighet att hjälpa de barn som går igenom det som du har gått igenom.
Jag är stolt över att du har lyckats växa till en så otrolig människa, trots att du startade som flickan som ingen ville ha.
Jag är ledsen över att du förtjänar så många ursäkter, för du förtjänar bättre än så.
Kärlek.
Rosie"

Det är bara man själv som bestämmer om man blir ett offer eller om man reser sig ur askan och går vidare. Jag beundrar de som gör det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar