Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 17 april 2014

Barn som är svenska medborgare

Ja barn fortsätter att fara illa. http://www.expressen.se/nyheter/flicka-raddad--holls-fangen-i-nio-ar/ I
Buenos Aires. Hon vägde bara 20 kilo när hon hittades.
Flickan har berättat att hon bara fick bröd, jäst och vatten och att hon var instängd med en hund och en apa. Hunden och apan ska ha hittats i gott skick.
Flickan ska ha fått lämna garaget bara två gånger på de nio åren. Hon var nu 15 år och mamman hade letat efter henne. Konstigt att det skall vara så svårt att skydda barn.

I Svergie kan vi tydligen heller inte skydda de barn som är våra medborgare.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/varmlandsnytt/domstol-avgor-alexandras-barn-bortadopteras-i-norge
Alexandra Hasselström och hennes familj bodde i Lalm i Oppland fylke när den norska socialtjänsten, barnevernstenesten, tvångsomhändertog hennes tre barn 2011. De placerades i tre olika fosterhem i tre olika kommuner.
– Jag hade aldrig kunnat drömma om att mina barn skulle bli separerade på det sättet, säger Alexandra Hasselström.

Flyttade till Norge för att jobba

Alexandra Hasselström och barnen kom till Norge efter att hennes dåvarande make flyttat dit för att arbeta. Bakom sig hade de en djup kris där en släktgård gått förlorad och makarna separerat. När Alexandra flyttade efter gjorde hon det för att barnen skulle komma närmare sin far. Men uppgifter ur svenska journaler om att pappan varit våldsam ledde till att barnevernstjenesten i Sel og Vågå kommuner utredde familjen och omhändertog barnen.
Sedan omhändertagandet har Alexandra och barnens far skilt sig. Alexandra står som ensam vårdnadshavare, har gift om sig och har barn i en ny familj som utretts av svensk socialtjänst utan anmärkningar. Men när hon i oktober i fjol, efter sex tidigare rättegångar, stämde barneverntjenesten för att få sina barn tillbaka svarade de med att begära att Alexandra fråntas vårdnaden helt, en begäran som i praktiken leder till adoption.

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/varmlandsnytt/domstol-avgor-alexandras-barn-bortadopteras-i-norge
Alexandra Hasselström bodde i Lalm i Oppland fylke när hennes tre barn tvångsomhändertogs av norsk socialtjänst för tre år sedan. Sedan dess har hon och hennes nya familj slagits för att få hem dem. Men den norska socialtjänsten vill hellre adoptera bort barnen i Norge, en åtgärd som skulle frånta dem deras svenska medborgarskap, släkt och kulturella tillhörighet.
– Det här är fel! De är svenska barn, de är inte norska barn. De har inte bett om att få vara i Norge, de har inte bett om att få bo där, säger Alexandra Hasselström.
Alexandra Hasselström har vänt sig till såväl socialdepartementet som utrikesdepartementet för att hennes barn ska få komma hem till Sverige. Men trots att både Sverige och Norge har ratificerat Barnkonventionen, som ger barn rätt till sin identitet innefattande medborgarskap, namn och släktförhållanden, så får barnen inget stöd.

 
Ja vad säger man? Påståendena om att barnperspektivet skall väga tyngst i alla ärendena gällande barn lämnar mycket att önska.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar