Varje dag går jag igenom press för att se vad som står om barn och framför alt utsatta barn. Det brukar vara blandad kompott. Det är även vuxna som mått dåligt som barn och berättar hur det påverkat. Det har slagit mig hur många av våra kändisar som mått dåligt, varit utsatta som barn och sedan lyckats.
Carolina Klüft har varit mobbad, likaså nu Viktoria Beckham http://www.expressen.se/noje/victoria-beckham-jag-blev-mobbad/
Kishti Tomita mobbades som barn likaså Bill Gates. Jonas Sjöstedt (v) likaså. Sedan kan vi lägga till Felix Herngren, Kate Winslet, Taylor Swift, Justin Timberlake, Megan Fox, Daniel Radcliffe, (Harry Potter) Eminem, Miley Cyrus, Mika, Jessica Simpson, Chad Michael Murray (han i One Tree Hill) och Jessica Alba. Jan Guillou och Pär Lernström, Lisa Nordén, Sean Banan, Maria Montazami, Kodjo och Linnea Henriksson. Kikki Danielsson, Mikael Wiehe, Katrin Zytomierska och Eric Gadd hör också till den gruppen.
En del mobbas och blir sedan mobbare som mångsysslaren Lasse Åberg, komikerna Lennie Norman, och Peter Wahlbeck http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article13679067.ab Oftast för att slippa utsättas igen. Thorsten Flinck, Henrik Schyffert likaså.
Patrik Sjöberg, Peter Jöback, tror även Jonas Gardell blev sexuellt utnyttjade som barn, likaså Emma Thompson http://www.expressen.se/noje/extra/thompson-utsatt-for-sexualbrott-som-barn/ Vanessa Williams, AnnaLynne McCord och Oprah Winfrey.
Morgan Alling, Jessica Andersson, Stefan Lövén är uppväxta i fosterhem. Likaså John Lennon, Nelson Mandela, James Brown, Ingrid Bergman, Eric Clapton, Mike Tyson, Richard Burton, Steve Jobs, Jack Nicholson, Coco Chanel, Eddie Murphy, Leo Tolstoy och Ella Fitzgerald.
Marilyn Monroe bodde på barnhem.
Megan Fox brukade skära sig. http://www.posh24.se/megan_fox/megan_fox_jag_brukade_skara_mig_sjalv och
Nanne Grönvall levde med sin missbrukande mamma http://www.youtube.com/watch?v=DQYWX5XUj48&feature=youtu.be och Babsan fick stryk.
BRIS har haft en kort kampanj där kändisar som t.ex. Filip Hammar, Fredrik Wikingsson, Johanna Tydell, Henrik Dorsin, Jakob Ögvist, Lykke Li, Kim Andersson och Anton Hysén som visar att det går att få ett bra liv, trots att det ibland kunde vara jobbigt att växa upp.
Frågan är bara vilka sår det lämnar i själen, vilka spår. Jag mobbades också i skolan. Jag var uppvuxen utomlands och mina klasskompisar hittade snabbt ett offer i mig. Jag hade inte deras bakgrund, inte deras sätt att se på saker som mode och annat. Så jag vet hur det känns och jag vet hur det påverkar. Jag gick ett år sedan bytte jag skola och det blev faktiskt bättre. Men jag kan fortfarande känna även nu som vuxen hur jag i vissa sammanhang dras in i rollen som mobbad då det känns som om mina ord inte är lika mycket värda, att jag inte är lika mycket värd. Jag har lovat mig själva att aldrig försätta mig i den situationen igen om jag kan påverka det så jag biter ifrån men känslan försvinner inte.
Har just fått nytt jobb och träffade en av mina gamla klass kompisar ifrån en kurs där. vi jobbar alltså ihop nu. Hon berättade hur dåligt hon mått över mig. På kursen höll de på med vuxen mobbing. Det var efter det jag bestämde mig. Hon hade inte tänkt på det förrän hon själva utsattes på vidare utbildningen. Då kom hon på att jag aldrig varit med att jag alltid satt för mig själv. Hon hade då dragit slutsatsen att jag valt det men kom sedan på att det kanske inte var så. Hon hade inte ens varit med men tittade på. Nu då vi träffades bad hon om ursäkt, för att hon inte sett, inte förstått, inte gjort något, hon fick en stor kram.
Vem ger någon rätt att vara förmer än någon annan, ger lov att sätta sig över någon annan? Utsätta någon annan? Vem har lov att bestämma att en dels ord eller handlingar är mer värda än andras? Vem har rätt att ta mer plats än andra om det är på någon annans bekostnad? Ingen, men den rätten tar sig ändå en del.
Men vi måste gemensamt säga ifrån så att vi inte blir medlöpare, åskådare i ett elakt spel där några tar sig makten över andra människors liv.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar