Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 4 januari 2014

Barnperspektiv ... tillåt mig småle

Det blir mer och mer klart. Barnperspektivet är bara ett fint ord på pappret. Det är som tomten... det finns inte.

Fick ett medelande ifrån  en fostermamma som har en placering som de är på väg att förlora. Hela historien är ren IDIOTI men de jobbar hårt för att förändra så jag kan inte skriva om det.

Hittade även denna
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/barn-ska-inte-behandlas-sa-har_7881780.svd
I mitten av januari kom en ny dom i ett fall där en våldsutsatt kvinna förlorat vårdnaden om sina tre små barn till den man som misshandlat henne. Mannen är dömd till fängelse för det upprepade våldet mot kvinnan, och i domarna beskrivs hur barnen närvarat vid misshandeln. Barnen har tillerkänts ersättning från Brottsoffermyndigheten och mannen har även dömts att betala skadestånd samt haft besöksförbud.
 

Efter att han avtjänat sitt straff fick han rätt att umgås med barnen tillsammans med en kontaktperson. Men barnen var skräckslagna, och umgänget kunde inte fullföljas på det sätt mannen hade rätt till. Bland annat fann en umgängesstödjare att barnen var så rädda att det inte var försvarbart att tvinga dem att träffa mannen.

Kvinnan och barnen har levt med skyddade personuppgifter, och mannen har bara träffat barnen tre gånger från det att han häktades för misshandeln 2008, tills det att socialförvaltningen i hans hemkommun tvångsomhändertog barnen och hämtade dem åt honom i oktober 2012. Hämtningen skedde så abrupt att barnen inte hann förberedas på minsta sätt eller ens få med sig ytterkläder och gosedjur. Socialförvaltningen såg direkt till att bryta all kontakt mellan mamma och barn, som inte fick se varandra eller ens prata med varandra på telefon på över 100 dagar.

 
Ju mer ni läser, om ni följer länken ju mer chockade, arga, ledsna blir ni förmodligen, precis som jag.Varför gör man så här? Jag hittar inte ord för det jag känner.


En artikel under samma namn som min
http://tidningenfilen.se/dom-tog-mina-barn
I november 2012 inställde jag mig på Hinseberg för att avtjäna ett fängelsestraff på två månader. Jag var då gravid med mitt yngsta barn och lämnade de andra tre till sin biologiska pappa. Han valde att överlämna dom till socialen då han inte orkade ta hand om dem och de blev placerade i jourhem. När jag fick reda på detta inne på Hinseberg blev jag jätteorolig. Socialen kommer senare på besök och ger mig ett ultimatum:
- Lämna din nya man annars får du inte se dina barn igen.
Jag blev chockad. Hur kunde dom ställa ett sånt krav? Jag älskade ju min man och han älskade mina barn, fast han inte var deras riktiga pappa.
Efter att ha muckat så föder jag våran son sju veckor för tidigt. Han matades med sond och jag och min man var med honom dygnet runt i två veckor på sjukhuset. Vi skötte all omsorg om honom själva. Vi träffade då två nya handläggare från Socialen i Linköping som kom upp och pratade med oss på neonatalavdelningen. De erbjöd oss att vi kunde få bo på ett stödhem i Finspång, för att få en bra start och inte riskera att även vår son skulle bli placerad. Vi blev jätteglada och tackade ja. Vi ville båda inget annat än vara med varandra och vår nyfödda son. Vi tänkte även att vi kanske kunde få hem de andra barnen om allt gick bra i Finspång. Äntligen skulle det lösa sig och vi skulle kunna leva som en familj.

Efter ytterligare någon vecka åkte min man hem för att mata katterna, själv gick jag ner till kiosken för att köpa en smörgås. Jag anade inte vad som skulle hända då jag tog hissen upp till neonatalavdelningen igen, för när jag kliver ur den möter jag tre uniformerade poliser och tre socialsekreterare. De gjorde nu klart för mig att de hade omhändertagit min son, men berättade inte på vilka grunder. Jag fick inte ens säga hejdå till honom utan bara gå in, eskorterad av poliserna och packa ihop min mans och mina saker. Detta var en av de värsta dagarna i mitt liv och jag kommer aldrig glömma den sorgen jag kände då jag återvände hem med en tom barnvagn och min sons snuttefilt.
När vi väl blev kallade till förvaltningsrätten mådde jag så dåligt att jag inte ens orkade gå dit, min man fick gå själv. Han berättade att alla fyra barnen hade fått LVU och att han inte ens fått reda på var de bodde.
Jag vet att jag inte varit världens bästa människa alla gånger och att jag gjort många fel. Men denna gången så var både jag och min man beredda att ta vårt ansvar. Vi ville ha detta. Vi ville ha hjälpen socialen erbjöd. Men istället gjorde dom såhär och tog ifrån oss allt. De hade inte ens något nytt att ange som skäl till att de placerade alla fyra barn, utan tog upp saker som hade hänt för över tre år sedan

Att barnperspektivet skall väga tyngst i alla ärenden gällande barn framstår bara mer och mer som ett skämt. Att lagarana utgår ifrån att folk som jobbar på myndigheter alltid gör rätt är också bara en önskedröm. Utomlands är lagar till för att skydda individen från övergrepp här känns det som lagen är till för att skydda myndighetspersoner då de begår övergrepp.

Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)