Uppropet vecka 2

Här är veckans brev:

Då jag började mitt upprop ville jag sätta focus på barnperspektivet eller rättare sagt bristen av det. Jag ville verkligen utgå ifrån barnets rätt till trygghet och trygga uppväxt förhållanden. Jag ville visa att bristen på barnperspektiv finns i alla situationer vad gäller barn.

Jag ville inte göra det till en familjehems fråga, inte heller en fråga om biologiska föräldrar utan visa att man stöter på bristen på barnperspektiv oavsett vilken stol man sitter på, biologiska föräldrar, familjehem men även som socionom, lärare eller vilken befattning man nu har. Även här ser man tydligt att det lätt kommer att handla om föräldern, socionomen, den vuxne. Men jag vill utgå ifrån barnet och vilka konsekvenser det får för barnet då vuxna utan rätt perspektiv bestämmer vad som är bäst.
Det var jag som startade uppropet och Anne Skåner hakade snabbt på. Vi lade upp det så att Anne skulle lyfta bio familjer och jag utifrån familjehem. Det var flera andra som lovade skriva utifrån andra perspektiv som det mobbade barnets, barn inom vården, barnet i rätten osv. Men det är vi som skickat de brev ni fått förutom ett brev ifrån FACO´s ordförande som ni fick via mig för att jag bad henne.
Sedan fick Anne sin dator stulen och det blev lite för stor koncentration på familjehem och de problem som finns där.
Av den anledningen vill jag denna vecka lyfta ett ärende med en biologisk familj. Jag vet att det är långt men jag hoppas att du orkar dig igenom det. Det går inte att korta ner mer och ändå har jag inte tagit med på långa vägar allt. Och rent ut sagt så borde du skämmas om du inte orkar läsa vad en familj tvingas leva med, det de utsatts för då det är ditt ansvar att inget sådant här händer överhuvudet taget. Det här är en verklighet som många lever med och i. Det är så galet att man knappt tror det är sant. Men jag har följt dem nu under fyra år och har läst de flesta papper, utredningar och annat. Jag har sett socialstyrelsen kritik och talat med personer som varit hemma där och känner familjen väl. Jag har träffat dem och det är/ förlåt VAR en helt vanlig familj som myndigheter fullständigt förstört och drivit till självmordsförsök, arbetslöshet, nästan hemlöshet och nu skilsmässa. De har dessutom spelat in allt, alla samtal, alla kontakter, alla telefonsamtal. De har sparat alla mail brev och deras svar. Allt är dokumentet. Ändå lägger åklagaren ner deras anmälningar föra att det inte går att bevisa att någon gjort fel? Jag förstår inte. ...

Det är en helt vanlig familj, som vem som helst, där båda makarna har (förlåt har haft) fina jobb, tre barn och ett stort umgänge. De har haft bra ekonomi och åkt på semester flera gånger per år. De bor i ett stort tre vånings hus ute i skogen på landet. Har en granne om man genar genom skogen. Annars är det bara de på deras uppfart väg. De har sparsam kontakta med sin egen familj eftersom mannens familj inte riktigt accepterat hans val av hustru. Kvinnans mamma är psykiskt sjuk vilket även verkar ha drabbat systern. Pappan är död. Det börjar för fyra år sedan ungefär samtidigt med vårt ärende.

Barnen tillåts åka och fira jul med släkten (föräldrarna åker inte med på grund av kontroverser men de vill inte ta släkten ifrån barnen och tänkte att det är jul då kan väl inget hända.. om de vetat) Systern video filmar barnen och ställer frågor. Hon frågar bl.a; Visst slår er mamma er med en sådan här och håller upp ett skohorn. Ja visst svara den ena flickan som skrattar och hjular. Hela filmen framstår som ett skämt. Ändå står dagen efter socialen utanför dörren och begär att mamman skall häktas för barnmisshandel och barnen skall placeras. De försöker ge andra förstag, hemmahosare under utredning, att kvinnan skall bo i en övernattningslägenhet de har eller hos vänner men soc. accepterar inte utan tar alla tre barnen. Kvinnan sitter anhållen över hela jul nyårs helgen men släpps sedan då de inte hittar några belägg för anklagelserna och barnen kommer även de hem efter utredning. Familjen anmäler handläggningen till socialstyrelsen. Men det tar inte slut där. Utredning fortsätter trots att den är nerlagd och efter några månader kräver man att hela familjen skall på utrednings hem. Eftersom kvinnan jobbar inom branschen vet hon att en utredning får ta max 3 månader så de acceptera för att få slut på alltihop men på just det hemmet tar det 6 månader. Sex månader utan lön, utan möjligheter att sköta sina djur. Utredningshemmet är dessutom misskött och de anmäler till socialnämndens ordförande som bara ringer hemmet och de straffas. Men hemmet ÄR misskött och har senare stängt på grund av socialstyrelsen p.g.av andras anmälningar men den här familjen var det ingen som lyssnade på. Det slutar med att de lämnar hemmet. Då anklagas de för att inte samarbeta, de anklagas för att inte medverka till utredning om barnens mående. Barnen är nu nervösa och litar inte på vuxna. De har missat i skolan och har umgåtts med barn med grava problem och tagit efter till viss del. De svär och är uppkäftiga. Handläggningen anmäls återigen till socialstyrelsen. Under tiden upptäcks att handläggaren bloggar om sitt jobb, både om familjen och andra ärenden. De talar om för förvaltningen och anmäler men först då press informeras och offentliggör stängs hon av. En nyutbildad ung kvinna på sitt första jobb som får sparken startar nu eget och börjar som konsult. Gud hjälpe mig för sådana konsulter.

De får besök av en nya handläggaren från socialen som är rädd för deras getabock, en snäll gammal bagge som barnen rider på, och efter ett par dagar kommer en anonym anmälan att han inte är märkt. Vem visste det? Ett tag efter springer kvinnan på samma handläggare på stan och bilens registrerings skyllt har ramlat av samma eftermiddag då en skruv rostat av. Dagen efter står polisen vid deras postlåda och tar ... bara dem.
Nu skickas även en remiss på kvinnan utan hennes tillstånd till hennes egna kollegor. Hon anklagas för att vara psykiskt sjuk och de vill ha en utredning. Det är inte lagligt och det enda man åstadkom var att svärta ner henne och omöjliggjorde för henne att jobba, man kan inte låta bli att undra om inte det var själva syftet. Eftersom hon driver egen mottagning inom psykiatrin kan hon inte längre vara med på upphandlingar och får därmed för få jobb. Nu har hon ju både varit häktad och skulle utredas för psykisk sjukdom det står i hennes papper. Remissen är mycket svårt att ta bort. Kvinnan i familjen orkar inte längre utan tvingas lägga ner sitt förtag. Eftersom hon har eget och återinvesterat all inkomst får hon ingen sjukpeng. De lever nu på en lön.

Det går ytterligare ett tag och familjen får veta att handläggaren på socialen vill göra en ny utredning. Handläggaren ställer frågor runt vilka mediciner kvinnan tar och man frågar specifikt efter en insomningstablett hon fick efter häktningen men som hon aldrig använde. Hon begär nu utdrag ifrån apoteket och upptäcker att någon på ett apotek hon aldrig satt sin fot på, har varit inne och läst i hennes lista över mediciner. Hon luskar lite och upptäcker att handläggarens mamma jobbar där. De polisanmäler men anmälan läggs ner då det inte är straffbart med två års fängelse. Eftersom utredning inte startas får heller inte mammans chef reda på det utan hon går ”fri.”

De har vänt sig till advokat som säger åt dem att vägra fler insatser så de vägrar att samarbeta till ytterligare en utredning. De tycker att det räcker och vill bara ha lugn och ro. De känner heller inget förtroende för handläggarna utan känner snarare att de jagar dem och letar fel, så de ser till att inte vara hemma. Efter ett tag kallas de till socialkontoret på möte. Under tiden går socialen med polis in på barnens skola och hämtar dem en tredje gång. En lärare filmar hela händelsen både barnen och deras klasskompisar är förtvivlade och rädda. Det är tumult och kaos. Vare sig barnen man hämtar eller deras klasskompisar och deras reaktioner tar man inget hänsyn till.

Anledningen är att handläggarna besökt hemmet då de inte var hemma. Utifrån det har de gjort en utredning. I den står det att de tittat in genom fönstren och ”det inte ser ut som badkaret står på rätt ställe så därför ifrågasätter man om de har värme och vatten inne”. De har varit i kontakt med familjens familj som säger att de har ankor inne som äter från barnens tallrikar. Samma familj som de efter anmälan inte har kontakt med och som inte varit hos dem på över 10 år.
Det är ”stökigt” de hänvisar till en altan där det ligger byggmaterial eftersom familjen renoverar en uppe våning för att få större. Altanen är stängd så att barnen inte skall komma in och skada sig på något ändå hävdar man att det skulle vara anledningen till att ta barnen ifrån deras föräldrar. Ekonomin börjar rasa och de tvingas sälja material de köpt till huset. De orkar inte heller bygga som de tänkt. Maken jobbar jämt får att få ihop det och kvinnan får inga jobb. Hon orkar knappt sköta det dagliga under pressen de lever under. De börjar bli sena med räkningar och nu kommer första räkningen från kronofogden, sedan går det fort.

Vilket trauma , inte många skulle hålla ihop efter att utsättas igen. Barnen är borta och de anklagas för saker de inte gjort, inte kan bemöta och knappt vet vad de består i. Familjen överklagar naturligt vis men får under tiden inte veta vart barnen är inte heller träffa dem. Klass kompisar försöker få kontakt. De är livrädda och undrar om polisen skall komma och ta dem också. Det är kaos på skolan. Klasskompisars föräldrar ringer och vill ha en förklaring, en förklaring de inte kan ge. Sedan drabbas de som så många andra: De döms i mångas ögon trots att de inte gjort fel, de måste ju ha gjort något annars tar man inte barn i Sverige. Man tar ju inte barn i Sverige utan anledning. eller hur... Mitt i det kaos , den frustration och maktlöshet de lever i, det trauma de utsatts för för tredje gången tar de kontakt med experter och låter dem läsa utredningen och ger dem full insyn för att få deras kommentarer inför rättegången om ett LVU. De bjuder hem ett antal politiker men de flesta vägrar att komma. Någon av dem kommer dock och kan inte det som står i utredningen.
Det går 6 veckor innan de ens får veta vart barnen är. De får inte någon kontakt med dem. Nu är det maken som anklagas för sexuella övergrepp på pojken då han vägrar att duscha på hemmet med personal. Hemma har de bara badkar och han har utsatts för ett trauma för tredje gången men man väljer att tolka det man vill se. Vid rättegången får de inte kalla vittnen, det är bara soc som får. Domstolen väljer dessutom att ha förhandlingen utan någon närvarande. De får bråttom att få ner allt på papper. Nu är det en funktionell familj så de ser ändå till att vittnesmål finns brevledes och hela utredningen läggs ner och barnen kommer hem igen. Nu kommer även kritik ifrån socialstyrelsen och de säger att om socialtjänsten över huvudet taget närmar sig familjen eller tar upp någon anmälan från någon som inte tillhör familjen så kommer de se det som trakasserier.

En mycket kort tid sedan står kvinnas syster utanför en sen kväll och filmar genom fönstret in i huset. Barnen blir livrädda, det var ju hon som låg bakom att de fråntogs sina föräldrar första gången. Mamman säger att hon vill att systern skall lämna deras tomt men hon tvingar sig in i huset. Mamman ringer polisen. De springer genom skogen ner till en granne men även där tvingar hon sig in. Eftersom förvaltningen fått tillsägelse att inte ta emot anmälningar runt familjen om den inte kommer ifrån någon närstående kan man fråga sig varför hon kommer just då, eller rättare sagt vem som sagt åt henne att komma. Hon har inte besökt familjen på över 10 år.
Dagen efter gör systern en ny anmälan. Hon är polisanmäld för olaga intrång men socialen ser anmälan så allvarlig att de startar en ny utredning. Nu orkar kvinnan inte längre. Hon har börjat dricka och gör under kort tid tre självmordsförsök under förra sommaren. Socialen tar detta som anledning och säger att hon är farlig för sina barn. De vill nu ta dem igen och ställer ultimatum till maken att om han inte lämnar henne tar de barnen igen, trots att det är de som skapat problemet från början. Han orkar heller inte längre utan tar kontakt med sina föräldrar som hjälper till så länge frun inte är med i bilden. De har ekonomiska möjligheter att hjälpa honom med huset. De anmäler återigen till socialstyrelsen men får veta att socialstyrelsen redan granskat så de väljer att inte göra någon mer utredning. Kommunen får alltså “frikort” och kan fortsätta göra fel. Det finns ingen mer instans att vända sig till. Familjen är maktlösa.

Det är där de står just nu. Maken har lagt in om skilsmässa. Barnen bor kvar i huset och de har kommit ikapp så att kronofogden är borta, men de har inte råd att renovera klart. Makarna turas om att bo i övernattningslägenheten och den andre är med barnen eftersom det varit en rättegång om vårdnaden och den skall vara delad. Det accepteras ändå av socialen.

Man har fullständigt jagat sönder och raserat en helt vanlig familj. Man har fullständigt raserat tre små barn och tagit ifrån dem deras tro på myndigheter och vuxna. De vet inte vilka de kan lita på.
Är det sant? Man tror det knappt men som sagt jag har läst utredningar papper, har kontakt med press som läst och lyft, socialstyrelsen har kritiserat och har ju nästan förbjudit socialen att ha kontakt med familjen men ändå fortsätter det? Hur är det möjligt? Hur kan det vara lagligt att göra så här? Jag hävdar att det är för att det går. Nästan inga av lagarna som skall skydda barn är kopplade till nåra konsekvenser. Det händer inget få man inte följer dem. Lagarna i är skrivna utifrån att personer på myndigheter alltid gör rätt. Granskningsmyndigheterna får bara kritisera formalia och dokumentation. De får inte kräva rättelse i ärenden så därför kan man fortsätta göra fel trots kritik bara man dokumentär rätt fortsättningsvis.
Handläggaren har inte den kunskap som behövs då de kommer ut från sin utbildning. De har heller inte ansvaret för de beslut de tar. I domstol kan de stå och anklaga familjer för både det ena och andra utan belägg, de kan t.o.m ta in vitten som aldrig träffat personerna de vittnar om utan nöjer sig med att läsa handläggarnas utlåtande. Tyckanden tänkanden och åsikter utan saklig grund och bio familjen får inte ta in vittnen som bekräftar motsatsen. Samma handläggare kan fortsätta i samma ärenden, kan fortsätta göra fel utan att någon agerar eller reagerar. Politikerna är så trötta på ärendet att de inte ens orkar lyssna längre. Så det får pågå, får fortsätta. Anmälningarna har lett till kritik men sedan lämnas de därhän. Polisen har fått lägga ner för att åklagare väljer att inte gå vidare trots att alla bevis, alla inspelningar, all dokumentation. Det verkar vara för många fel för att någon skall orka agera eller sätta sig in i det hela och därför väljer man att avstå.

I det här fallet är även den biologiska familjen rättslösa. De får föra sin talan i domstol men de får inte kalla vittnen och bestämmer domstolen att de skall ha förhandling utan att alla inblandande skall höras, dvs på enbart dokumentation så får de inte ens föra sin egen talan. Domstolen nöjer sig med att ta beslut på skrivna handlingar. De får alltså inte ens veta vad de skall bemöta. På detta tar man sedan barn ifrån sina föräldrar. De har kompisar som lämnat landet eftersom de har sett att det kan hända vem som helst och de vill inte drabbas. Domstolarna kollar sällan underlag och skickar aldrig tillbaka för att det saknas belägg eller vittnesmål från den ena eller andra sidan. Skulle de välja att åtala kommunen själva så får de om de förlorar stå för rättegångs kostnaderna själv. Det är det ingen som har råd med alltså avstår de. Frågan är väl om de alls skulle orka gå igenom alltihop igen.

Och barnen? deras perspektivet? Deras rätt till trygghet, en bra uppväxt? Var finns det? Inte alls hävdar jag. Barnperspektivet är som jag säger bara ett fint ord på pappret.

Hur kan det vara möjligt att förstöra en helt vanlig familj på det här sättet? Är det så det är tänkt att myndigheter skall hantera oss vanliga medborgare? Är det tänkt att vi inte skall kunna försvara oss, inte kunna kalla vittnen, inte få försvara oss i domstol trots att det är en mänsklig rättighet och trots att vi riskerar att förlora våra barn. Det käraste vi har? Skall myndighetspersoner kunna ställa diagnoser som till och med håller i rätt trots att de inte har utbildning för det?

Det är rimligt att tjänstemän i sin tjänsteutövning skall kunna begå så här allvarliga övergrepp, utan att samhället reagerar, då blir det ju tydliga signalen att det är fritt fram att begå tjänstefel. Den drabbade måste även få samhällets hjälp så att felen blir tillrättade, så långt det är möjligt. Men så är det inte idag.

När rättssystemet fjärmar sig från medborgarnas rättsuppfattning så faller ju själva grunden för rättsstaten. Lagarna är skrivna av folket, för folket och när rättssystemet accepterar en förvrängning av själva innebörden i lagarna, är vi som demokrati väldigt illa ute.

Jag vil ha svar och det behövs ett helhets grepp inte bara ur ett perspektiv. Jag vill veta hur du ser på det och vad du tänker göra åt det.

MVH Eva Fostermamman i Markärendet.