Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 11 januari 2014

Behov av författnings domstol

Har funderat mycket på det faktum att myndigheter så ofta gör bort sig.
På nyår var vi bortbjudna och vi diskuterade ju det att utomlands utgår man ifrån att myndigheter kan göra fel och lagarna är till för att skydda medborgarna. Här är det som man utgår ifrån att myndigheter alltid gör rätt och sedan går det ut på att skydda dem.
Hittade en artikel som visar på behovet av att ha en domstol dit man kan anmäla myndigheter som gör fel.

Vad sägs om domstolen som frikänner en man från våldtäckt trots att kvinnan sa nej bara för att han mannen uppfattade det som en del i akten http://www.expressen.se/kvp/domaren-tur-inte-medierna-domer/

eller killen som är sjuk allvarligt sjuk men inte får någon ersättning http://www.youtube.com/watch?v=doVTVR4QR5k han har nämligen och har ingen sjukförsäkring eftersom han inte kunnat jobba sig till någon på grund av att han... just det har varit sjuk. Handlar om moment 22.

Sedan är det alla de migrations ärenden där man utvisar barn utan föräldrar eller med föräldrar som inte har förmågan att ta hand om barnen.

eller alla ärenden som anmäls utan att det blir några konsekvenser.
vi skulle behöva en författningsdomstol. Enligt Wikipedia http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rfattningsdomstol är det:
En författningsdomstol är en statlig institution för så kallad normkontroll, det vill säga att den har till funktion att kontrollera om lagar strider emot grundlagen och därmed förklara dem ogiltiga. Den står inte över politiken. Den garanterar bara att det som varit så viktigt att politikerna skrivit in det i grundlagen tolkas på ett konsekvent sätt över tiden.
En författningsdomstols främsta syfte är att garantera medborgarnas fri- och rättigheter visavi den lagstiftande och exekutiva makten, det vill säga att politikerna håller vad de lovat. Bland de mer kända exemplen kan nämnas den tyska författningsdomstolen, som tillkom efter det tredje rikets fall och de bittra erfarenheterna av nazisternas övergrepp mot mänskliga rättigheter med mera.
Typiskt för en författningsdomstol är att den kan göra en abstrakt prövning av en lag. Det innebär att det inte behöver finnas någon tvist i ett enskilt fall för att domstolen skall pröva lagen gentemot landets grundlag. Det räcker med att vilken medborgare som helst anmäler att han eller hon vill ha lagen prövad.

I Sverige finns ingen direkt motsvarighet – regeringens propositioner, och deras överensstämmande med lagarna, prövas istället av Lagrådet, som dock inte har något överprövande mandat. Därutöver har alla svenska domstolar lagprövningsrätt.

 
Visst skulle vi behöva en domstol som på något sätt kan överpröva. Med makt att gå in och ändra beslut, som kan kontrollera att lagen följs och som kan kolla att man håller det man lovar. Att t.ex. barnperspektivet väger tyngst. en somstol som kan garantera att våra medborgerliga rättigheter behålls, att vi inte körs över. Det behöver ju inte ens finna aktuella fall utan de kan pröva själva lagen och dess utformning.

Slutligen hittade jag en artikel som tog tag i mig.
http://www.expressen.se/kvp/hon-sag-sin-son-bli-pakord-av-taget/ Så fruktansvärt. Det går nog inte beskriva den fasa hon måste ha känt. Att förlora ett barn på vilket sätt det än är är så fruktansvärt att ingen som inte varit med om det kan förstå. Det går att föreställa sig men ändå inte.
den gast kramande känslan av att befinna sig i ett stort svart hål, att befinna sig i en dröm och ändå på något sätt förstå att det inte är så, känna hålet i magen av sorg som inte går att sätta ord på... Nej det går inte att beskriva, jag känner så med dem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar