http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2245686-svart-for-vanvardade-fa-ersattning?post_id=620190417_10151881646230418#_=
Är ersättningsnämnden för hård i sina bedömningar? Det kan man fråga sig i ljuset av att 43 procent hittills fått avslag på sin ansökan, skriver Roland Utbult (KD).
Av tänkta 5 000 fall hade det kommit in 3 594 ansökningar i december 2013. Sammanlagt 1 101 beslut hade då fattats och i 618 fall hade de sökande beviljats ersättning. 483 personer hade fått avslag på sin ansökan (drygt 43 procent). För de som verkligen genomlevt vanvård av allvarlig art och ändå nekas ersättning fortsätter detta trauma. Frågorna måste ställas: Finns det personer som nekats ersättning trots att de blivit utsatta för allvarliga övergrepp eller försummelser? Är Ersättningsnämnden för hård i sina bedömningar?Man är för hård i att erkänna, ersätta de som råkat illa ut under myndigheternas ansvar tidigare och hävdar att man måste ta hänsyn till dåtidens lagar trots att det då som nu finns undantag vad gällde placerade barn.
Man blundar även för hur det är nu och barn som utsättas nu skall själva driva en rättsprocess mot de som utsatt dem och förlorar de får de dessutom stå för rättegångskostnaderna.
Jag förstår inte att riksdag och regering inte ser att det är galet.
Utifrån den senaste tidens domar i våldtäckts mål hittade jag också ett bra blogg inlägg En man som har bra åsikter och står för det som är bra hos en man. En man som inte vill ta skit för vad andra dåliga män gör och som tycker att andra män borde reagera.
http://peterlarsdotter.wordpress.com/2014/01/13/jag-vill-inte-mer/
Igår kom ännu ett fall av en våldtäktsman som blev frisläppt. (Sydsvenskan) De ansåg inte att man kunde bevisa att han hade för uppsåt att våldta. Men hon blev våldtagen. Hon skrek nej sluta, han höll för hennes mun och fortsatte, men han trodde de hade dominantsex, hon hade aldrig pratat med honom om dominantsex. Hon hade hånglat med honom.
Hur fan ska vi kunna leva i det här? Hur fan ska vi kunna ha ett förtroende för domstolen när sånt här händer gång på gång. Hur kan vi ha förtroende för män när de gör så här gång på gång? Inte nog med att män våldtar, de skyddar varandra efteråt. En massa män twittrar om att det ju inte var ett självklart fall. Vi måste lita på vår domstol tycker nån.
Vi har alltså begränsat kvinnans utrymme i samhället. Hon får inte klä sig som hon vill, hon får inte gå var hon vill. Hon får inte prata med vem hon vill.
Är det kvinnans ansvar att se till att hon inte blir våldtagen? Är det inte mannens ansvar att inte våldta? Hur kan man missuppfatta ett nej? De gånger jag har haft sex har jag aldrig varit med om att någon sagt nej, som en krydda i sexet. Om hon har sagt nej, jag vet inte om jag vill, det känns inte helt rätt, så slutar man.
Vi har ett gemensamt ansvar att se till att inte skambelägga kvinnor för deras sexualitet. Det är aldrig den våldtagnas fel. Aldrig. Inte ens om hon gick naken får man våldta henne.
Jag är helt medveten om att problematiken ligger i struktur och att vi byggt upp ett patriarkalt samhälle där allt genomborras av en manlig blick, och att vi dagligen matas med information om den dominanta överlägsna mannen som ska ta för sig och besegra. Raggande jämförs med jakt och varje kvinna är en erövring.
Vi måste ändra det här.
Jag vet inte hur, har inga svar, bara en trött svartsynt blick på min könstillhörighet.Så bra skrivet visst är det så vi måste gemensamt sätta stop för alla oegentligheter som förekommer i Sverige mot kvinnor, mot barn, mot äldre och andra svaga som har svårt att stå upp för sina rättigheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar