Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 29 juli 2012

Sverige som ett misshandlat barn

Hittade en artikel http://www.varldenidag.se/kommentar/2012/07/27/Ett-bedraget-land/ det är en invandrare som reagerat på det som många svenskar inte vågar säga av rädsla för att inte kallas invandrar fientliga. Det handlar det om andra saker än barn som far illa men det jag tänker på är att det är likadant över hela linjen men det faktum att man inte vill se problemen utan skyller ifrån sig och talar om hur det skall vara eller hur det var tänkt at vara. men när det inte är så. Då måste man ju se över och agera. Ändra.

Precis som att kalla snåla för ekonomiska då blir det något bra. Det finns massor av sådanna exempel. Man först måste man se problemet kalla det sitt rätta namn innan man kan ändra något.


Här handlade artiklen om våldtäckter, utförda av till alldeles för stor del män som inte är uppväxta i Sverige. Blir man rasist för att man konstaterar det?
Som skribenten skriver:

Samtidigt släpptes statistik i Danmark som visade att mer än varannan våldtäktsdömd var från Afrika eller Mellanöstern år 2010. I Norge kom det tidigare officiella uppgifter om att samtliga överfallsvåldtäkter de senaste åren begicks av icke-västliga invandrarmän. Det är en skrämmande överrepresentation, med tanke på att andelen invandrare är max 10-20% av den totala befolkningen i Norden. I Sverige avstår man från att föra statistisk av det slaget. 
Det är säkert likadant i Sverige men här får man inte ens skriva att våldtäckten utfördes av en man från X land eller nationalitet för då kan man åka dit för rasism.



Att kvinnor i muslimska länder har slöja beror på vad jag förstått på att de inte skall fresta, väcka lust. Men jag vill vända på det och undrar om männen anses så svaga att de inte klarar av att se en kvinna utan att få lust som de sedan inte kan styra.
Skall vi ställa upp på det i Svergie? Skall alla kvinnor täcka sig för att en del män inte klarar av att hantera sin lust? är det inte bättre att skicka dem på terapi?
Skall vi acceptera det i Sverige?
Att sedan inte få tala om problemet i temer som visar hur det är,

Som sagt makthavare måste se det riktiga problemet inte bara sviterna eller konsekvenserna av det.

Jag är inte invandrar fientlig jag har ju själv inte svensk bakgrund, men precis som vad gäller familjehem måste vi erkänna att det finns de hem som inte borde vara familjehem för att lyfta de som faktiskt är bra.

Likadant måste man anser jag lyfta problemet med den del invandrar män som missköter sig för att visa på att det finns de som är bra.
För att förändra måste vi erkänna att det finns det som inte är bra för att det som är bra får en chans att bli ännu bättre.
Vi får inte skylla över blåmärkena och skylla dem på annat än vad de faktiskt är. Misshandel av Sverige och dess innevånare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar