Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 12 juli 2012

Bortskämda barn skapar olyckliga vuxna


För två dagar sedan skrev Alf B Svensson en psykolog i aftonbladet en debattartikel om barn.

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/familj/article15097626.ab
Han menar att man talar så mycket om barnfattigdomen men att det också kan vara problem då det är tvärtom. Han menar att föräldrar behandlar sina barn på ett sätt som skapar problem för dem.  Bortskämda barn skapar olyckliga vuxna.
Jag kan i vissa fall bra hålla med.

Pratade med en lärarkollega för ett tag sedan som berättade att han fått försvara att han inte gett betyg till en elev som inte varit där. Föräldrarna hade gått till rektorn som tvingades kalla på möte.
Där fick han sitta och försvara sig och diskutera om det fanns något sätt han kunde ge eleven betyg iallafall.
Själv har jag blivit uppringd av en då jag satte IG på ett prov då jag kom på en elev att fuska. Hon satt med en bok väl gömd och läste innantill. Föräldrern sa att hon behövde ju inte fuska för hon var så smart så därför kunde jag väl ge betyg ändå. Eftersom hon inte brukade fuska...

Hittade även en artikel på sourze http://www.sourze.se/Vad_g%C3%B6r_Maria_Larsson_f%C3%B6r_barnens_situation_10786535.asp
Eivor skriver att barn och äldre frågor är temeraturmätare på samhället och undrar vad Maria larsson gör. Hon skriver:
Men Maria Larsson har varit tyst, nästan osynlig och inte agerat för att se över lagstiftningen. Av regeringens 24 ministrar är barn- och äldreminister Maria Larsson den som synts allra minst.

Redan 2009 skrev riksrevisorerna i ett pressmeddelande: "Styrningen av privat äldreomsorg brister." Riksrevisionen ansåg att staten inte fullt ut tagit ansvar för att säkra kvaliteten i privat äldreomsorg. Om Maria Larsson och hennes departement hade agerat då kunde kanske konsekvenserna av Caremaskandalen ha begränsats.

När Caremaskandalen briserade blixtinkallade Maria Larsson och ministrarna till en presskonferens. Men regeringen varnades redan 2008.

Hon fortsätter:

Larsson har inte heller lyssnat på professionen i barnavårdsfrågor med krav på lagändring efter Markskandalen. De förslag som Maria Larsson nu lagt fram är otillräckliga. Socialtjänstlagen behöver en översyn. Bristfällig dokumentation, långa utredningar, otydlig lagstiftning och lagar som inte är up to date riskerar rättssäkerheten. Kattis Ahlström, känd programledare, numera generalsekreterare på Bris, säger: "Barnfrågor har låg status."

Det mest kända fallet handlar om de båda fosterbarnen i Mark. Där såväl Socialstyrelsen som senare även Marks kommun har sagt att det var fel att omhänderta barnen. Barnen får inte ens träffa fosterföräldrarna regelbundet vilket Kammarrätten utgick ifrån i sin dom. Ingen myndighet har agerat. Ingen kan agera. Barnen har fått betala priset.

Det är många som jobbar för att det skall bli en förändring runt utsatta barn men uppifrån är det tyst.

Just nu pågår ett konvent runt barn i Stockholm. Jag har letat och hittat att det är men inget förutom programmet, runt vad som tas upp där. Brnfrågor verkar helt enkelt inte vara intressanta.

Viktigt att tänka på att de som tar besluten nu är de som skall vårdas av dessa barn på sikt. Tänk om de bestämmer sig för att ”vårda” dem som de själva har ”vårdats”.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar