http://www.dagensjuridik.se/2012/07/lvu-vard-fyraaring-upphor-bristerna-i-mammans-foraldraformaga-inte-sa-allvarliga
där har en liten flicka varit LVU placerad för att hon misshandlats. Nu har pappan åkt in och mamman vill att LVU skall upphöra. Trots att ett tydligt barnperspektiv skall råda i alla ärenden gällande barn och det står att:
HFD konstaterar inledningsvis att nämnden och flickans ombud anser att den anknytning som flickan har till familjhemmet, och den skada hon riskerar att lida om hon flyttas från hemmet, är faktorer som bör vägas in vid bedömningen av om vården ska upphöra.
HFD konstaterar därefter att det av 21 § första stycket LVU framgår att om närd vård enligt lagen inte längre behövs så ska den upphöra.
Det finns dock en bestämmelse om flyttningsförbud i 24 § LVU där det i förarbetena påtalas att socialnämnden ska ”respektera den känslomässiga bindning barnet utvecklat till sina familjehemsföräldrar”. Barnets anknytning till familjehemmet kan också beaktas genom tillämpning av bestämmelsen i 6 kap. 8 § föräldrabalken om överflyttande av vårdnaden till familjehemsföräldrarna. Genom lagändring 2003 infördes bestämmelsen i 13 § LVU som ålade socialnämnden att överväga en vårdnadsöverflyttning när en placering bestått i tre år.
Trots att tösen skulle må dåligt av en flytt. Trots att mamman utsatt
henne för misshandel och trots att lagen skall utgå ifrån barnet så bestämmer
högsta förvaltningsdomstolen att flickan skall hem.
Att flickan hade fått bo kvar hade inte behövt medföra att man tog
ifrån henne mamma eller tvärtom utan man kan ökat umgänge vid lov och helger om
det ansågs vara för flickans bästa. Nu förlorar hon allt hon ser som sitt Det är
vuxenperspektiv.
I föreningen svenska socialchefer är det en debattartikel
http://www.socialchefer.se/?id=2165&bl=itemtypeid%3D18
De vill att utsatta barn skall bli mer lika inför lagen och skriver:
"Barn som far illa måste få den hjälp och det stöd de behöver. En anmälan till
socialtjänsten förhandsbedöms för att avgöra om en genomgripande
barnavårdsutredning ska inledas eller ej. Men det finns varken tydlig
lagstiftning eller riktlinjer om hur en förhandsbedömning ska gå till. I dag
riskerar vi både att utreda familjer som inte är i behov av det och – än värre –
att missa de barn som verkligen far illa." Det skriver flera socialchefer
gemensamt i en debattartikel på SvD:s Brännpunkt.
Otydlig lagstiftning och riktlinjer gör att socialförvaltningar runt om i
Sverige bedömer barn och familjer mycket olika. En barnavårdsutredning, som ska
inledas snarast möjligt efter att en anmälan har kommit in, är en mycket stor
affär – ett stort integritetsintrång som inte bör genomföras om det inte är
nödvändigt. En utredning är en myndighetsutövning, och ett beslut om att utreda
kan inte överklagas.
Barnskyddsutredningen drog slutsatsen att ”Socialstyrelsen bör utarbeta
vägledning för att uppnå en mer likvärdig bedömning av vilka typer av
anmälningar som i normalfallet bör föranleda en utredning.”
Det finns i dag mycket forskningsbaserad kunskap om faktorer som ökar och
minskar risken för långvariga psykosociala problem. Den kunskapen kan och bör
användas för att utforma en mer evidensbaserad och strukturerad
förhandsbedömning.
Som det ser ut idag, utan säkra kunskaper om vad förhandsbedömningar
ska innehålla, riskerar socialtjänsten dels att gripa in när allvarlighetsgraden
är låg, dels att missa de barn som verkligen far illa.
Man undrar när skall makthavarna ta tag i problemet, bristen på lagar och hur den kan tolkas, brist på riktlinjer, brist på barnpersktivet på alla nivåer i vårt samhälle? Inom socialtjänsten, inom polis, rätt...i lagen som är till för att trygga den som inte har förmågan eller orken eller förmågan att göra det själv.
Framför allt brist på konsekvenser då någon bryter mot de regler och lagar som faktiskt finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar