Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 25 juli 2012

Adopterade barn ger trygga barn

Igår var det en debattartikel i SvD http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/det-bor-bli-lattare-att-adoptera_7366622.svd Debattörerna anser att det måste bli fler inhemska alltså Svenska adoptioner. De skriver:
Socialtjänsten bör oftare ta upp frågan om adoption när det står klart att det inte går att räkna med de biologiska föräldrarna inom överskådlig framtid. Det skriver Helena Bouveng och Mats Gerdau (M), socialutskottet.

Alla barn borde få växa upp i kärleksfulla familjer där föräldrarna har kraft och ork att ge kärlek och omsorg. Tyvärr ser det inte alltid riktigt ut så. En del barn behöver annat stöd och miljö än den föräldrarna kan erbjuda. Därför placeras 25000 barn, av olika skäl, utanför hemmet varje år.
Intentionen är god och behovet att skapa större trygghet är stort. Samtidigt kan detta också skapa rotlöshet hos barnen, som inte vet var de ska tillbringa tiden framöver. Det kan bli svårt med anknytning, kamrater och skolgång.

En fråga vi ställt oss är varför inhemska adoptioner inte prövas oftare.
Principen i svensk adoptionslagstiftning är att göra det som är bäst för barnet. Barnet har rätt till omvårdnad, trygghet och god fostran. Principen om barnets bästa vid adoption är grundläggande i såväl FN:s barnkonvention som 1993 års Haagkonvention och 2008 års Europarådskonvention om adoption.

Vad som är barnets bästa är dock inte statiskt, det förändras över tid och måste bedömas utifrån det enskilda fallet. Det bästa för barnet är tyvärr inte alltid att växa upp hos sina biologiska föräldrar. Detta till trots är det väldigt få svenska barn som adopteras.  

 Det står mycket bra i den de fortsätter:


Prognoserna för placerade barn är däremot sämre. Skolresultaten är väsentligt sämre än för andra barn. Av dem som placerades före 10 års ålder är 71 procent behöriga att läsa vidare på gymnasiet efter grundskolan, vilket ska jämföras med 86 procent bland unga generellt. Bland dem som placerades efter 12 års ålder är resultaten ännu sämre, bara 55 procent är behöriga till gymnasiet.
Det är barnen man skall utgår ifrån ändå är det nästan alltid vuxenperspektivet som väger tyngst.  Ge barnen det de har rätt till en trygg uppväxt.

2 kommentarer:

  1. Ja, bra att denna fråga äntligen komme upp till diskussion. Kanske ändå denna diskussion kommer lite för tidigt. Hur ska man kunna göra en bra bedömning om framtidsprognos, när socialtjänsten i dag inte ens kan skriva utredningar som överensstämmer med den pågående verkliga vardagen? Kvaliten på socialtjänstens utredningar måste höjas, det får inte förekomma vinklade och undermåliga utredningar som drabbar barn o dess familjer orimligt hårt. Det vore inte fel att återinföra det juridiska tjänstemannansvaret.

    SvaraRadera
  2. det är ju en av de sakerna jag driver allt jag kan i mina kontakter med regering och riksdag

    SvaraRadera