Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 22 januari 2012

Man gör vad man kan

Väntar och väntar på att regeringen skall ta problemet på allvar och göra något. Det gör en av de ”vanvårdade” också. http://www.newsmill.se/node/42478
Anne skriver:
Allt fler familjer såväl biologiska familjer som familjehem upplever vanmakt och misstro mot Socialtjänsten. Men lagförslagen låter vänta på sig trots färdiga utredningar, i årets lista för propositioner finns inte ett enda lagförslag som bidrar till ändringar av Socialtjänsten och LVU.

”Vad händer med lagstiftningen kring barns rätt till trygghet. Det har gått mer än tre år sedan Barnskyddsutredningen kom med sitt förslag om hur barns rättigheter skulle kunna tryggas.
Det har gått ett år sedan Upprättelseutredningen redovisade ökade insatser för omhändertagna barns trygghet. För varje dag och månad som nu går, far allt fler placerade barn i Sverige illa. Allt fler familjer såväl biologiska som familjehem upplever vanmakt och misstro mot Socialtjänsten. Men lagförslagen låter vänta på sig, i årets lista för propositioner finns inte ett enda lagförslag med som bidrar till ändringar av Socialtjänsten och LVU”
Man gör vad man kan. Jag har skickat en anmälan till Jo mot Marks kommun att de fortsätter att göra fel.
En överklagan på beslutet i domstolen.
Ett halmstrå men tar de upp det är det guld värt och tar de inte upp det kan jag plötsligt anmäla det hela till europadomstolen.
Jag har även i går fått iväg en anmälan mot domstolen till JK ang. brist på barnperspektiv. Tar de det inte så skicakr jag den til JO.

Anne fortsätter:
”För två veckor sedan gjordes ett tillägg i Barnkonventionen om att barn också skall ha klagorätt, samtidigt diskuteras i Sverige om Barnkonventionen är tillräckligt stark för att skydda barnen och att den svenska sociallagstiftningen är starkare”.
Har länge funderat på det. En anmälan ifrån ett barn som stämmer socialtjänsten för att de inte företrätt deras intressen. En anmälan mot handläggare som inte lyssnat eller gjort vad som uppenbart för att tillgodose barnens bästa.

Tänk om alla barn som känner att ingen lyssnat, som känner sig överkörda, som inte fått tag i sina handläggare eller där socialtjänsten inte tagit hänsyn till deras perspektiv och beslut tagits över huvudet på dem skulle anmäla dem.
Nu då tillägget har kommit är det möjligt.
Tänk om vi skulle få en anmälningsväg i hela Sverige av ungdomar själva som inte hanterats rätt.
Jag är övertygad om att de är rätt många.
Jag tror att det skulle få upp ögonen på de som bestämmer.
Vi måste få till stånd en översyn av socialtjänstlagen som Maria Larsson visserligen lovat men inte talt om när den skall bli.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar