Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 14 januari 2012

Går det? Antagligen inte men lönt ändå..

Fick en fråga runt min överklagan till domstolen. Det ligger under inlägget Anmäla domstolen
Det står:
Är det så att du verkligen själv kan få en omprövning till stånd (där socialnämndens ordförande Hermansson vägrade) så är det bra för både er och andra i Sverige. Barnperspektivet behöver verkligen prövas.

Domstolarna behöver skakas om lite. Socialtjänstlagen ger även dem möjlighet att gummibandstolka lagarna till barnens fördel. När de då inte gör detta behöver hela socialtjänstlagen förändras.
Mitt svar är :
Nej jag kan antagligen inte få prövningstillstånd men det är värt ett försök.
Men det finns ytterligare en orsak till varför jag gjort det.
Det så att med ordförandes nej tog de ifrån oss möjligheten att överklaga till Europa domstolen. Man måste nämligen ha prövat alla vägar i Sverige först. Om jag får nej nu, här på min överklagan har jag fått nej ifrån högsta instans och då kan jag plötsligt överklaga till europadomstolen iallafall.
Upplagd av kl.

2 kommentarer:

  1. Anonym14 januari 2012 kl. 20:42

    Hej!
    Har läst din förklaring till varför det verkar bli ett av myndigheterna konstruerat stopp och - och därmed vidare barnplågeri.

    Förstår jag rätt så hade det räckt med att ordförande Hermsnsson använt sin röst vettigt (och inte skyddat en kompis KD som inte knappt var i rätten).

    Detta är så genomruttet.
    Genomruttet.

    Om inte det går att göra rätt i detta så undrar jag verkligenhur barn i andra kommuner där maktlystna (inte barnperpektiv och laglydiga) tjänstemän och politiker arbetar.

    Din blog gör mig rädd - mörkrädd.

    Tydligen kan man ta barn hur som helst, när som helst utan orsak. Sedan behöver man inte ta ansvar för detta personligen. Ingen rättar till. Ingen tar ansvar.

    Sverige är skamligt för barn. Hur ska man se dessa barn i ögonen i framtiden?

    Jag vill inte, men har ändå försökt påvisa felaktigheter. Sedan är det inte nog. Inget är nog förrän de återfår vardagen till sina psykoligiska föräldrar. Inget är nog.

    Försöker. Hoppas flera också gör det!

    SvaraRadera
  2. Mrs G14 januari 2012 kl. 20:55

    Vi är många som är med er och som ber, önskar och vill att barnen ska få komma hem. Så kämpa kämpa kämpa! Kram Åsa

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)