Igår skrev jag det här inlägget men glömde lägga ut det. Sorry
Ja att det finns folk som inte borde ha barn är väl allmänt känt vid det här laget I expressen står det om en sådan pappa. http://www.expressen.se/nyheter/1.2673010/sonen-spelade-for-daligt-lamnades-i-minusgrader de hade varit på en innebandymatch och pappan tyckte att sonen spelat för dåligt så han lämnade honom sin 10-åring utan ytterkläder och tyckte att han kunde gå hem. Det var kallt och minusgrader och då tränaren ringde tyckte han inte att det var något han skulle lägga sig i.
En kompis föräldrer körde hem honom.
Min första tanke var hur kunde någon köra hem honom dit? det var knappast första gången han straffades för något som inte var till belåtenhet, och det lär inte vara sista heller.
Att man inte ser barn och oftast låter bli att agera har jag ibland funderat på då man ser tvprogram som vissa fixarprogrammen. Det inte utan att man ibland undrar hur dessa familjer kan få ha barn utan att någon reagerar. En del har vare sig värme mer än i några rum, ingen toalett inga hygienutrymmen, begränsat med möjligheter att laga mat och i vissa fall vill barnen inte ens vara där.
För några år sedan jobbade jag på ett ställe där jag och en kollega hade långa diskussioner om både det ena och det andra.
Man skall upp nå en viss ålder för att få nyttja sprit, köpa sprit och du måste genomgå en lång dyr kurs för att få köra bil som du måste ha körkort för att få köra och du kan bli av med om du missköter.
För att få lån genomgår man en granskning. Allt för att se om du kommer att klara av att betala igen pengarna.
För de flesta jobb krävs utbildning och för att klara av skolan krävs att du uppnår vissa nivåer annars får du inga betyg.
Men skaffa barn kan vem som helst göra utan några krav eller kunskaper. Trots att någon blir påkommen med att missköta dem är det svårt att gå in och göra något och trots att missförhållanden blir avslöjade har de alltför mycket att säga till om.
Han sa, min diskussionsvän, vid ett tillfälle att man borde införa körkort på att få skaffa barn. Det är inte utan att man i vissa sammanhang håller med, i vilket fall som helst skulle det nog inte skada.
Vad jag gjorde som fick mig att glömma… jo, vi hade julgransplundring. Det är tredje året i rad. Ett smart snabbt och lätt sätt att få ner och bort julen.
Sonen fick bjuda ett gäng kompisar.
Sedan hade vi tävling vem som hittade mest julsaker och den vann ett pris. Förra året försvann julen på 15 minuter, i år tog det nog bara 10.
Sedan plockades allt ner ifrån granen, utom allt som gick att äta.
Sedan fick alla varsin påse för att samla det de plockade ner sist, alla godsaker, polkagrisstänger, pepparkakshjärtan med kristyr och choklad klockor och tomtar. Iblnad gör vi popcornsgirlanger men det hade vi inte gjort iår.
Sedan spelade vi spel och käkade korv med bröd.
Sist slog sönder och åt upp pepparkakshuset.
Kvällen avlutades, för min del, med att plocka ner iallt på stora rumsbordet i kartonger och plocka uppp allt som brukar stå framme i vanliga fall.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar