Fick höra att även tog upp anknytning på knatte timmen http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3888 på 6.45 tar de upp programmet från dagens barnaministeriet.
De konstaterar att mamman slår i underläge. De menar att det handlar om inlärning. Både mamman och mormor hade varit fosterhemsplacerad. Men isåfall skulle det vara "kört". De säger att man kan sätta in stöd tidgt då någon är gravid och lära i hur man skall vara. Men då utgår man ifrån att man inte kan bara för att man varit placerad. Vem säger att det kommer bli problem? Det vet man ju inte innan.
Sedan förstår jag inte varför man placerar om det isåfall inte blir någon förbättring mer än för stunden. Om man inte bryter något. Det är ju för att bryta en fel inlärning varför placerar man då?
Nu kom det ju fram i programmet att det inte verkade vara något bra familjehem hon bott i och då blev det kanske inget med den inlärningen till hur det skulle fungera men jag tror inte att det är så lätt.
Om man haft en dålig uppväxt så kan det också vara så att man vet ju precis hur man vill att det inte skalla vara. Det finns ju andra som påverkar, andra som kan visa hur det skall vara.
Man kan inte göra det så enkelt för sig att ta barn bara för att deras föräldrar har varit placerade. Man kan få den inlärningen eller insynen på andra sätt.
Minns hur en vän berättade om en gång hon stod och strök hemma hos en familj. De skulle äta och hon hängde där rätt mycket och erbjöd sig väl för att slippa gå hem. Hon hörde hur de kärleksgnabbades i köket och grät för att det hon aldrig upplevt det i sin familj. Hon har nu egna barn och är faktiskt även fostermamma. Mer kärleksfull mamma får man leta efter. Hon har berättat om sin uppväxt och så här i efterhand borde nog hon och hennes syskon också varit placerade men fick bo kvar.
Hennes mamma hade ett flertal andra män, de flyttade runt och blev slagna. det blev många förr i tiden, ingen reagerade på det.
Barnen lämnades mycket ensamma eftersom föräldrarna hade jobb som gjorde att de var borta. Hon gick tillsist som ung vuxen till en bra psykolog som talade om för henne att man behöver inte bli som sina föräldrar. Det är man själv som bestämmer vilket liv man vill ha. Vilken person man vill bli och får man inte det man behöver hemma får man se till att få det någon annan stans. Hon ”adopterade” en äldre kvinna, en mamma på varje nytt ställe hon kom till. En kvinna hon kunde vända sig till när hon behövde mamma råd. Några har hon kvar kontakten med även idag. Hon diskuterade mycket med dem runt hur de skulle göra i olika sammanhang och lärde sig på det sättet. Hon gick kurser och läste böcker runt relationer och i barnuppfostran. Man kan förändra sin framtid om man bara tillåts. Men då gäller det att det inte sitter en gammal handläggare som varit inblandad i ens liv sedan tidigare och redan dömt ut.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar