Har lyssnat på barnaministeriet som handlar om en mamma som förlorat ett barn. Hon var deprimerad under en period och barnen placerades. Det var ett år sedan. Hon är nu fullt frisk. Ändå fortsätter soc. att mena att barnet skall fortsatt vara placerade. De vill även ta det banret hon har kvar och har haft hela tiden. Mamman har själv varit placerad som liten. Hon visar huset och pekar ut rummet hon bodde i då soc. kom och det hon bodde i i vanliga fall. Trots att de kom in anmälningar runt henne själv som liten nonchalerades de.
Det visar sig också att det är samma handläggare som placerade henne som barn som nu placerade hennes barn. Orsaken verkar inte vara oförmåga inte heller brister i föräldrarollen utan det faktum att hon tidigare varit placerad.
Tillsist faller LVU i rätt hon får tillbaka tösen, men inte pojken.
Soc. ger sig inte utan fortsätter och försöker t.o.m ta tösen igen.
Samma handläggare som placerade henne som liten handlägger nu hennes ärende och placerar hennes barn. Samma handläggare som inte lyssnade då hon talde om att hon utsattes för kränkning tar henns barn ifrån henne. Hon sa i en intrevju att hon hade ju helhetsbilden, hon hade ju varit med så länge så hon kunde se att trtos att det inte visat sig än skulle barnen säkert fara illa utav att vara med sin mamma så de placerades tydligen i förebyggnade syfte. men så får det inte gå till.
Som jag säger det händer på båda sidor. Handläggare har för mycket makt. Man har inget att sätta emot.
Igår fick vi veta att inget beslut har tagits runt om vi skall få träffa barnen igen. Det har skjutits upp flera veckor minst til mars om jag förstod det hela rätt.
Jag förstår inte, de har en dom som säger att barnen ser oss som sina föräldrar att en förutsätting för att de skall bo kvar där de är är att de får ha ett fortsatt umgängn med oss. Att det skall högprioriteras.
Det borde vara självklart att barn som är 6 och 7 år har ett behov av sina föräldrar, vilka är vi enligt domen.
Två expertvittnen har uttalat sig runt anknytning och hur viktigt det är och ansåg ju att barnen skulle flyttas hem till oss igen.
Nu skall de istället utreda barnen behov av oss och om de överhuvudet taget har något behov av oss och vad det isåfall innebär. Det handlar alltså inte längre om när vi skall få träffas utan om vi skall träffas överhuvudet taget.
Trtos att domen är tydlig skall det alltså utredas om det stämmer och de behöver göra som domen säger, eller? Det verkar snarare vara så att man letar efter någon som bekräftar deras tes att vi inte skulle vara viktiga för barnen utan kan plockas bort.
De hävdar att barnen nu skall ha lugn och ro och det skall tydligen vara ifrån oss trots att det är oss de ser som sina föräldrar. Man undrar om det inte är någon som förstår vikten av anknytning därnere. Undrar hur många av dem som har barn själva. Handläggaren från början hade det inte. Hon som är ansvarig för kontakten med oss nu bor med sin mamma så gissningsvis har hon heller inga barn. Likaså med ett flertal andra jag har haft kontakt med. Är det därför de inte begriper eller vill de bara inte se?
Kontentan blir: trots en dom som säger att umgängena med oss är en förutsättnign och skall högprioriteras så stängs de av och det bli 2 på 6 månader. Är det någon annan som förstår som kan förklara för mig för jag begriper då inte vart barnperspektivet är i det.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Hej. Tessan här.
SvaraRaderaJag bodde i Motala under Eddies första 4 levnadsår. Vi fick bra stöd av socialtjänsten i Motala och hade familjebehandlare hela tiden som inte såg några problem i mitt föräldraskap överhuvudtaget. Sen flyttade jag till Norrköping och fick där Vera. Eddie omhändertogs men inte Vera som då var 5 månader gammal. Vera har varit hemma hos mig hela tiden!
Ingen av barnen har uppvisat några skador överhuvudtaget. Omhändertagandet är baserat på min fostermammas anmälningar om att jag är sjuk i huvudet. Trots att psykiatrin säger att jag är fullt frisk. :)