Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 24 januari 2012

En ny dom med barnperspektiv

Häromdagen fick jag ett mail. Ett brev ifrån en tjej som själv var uppvuxen i familjehem. Hon skrev att det gått bra för henne tack vare det. Hon hade fått stanna i "sitt" familjehem. De var fantastiska och hon hade fått en bra utbildning, bra värderingar och ett bra liv.
Hennes syskon hade fått flytta tillbaka till biomamman.
Att hon blev kvar berodde på att biomamman ansåg att det var bäst för flickan som då bott 2 år i familjehemmet och då bara var tre år att stanna där hon var.
Klok mamma säger jag.hon satte sin flicka i centrum, hon utgick ifrån vad som var bäst för hene. (Sedan gjorde hon tyvärr inte likadant med sysonen berättar hon som mailade)

Hon berättade hur de, biomamman och familjehemmet slagits för att hon skulle slippa umgängen med en missbrukande pappa. Men hur de misslyckades.
Hon mindes hur fruktansvärt hon tyckte dessa umgängen var. Hon hade svårt att förstå varför hon utsattes för detta bara för att lagen är sådan att en biologisk förälder har den rätten.

Hon skrev:
Jag är otroligt tacksam över att det finns sådana personer som du, jag vet inte var jag hade varit utan min familj som ställt upp i många år som familjehem och att jag dessutom fått stanna på ett och samma ställe.

Du är viktig, och jag tror du kommer kunna göra skillnad för alla oss som inte kan bo hos våra biologiska familjer.
Det dyker upp sådanna här brev ibland och de gör mig så glad.
De gör att jag får ny kraft, ny ork att kämpa vidare.
De gör att jag känner att jag gör rätt.

Fick en dom häromdagen. Det är ett ärende i Svea Hovrätt som kan/skall bli vägledande. Två barn som nu får ”rätt” att slippa träffa sin pappa därför att de bevittnat och utsatts för våld av honom. Mål T 4249-10 2011-02-01 Svea hovrätt i Stockholm. Går att begära ut för de som vill.
Man anser att det trauma de utsatts för skulle fördjupas om de tvingades fortsätta att träffa honom. Domen utgår ifrån barnen trots pappans önskan att fortsätta att träffa sina barn. Det kanske är en förändring på gång. Hoppas det.

1 kommentar:

  1. Måhända detta är fel, men är inte detta just det som behövdes för ett överklagande? Det verkar ju till och med finnas en redan prejuricerande dom.

    Varför använde då socialnämndens ordförande sin utslagsröst mot sina egna allianspartier för att förhindra ett förök att låta Rasmus och Fanny få återkomma till sina känslomässiga föräldrar?

    Detta är så konstigt.
    Han verkar inte vara så populär ordförande Per-Olov Hermansson. Undrar varför han vill vara kvar när inte ens "de egna" vill ha honom kvar?

    SvaraRadera