Då stramas det åt ytterligare runt ordföranden. Det parti som har vågmästarrollen säger att de inte har något förtroende och bryter sitt samarbete om Per-Olov sitter kvar. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4916883
Sitter han kvar efter det budskapet drar han ner hela alliansens möjlighet att göra vad de vill. De har haft majoritet tack vare Markbyggdspartiet och nu vill de alltså inte vara med längre om inte PO avgår. Tvivlar på att han kan sitta kvar efter det. Frågan är bara om han går självmant eller om han tvingas gå.
Igår vikarierade jag i en liten förstaklass. Då jag gick runt och hjälpte dem med matten slogs jag plötsligt av att det hade kunnat vara pojkens klass och jag fick plötsligt kämpa med mig själv för att inte stortjuta. Där såg jag dem kämpa att få till det med sina siffror och bokstäver, där i sin skola, sitter han och kämpar med sina bokstäver, sina siffror för att få ihop det och jag/vi får inte vara med och stödja eller hjälpa honom. Det kändes så tungt. Flera av töserna kom fram och kramades då dagen ar slut och jag kunde bara se henne framför mig. Kände längtan efter hennes kramar. Livet är så orättvist.
Med dagens inlägg är min förhoppning ändå att om ordförande byts ut kanske det är lättare att få rätt. förhoppningsvis får man in någon som inte som Per-Olov menar ju att det inte går att rätta till och de därför inte ens skall försöka.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Denna Per-Olof Hermsnsson har fått skända allt för många. Måtte det nu ta slut, han får inte inneha en sådan viktig position.
SvaraRaderaAvgå skulle han gjort för länge länge sedan...
VET HUT KVINNOR!!
Vet hut kvinnor. Ni hemska kvinnliga ledamöter som inte bara lyder och underkastar er denna självutnämnde envåldshärskare. Skäms på er som uppvisat både egna viljor och åsikter. Fy!
Ännu värre dessa hemska kvinnliga så kallade klienter som i enfald försökt få företräde inför nämnden så viktig information kan komma fram. Bra gjort Hermansson att rejält åthuta dem genom att visa vem som bestämmer. Inte ska de väl få använda demokratiska spelregler, nej, bra att du nekat allt och alla kvnnor att föra talan. För att inte prata om denna hemska så kallade fosterhemsmamma - kristen verkar hon vara också. Helt rätt gjort av dig att visa hur det går när inte lydnad efterföljs. Hon ska minsann veta hut, precis så som socialsekreterarna säger åt henne i uppdrag granskning!
Fy för kvinnor. Det ska till en stor, stark man som också kunnat vara med och grunda missionprovinsen för att visa dem vad som gäller. Dessa ska minsann veta sin plats:
I Bibeln står det:
"Kvinnan skall ta emot undervisning i stillhet och
alltid underordna sig. Att själv undervisa tillåter jag henne inte och
inte heller att bestämma över mannen, utan hon skall hålla sig tyst och
stilla. Ty Adam skapades först och sedan Eva. Och det var inte Adam som
lockades utan kvinnan som lät sig lockas och förleddes till
överträdelse." 1 Tim. 2:11-14.
Detta är inte svårt att tolka. Det står både
1) att kvinnan inte ska undervisa, och
2) anledningen: skapelsen och syndafallet - vilka inte är någon mänsklig tidsbunden ordning, som gäller ett tag, men sedan kan upphävas.
Eftersom detta står i Bibeln, som enligt Svenska kyrkans egen kyrkoordning är grund för dess lära, så står det klart att kvinnan inte ska undervisa inom Svenska kyrkan.
Därmed har Missionsprovinsen och andra som invänder mot prästvigda kvinnor rätt.
Eller hur?