I DN idag skriver de om att det blir fler och fler barn i fängelse. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fler-barn-i-fangelse_6753269.svd
Barnen följer med i de fall det bedöms som skadligt för dem att separeras från mamman. Här tar man anknytningen på allvar så barn t.o.m. hamnar i fängelse. De flesta kvinnoanstalter har därför anpassats för att kunna ha barn boende där.
Missförstå mig rätt men jag tycker att det är bra.
Självklart får det inte vara för långa straff, inte heller straff för vilka brott som helst.
Men är det en kvinna med ett litet barn som döms för brott där det inte handlar om föräldrar förmågan ex. bedrägeri, ekonomiska eller liknande brott. Personer där deras sätt att leva normalt inte är ett problem för barnen,
… det blev lite dubbelt kände jag eftersom att hamna i fängelse faktiskt medför att det får konsekvenser för barnet.
Men jag menar om man ändå klarar av att vara en bra mamma så tycker jag att det är bra att man låter barnet vara kvar hos mamman så att anknytningen inte bryts.
(Det borde även gälla pappor i den situationen.)
Men ett riktigt litet barn bryr sig nog inte så mycket om vart det bor bara det får vara med mamma.
Det är väl snarare så att väldigt många barn far omkring mer än de egentligen mår bra utav bara för att mamman skall hinna så mycket eller för att hon blir skogstokig av att inte träffa folk dvs. vuxna, och vill ha stimulans.
Jag tror att små barn mår bäst av att vara hemma och ha lugn och ro men få vara med och stimuleras i vardagen.
Vi lekte sällan med "våra" barn men de var alltid med. Vi tog istället extra tid för att vi skulle hinna med det vi behövde göra trots att de var med. Mockade vi i stallet var de med. De hade varsin liten skyffel och kvast. Rensade vi eller krattade så var de med. Lagade jag mat eller bakade var de med. De måttade eler stekte. De vände pannkakor eller vispade. Städade vi hade ett damsugarmunstycke och låtsas suga med eller en sopborste. Det gick bra att åka på damsugaren också... det var ju så mycket luft i den att annars kanske den lyfte och då var det bra att de satt på den så den stannade på backen. Ett mycket vikigt jobb...
De var med i det som hände och de var med och planerade. De var med och bestämde. De kände sig viktiga eftersom de hjälpte till.
Det största problemet här i artikeln är bara att det inte finns verksamhet för barn på fängelserna. Men det är väl ingen omöjlighet att ordna verksamhet för de större barnen precis som det är verksamhet för de intagna. Dagis så de får träffa andra barn och aktiveras då mamma ”jobbar” med de aktiviteter som man har på ett fängelse.
Sammanfattningsvis är det ändå glädjande tycker jag att man ser anknytningen som något viktigt. Man har tagit till sig och utgår ifrån vad som är viktigt för barnet, barnets behov av någon som betyder något för det. Det är ett barnperspektiv i mina ögon.
Det är ju det man inte gör i vårt fall. Fastän man konstaterar att barnen har hela sin anknytning hos oss får de inte flytta "hem" och vi är de som är viktiga för dem ändå är det oss de får träffa minst.
Här är anknytningen det man tar minst hänsyn till.
Hur viktig den skall vara ville man ju, förlåt ville ju inte ordförande eller socialdemokraterna ens få testat trots att det var vad man ville ha prövat som ett prejudicerande ärende från början.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar