Det första jag hittade idag var en artikel om en fostermamma. Då till ett handikappat barn. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14169982.ab
Det är i Kristiansstad och dem har vi ju hört om tidigare…
Hon, fostermamman har tröttnat på vissa institutioners eller myndigheters syn på redan utsatta barn.
Hon har som sagt ett handikappat barn som är på avlastning på en institution ibland. Hon är autistisk och utvecklingsstörd. Hon klarar inte att hålla avföring utan bajsar på sig. Och då hon kommer hem ligger de smutsiga nerbajsade kläderna i en påse.
Den här gången, och det var inte första gången skickade de t.o.m. med avföringen hem. Denhär gången hade det legat i flera dagar enligt anteckningarna och de hade inte ens brytt sig om att knyta ihop påsen.
Vad sänder man för budskap? Du är så värdelös att vi inte vill ta i dig och vi vill inte ens ha din skit liggande.
Vad är det för syn på fosterfamiljer? Vi gör inte mer än vi måste, och skiten, tvätten får du ta hand om själv.
Som tur tror jag inte att det förekommer så ofta men varje gång är en gång för mycket.
Nu var det ett handikappat barn, vilket inte heller är OK men det gäller även de barn vi jobbar med stöter man på felaktiga attityder, en kränkande syn på dessa barn.
Som vi fått höra otaliga gånger vaddå det är ju inte dina. Du kan väl ta några andra barn. Sluta nu det är väl bra att du påverkar och försöker ändra lagar för barn i Sverige men nu har du väl tagit det så långt du kan det är ju ändå inte dina. Eller som en sa förra sommaren: om du nu skulle lyckas få hem dem vad skall du med två trasiga ungar till? de är ju inte ens dina.
Jag kan ju säga att den mannen har jag inte talat med efter det. Ändå träffar jag honom rätt ofta eftersom hans dotter är klasskompis med vår son.
Det kan vara poliser som kan säga om det är strul eller bråk varför behåller du dem det är väl bara att sparka ut dem så kanske de lär sig.
Just synen på fosterbarn att de inte kan, inte är värda, att det är deras fel, är utbredd.
Men det kanske inte är som det verkar? som det ser ut?
Tänk att du kanske har föräldrar som inte klarar upp situationen och du tas ifrån dem och dina vänner, ditt hem, allt som är vant och som du känner till.
Det kanske är för ditt bästa och det förstår de flesta men du har inget att säga till om. Du får inte påverka beslut, de tas över huvudet på dig och du skall bara acceptera.
Du lovas saker som inte hålls, du tappar tilltron till vuxna, du vet inte vem du skall kunna lita på.
Du blir tillsist trasig inuti och beter dig på sätt du inte själv förstår eller kan förklara bara för att du inte vet vad du skall göra av din frustration.
Du känna sig dömd och oälskad och du känner att ingen vill ha dig för att du är så trasig. Ingen ha med dig att göra och vuxna varnanr sina barn för att vara med dig. du anses vara en som påverkar negativt.
Du hör andra runt om prata om dig och de du bor hos får rådet att sparka ut dig om du gör något dumt. Du får alltså inte misslyckas. Det klarar ingen att leva med och det blir på något sätt en självuppfyllande profetia. Sparkar de ut mig nu? Ja det var väl det jag trodde. Du får höra att det inte är någon ide att ens försöka.
Men kärlek kan göra under och det är kärleken som bär då annat inte gör det. Det är kärleken till de två som bodde hos oss som göra att jag inte ger upp. Jag ger inte upp tanken på att de skall få komma hem igen, hur lång tid det än tar.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar