Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 8 juni 2014

Vart är barnperspektivet?

Min favorit bloggare skriver; Snälla berätta för mig, hur menar du att den här lösningen är för barnens bästa?
http://evalenaedholm.se/blogg/2014/06/snalla-beratta-for-mig-hur-menar-du-att-den-har-losningen-ar-for-barnens-basta/
Vad är det som gör att barnens rätt till en lugn uppväxt är mindre viktig än den här mammans vilja att ha sina barn boende hos sig?
De här tvillingarna hade äntligen landat i familjehemmet, de upplevdes som trygga och det syntes att det fanns en ömsesidig anknytning, det var tydligt att barnen hade sin mamma och pappa i familjehemmet. De träffade sin biologiska mamma varannan helg, familjehemmet var mån om att barnen skulle få ha den kontakten och åkte 26 mil enkel resa för att umgänget skulle fungera.
Barnen är bara två år och har redan erfarenhet av kastas hit och dit mellan olika vuxna; de har bott hos biologiska mamman – i jourhem – tillbaka till mamman i tre veckor – tillbaka till jourhemmet som nu blir familjehem (menad att vara ett långvarigt boende) - bor på ett utredningshem i två månader där mammans kapacitet utreds och de kom fram till att biologiska mamman ”saknar föräldraförmåga fullständigt” (citat !) - tillbaka till familjehemmet…..
Men den biologiska mamman ville bli den enda mamman för sina barn, det är viktigt för henne och hon tror att hon gör det som är bäst för sina barn. Det här är inte en mamma som missbrukar, kriminell eller har misshandlat sina barn och det kan vara här som problemet ligger för Tingsrätten kanske har bländats av ytan och sin övertro på det biologiska föräldraskapet….
Den 30 maj 2014 flyttades de tillbaka till biologiska mamman
Men borde inte de som tar beslut som gäller barn, vara insatt i hur det är för barnen? Borde de inte se till barnets bästa?
Tror de att små barn är som föremål som kan flyttas hit och dit utan att de påverkas?
Vad tror du? Är barnen är för små för att påverkas när de knappt är stora nog att ha ett språk?
Det som hände i den här berättelsen var att det ena barnet slutade äta och hade svårt att sova, båda barnen blev mycket mer klängiga på familjehemsföräldrarna. Förskolan gjorde en orosanmälan till socialtjänsten eftersom båda barnen fått ett annorlunda beteende. Barnens läkare kopplades in eftersom de har problem med luftvägarna och går på regelbundna kontroller, han gjorde också en orosanmälan till socialtjänsten.
Jag skulle vilja fråga dem som bestämmer HUR deras lösningen är det bästa för de här barnen?
Jag lyfte ärendet i mitt vecko brev v 21  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar