Dom tog "våra" barn: Upprop v 22

Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.

Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 1 juni 2014

Upprop v 22

Har funderat en del på de ärenden jag skickat till er och granskningsmyndigheternas uppgift.

Det ärenden jag skickade v 41 anmäldes. Det blev grav kritik men inget annat.

Ärendet v 42 anmäldes. Det blev 9 sidor kritik och en verksamhetstillsyn. Verksamhetstillsynen visade att man gjort fel i 2/3 av alla ärenden. De fick tid på sig att rätta till och förlängt och förlängt och till sist efter nästan 2 år nöjde sig socialstyrelsen med att man rättat till dokumentation och formalia fel så att det förhoppningsvis inte skulle hända igen. När vi året efter anmälde att de fortsatte att göra samma fel fick jag svar att de redan granskat och valde att inte granska igen utan fortsatta anmälningar skulle bara läggas till handlingarna. Trots att man i press sa att man hittat rena lagbrott. Väcks inte åtal. Nu har Ivo tagit över och en ny anmälan har gjorts vet inte hur det går med den. Övervakade umgänge var 10:nde vecka på offentlig plats. Umgänge kan ställas in när som helst.

Ärendet v 44 likaså en 14 årig flicka som omplacerades över dagen trots att hon bott där sedan hon var 5 månader. Det anmäldes men den anmälan togs inte ens upp. Trots att flickan rymt tillbaka och bor där och soc har accepterat det så fick de inte betalt. Flickans vårdnadsbidrag tog kommunen och satte in på en av sina institutioner där de ansåg att on skulle bo och hennes barnbidrag tig hennes mormor som var vårdnadshavare. Flickan fick inte gå i skolan på närmare tre månader för att hon inte var skriven någonstans ändå togs anmälan inte ens upp.

V 45 där fick familjen till svar då de ringde och ville göra en anmälan att det sällan brukar leda till något men hon kunde ju ända anmäla om hon ville. Det gjorde hon och det lades ner.

V 46 Ärendet där man försökte ta ifrån mamman ett barn för att hon vägrade att låt honom omplaceras. Där man sedan ville utvisa till Finland för att han kanske hade släkt där trots att BUP sa att en omplacering skulle medföra att han skulle gå in i en depression och dö. Det anmäldes fick kritik men inget annat.

V 47 Massiv kritik men inget mer.

V 50 kritik men inte mer.

52 anmäldes treåringen vars mamma dödades framför henne. Flickan som bott hela sitt liv hos morföräldrarna som hon efter över tre år såg som sina föräldrar. Ändå omplaceras hon över dagen därifrån genom en kupp. De får knappt träffas idag men har umgänge med faderns mördarens föräldrar. De anses viktigare. Ärendet fick kritik men inget mer. Morföräldrarna straffades med indragna umgängen. De har fortfarande övervakade umgängen på offentlig plats alltför sällan. Så fort de agerar eller försöker påverka straffas de med indragna umgängen.

V 2 ärendet ledde till massiv kritik och man avslutade med att ytterligare åtgärder mot familjen skulle ses som rena trakasserier men kommunen har fortsatt och nya anmälningar har inte tagits upp eftersom man redan kritiserat och räknar med att kommunen då gör som man lovat. . Familjen har nu splittrats, skilsmässa, missbruk och vårdnadsbråk.

V 3 anmälningarna lades led.

v 9 lades ner

v 10 kritik men inget mer.

V 13 grav kritik men inget mer.

V 19 lades ner

Som jag sa när vi drabbades. Jag anmälde inte för förvaltningen skall bli bättre framåt. Jag anmälde inte för att hjälpa dem bli bättre på sitt jobb. Jag anmälde inte för att de skall följa lagen. Jag anmälde för att jag ville ha rättelse, för att jag ville ha upprättelse.

Om granskningsmyndigheterna i många fall inte ens granskar trots allvarliga fel. Trots felaktig hantering av människor så har den enskilde ingen chans mot myndigheterna hur fel de än gör.

Om gransknings myndigheterna inte anmäler väcker åtal då de hittar rena lagbrott undrar man vad deras uppgift är. Skall den drabbade sedan driva den upprättelsen själv? Det medför att om de skulle förlora (vilket hänt i alla de fall jag känner till trots grav kritik) varför jo man kan inte enas om vem som bär ansvaret. det inte får konsekvenser i de enskilda ärenden så kommer drabbade att sluta anmäla. Om det inte blir konsekvenser kommer de drabbade inte orka anmäla.

Om gransknings myndigheterna också får befogenhet att gå in och kräva rättelse i ärenden där man gjort fel och fått grav kritik är är kritiken i sig för den enskilde verkningslös.

Ivo har möjligheten att ge böter men det har aldrig hänt vare sig då länsstyrelsen eller socialstyrelsen hade hand om granskningen. Juristerna där nu säger att kriterierna för det ligger så högt att det kommer inte att ske.

Enbart kritik ger inget samma kommun kan få kritik år efter år utan att det händer något som i vårt fall.
Enbart kritik medför inte att man gör rätt eller fortsätter att göra rätt, det visar väl ärendet som var i press i veckan. http://vlt.se/nyheter/vasteras/1.2507760-socialen-kritiseras-efter-barns-vard Kommunen har fått kritik mer än 16 gånger i samma ärende inte bara av en utan av flera instanser. Kan det bli tydligare? Ingen följer lagen automatiskt bara för att man råkar jobba på en myndighet. Trots kritik grov sådan trots rena lagbrott som i vårt fall kan samma kommun få fortsätta handha ärendet. Samma personal kan fortsätta i samma ärende man fått kritik i. Samma handläggare kan fortsätta misshandla samma människor man redan misshandlat. Och tar man in ny personal vilka är det som sätter de nya in i arbetet jo det är den gamla som gjort fel. I vårt ärende har personal fått andra uppgifter men först har de satt in den nya personalen i arbetsuppgifterna, i ärendet. Personal har omplacerats till andra enheter men de kallas in som ”experter” eftersom de kan så mycket om ärendet. Personal har fått sluta men kompisar sätter in de nya. Om en förvaltningen gör så mycket fel borde det finnas en enhet som går in och tar över. Sträcker upp stannar tills man säkerställt att det är rättssäkert igen.

Åter inför handläggaransvaret. Ge granskningsmyndigheterna rätten att även kräva rättelse i själva ärendet. Och ge handläggarna möjligheterna att göra ett bra jobb. Dvs ge ekonomisk möjlighet att anställa fler. Ge utbildning så de kan det de skall göra. Se till att de hinner med vidare utbildning.

Enbart kritik kommer aldrig att göra hanteringen av barn rättssäker och barn dör på insidan varje dag.
Vad gör ni åt det? Vart står ditt parti i de här frågorna inför valet? Vad skall jag säga till alla de som hör av sig och undrar vilket parti de skall rösta på, vilket parti som är villiga att lyfta frågorna och göra något?

Eva fostermamman i Markärendet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Varför

Vår familj har arbetat både som kontakt, avlastning och akut hem. Senare år valde vi fasta plac. för tonåringar men sist har vi haft två små barn. En s.k. uppväxtplacering ett begrepp som inte finns i lagen. Orsaken att man börjar är många men för oss var det att vi hade tid och plats och vill ta ett samhällsansvar. Som familjehem upptäcker man snart att man inte har några rättigheter vilket i förlängningen innebär att inte heller barnen vi jobbar med har några rättigheter. Många utsätts men familjehem hotas, anmäls och skräms i många fall till tystnad vilket för med sig att många inte vågar strida för de barn som är satta i deras vård. Kontentan blir att problemet inte uppmärksammas och redan utsatta barn far illa. Det är en mänsklig rättighet att få sin sak prövad i domstol. Den möjligheten saknar ett familjehem de är inte part. Alla lagar utgår ifrån att myndigheter alltid gör rätt men så är inte alltid fallet. Det jag stött på har fått mig att försöka ändra lagar och visa på de missförhållanden som förekommer. Jag har varit i riksdagen en gång och 19 av mina förslag ligger redan som lagförslag. Första lagen som en direkt konsekvens av vad som hänt oss kom nu d 1 juli 2010 då Lex Sara även omfattar socialtjänsten. Uppdrag gransknings program handlar om oss d 20 oktober och jag har nu fått ytterligare en inbjudan till riksdagen.

Stängt

Har sett att en del anklagar mig för att ha tagit bort eller strukit inlägg men det är inte sant. Efter att ha fått en anmälan på familjelivs sida valde jag att gardera mig och flytta bloggen i ett forum där jag inte stängs ner på grund av eventuella anmälningar. Först tänkte jag flytta med alla inlägg men det blev för jobbigt.

Hitintills har jag haft en länk dit men nu då beslutet kom att vi får hem dem finns det ingen anledning att ha kvar den så den har jag stängt ner.

Nu blev det inte så att vi fick hem dem. Man verkställde inte beslutet och mamman överklagade. Man skickade en jurist som inte stått i domstol på 5 år, förlorade. skickade en som inte ens var på slutpläderingarna. Vi förlorade igen och då jag gick ut i press med det röstade ordförande emot ytterligare ett överklagande trots att han inför hela Sveriges befolkning stått och lovat att ta det så långt det gick för att pröva vikten av anknytning. Så blev det inte.

Det värsta är att vi inte vare sig var först eller sist. Jag får mellan 1-3 ärendena i veckan. Lika hemska, lika felhanterade....