Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 6 juni 2014

Ännu en krönika

Då har Patrik skrivit ännu en kränika dör han tar upp ett annat fall men hänvisar till jämför med vårt http://www.d-intl.com/2014/06/03/kronika-socialtjansten-ingrep-inte-michael-mordades/
Han skriver om ett fall för 24 år sdan där en pojke blev mördad av sin styvfar. det hade föregåtts av ett otal anmälningar men precis som i fallet med Yara.
Under hela sin tid i Sverige misshandlades Michael. När familjen bodde i Dalarna kunde Michael inte äta utan hjälp, på grund av skador på handen som han fått när han försökt skydda sig mot slag med olika tillhyggen. Han stängdes in på lägenhetens toalett som saknade fönster och belysning. Övergreppen eskalerade och i Saddegavva tvingades Michael sova utomhus.
Nätterna till 27 och 28 juni bands Michael vid en tall. När han andra natten skrek att han ville komma loss satte styvpappan tejp över hans mun. Något senare försökte styvpappan tvinga i Michael ris som bara kokats några minuter. När Michael vägrade äta tog den fruktansvärda dödsmisshandeln sin början.
Styvpappan ”sparkade honom sedan nedför slänten till stranden”. Michael fick ta emot slag och sparkar i ryggen och ansiktet och kastades i vattnet. Efter en stund bar styvpappan upp Michael till stranden. Han och hans bror påbörjade hjärt-och lungmassage vid 9-tiden på morgonen. Först flera timmar senare kallade man på hjälp och klockan 14 anlände polis och ambulans till brottsplatsen.
Då var Michael fortfarande vid liv. Han fördes med helikopter till lasarettet i Boden, men hans liv gick inte att rädda. Klockan 15.30 dagen därpå dog pojken, fyra år gammal.
 
Det är ett av de andra fallet som faktiskt ledde till åtal för tjänstefel. De undlät att göra något. Totalt är det tre ärenden (inkl vårt) där man väckt åtal. Det har gått 24 år och nu först åtalar man igen. Skall det vara så svårt att få rätt? Det känns inte som om så mycket har ändrat sig.
 
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)