Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 16 juni 2014

Upprop vecka 24

Denna veckan skall ni få två ärenden med biologiska familjer. Den ena en pappa som flyttade ner till sin flickvän. Det skulle senare visa sig ställa till problem. Minns inte om de var gifta eller sambo. De hade två barn tillsammans. En av hans syskon dog med nästan hela sin familj och de fick en liten flick på köpet som de adopterade.
Nu i höstas flyttar de isär. Barnen vistas mest hos pappa som ändå gör vad han kan för att uppmuntra barnen att åka till mamma som bor ca 7 km bort. Farmor bor granne med skolan. Barnen blir alltmer ovilliga att åka till mamma. Hon gör inget med dem, de har tråkigt och längtar hem. Vid en födelsedag mutar hon/hotar med att de inte skall få några presenter om de inte kommer. De vägrar ändå. En dag kommer de inte hem. Det visar sig att mamman tillsammans med soc har hämtat barnen på skolan. Det visar sig nu att det är flera av hennes vänner som jobbar där och de sväljer hennes version. Barnen LVU´as mot pappa. De får inte åka dit och träffa honom när de vill, de vägrar flytta till mamma så de placeras i ett jourhem för att vänjas hem till mamma. Vid ett besök rymmer pojken 7 år. Springer i vinter kylan utan jacka hem till pappa. Han hinner in hackar tänder och pappan får på honom torrt och försöker få ur honom vad som hänt. Han hinner knappt få en förklaring innan soc. dyker upp tar med honom därifrån utan någon förklaring. Alla barnen har både till soc. och skolsyster talat om att pappa inte har talat negativt om mamma. Att det inte är han som orsakat att de inte vill åka men det hjälper inte. Inte ens farmor som de brukade springa in till efter skolan får träffa dem.
De har lvu´at utan grund. Bara för att det är mammans vänner som jobbar på soc. En av cheferna är en av hennes närmaste vänner. Ändå kan de inte ens flytta hem barnen till mamma eftersom de vägrar. Varför kunde de inte lika gärna bo kvar medan inskolning sker i så fall?
Och tösen som adopterades är pappan enda släkten som hon har kvar. De begränsar barnen umgängen med pappan utan domstols beslut.

Det andra ärendet en mamma som hörde av sig också hon på bloggen. Hon är ensamstående och har en flicka. Flickan är 8 år och mycket blyg och en ny lärare försöker få med henne på ett läger. Det skulle vara 5 helger i rad. Flickan vägrar. Läraren gör då en orosanmälan och tycker att mamman skall anlita BUP. Mamman är en helt vanlig mamma men med mer kunskap än de flesta hon är nämligen läkare och håller på att specialiserar sig till just barnläkare.
Hon kallas på möte på soc.. De säger att hon nog skall kontakta BUP ändå. Hon frågar om de inte måste utreda innan de kan komma med sådana förslag eller krav. De gör en utredning, de träffar flickan en gång, men kommer inte fram till något. De kallar återigen på möte och säger att de ändå kommer att följa upp om 6 månader... såvida det inte kommer in någon mer anmälan. Hon undrar vad de menar med det och varför det skulle komma fler anmälningar och de talar om för henne att de inte tycker att hon verkar så samarbetsvillig. En vecka efter hör de av sig och talar om att det kommit in en anonym anmäla till. De vill nu starta en ny utredning på den anonyma anmälan trots att de just avslutat en som inte visade på några brister. I anmälan står sådant de talat om på mötet och bara där. Det står även saker som inte stämmer som att hon bytt skola. Stämmer inte de bytte dagis en gång och det är ju flera år sedan. Mamman är rädd att de bestämt sig för att ställa till det med vet inte hur och på vilket sätt. Hon vet inte vad hon skall göra.
Det skall inte få vara så att allt hänger på en person. Anonyma anmälningar borde inte betyda något alls. En del hävdar att det då inte skulle komma anmälningar men jag menar att man istället skall lägga kraften på att säkerställa att den som anmäler skall kunna förbli anonym för dem man anmäler om så önskas. Det innebär att en granna eller släkting kan anmäla utan att det kommer fram. Det innebär också att man slipper anmälningar ifrån bio föräldrar som är missnöjda eller föräldrar i vårdnadstvister. Soc. skulle se vart anmälan kommer ifrån och lättare kunna avgöra om det ligger något i den.
Det skall inte vara möjligt att ta ett LVU på så lösa grunder. Det skall inte får inte var en handläggare som både bedömer, utreder, verkställer i samma ärendet.
Det som förvånar mig mest är att ingen av er reagerar nämnvärt. Jag har fått tre svar. En som engagerat sig lite mer. Vad gör alla andra? Räcker det med att konstatera att det är illa? Vad gör du för att du skall förtjäna att röstas in i riksdagen nästa gång? Vad tänker ditt parti göra i frågorna?
Jag vill ha svar. Mvh Eva fostermamman I Markerandet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar