Denna veckan
skall ni få två ärenden med biologiska familjer. Den ena en pappa som flyttade
ner till sin flickvän. Det skulle senare visa sig ställa till problem. Minns
inte om de var gifta eller sambo. De hade två barn tillsammans. En av hans
syskon dog med nästan hela sin familj och de fick en liten flick på köpet som de
adopterade.
Nu i höstas
flyttar de isär. Barnen vistas mest hos pappa som ändå gör vad han kan för att
uppmuntra barnen att åka till mamma som bor ca 7 km bort. Farmor bor granne med
skolan. Barnen blir alltmer ovilliga att åka till mamma. Hon gör inget med dem,
de har tråkigt och längtar hem. Vid en födelsedag mutar hon/hotar med att de
inte skall få några presenter om de inte kommer. De vägrar ändå. En dag kommer
de inte hem. Det visar sig att mamman tillsammans med soc har hämtat barnen på
skolan. Det visar sig nu att det är flera av hennes vänner som jobbar där och de
sväljer hennes version. Barnen LVU´as
mot pappa. De får inte åka dit och träffa honom när de vill, de vägrar
flytta till mamma så de placeras i ett jourhem för att vänjas hem till mamma.
Vid ett besök rymmer pojken 7 år. Springer i vinter kylan utan jacka hem till
pappa. Han hinner in hackar tänder och pappan får på honom torrt och försöker få
ur honom vad som hänt. Han hinner knappt få
en förklaring innan soc. dyker upp tar med honom därifrån utan någon
förklaring. Alla barnen har både till soc. och skolsyster talat om att pappa
inte har talat negativt om mamma. Att det inte är han som orsakat att de inte
vill åka men det hjälper inte. Inte ens farmor som de brukade springa in till
efter skolan får träffa dem.
De har lvu´at
utan grund. Bara för att det är mammans vänner som jobbar på soc. En av cheferna
är en av hennes närmaste vänner. Ändå kan de inte ens flytta hem barnen till
mamma eftersom de vägrar. Varför kunde de inte lika gärna bo kvar medan
inskolning sker i så fall?
Och tösen som
adopterades är pappan enda släkten som hon har kvar. De begränsar barnen
umgängen med pappan utan domstols beslut.
Det andra
ärendet en mamma som hörde av sig också hon på bloggen. Hon är ensamstående och
har en flicka. Flickan är 8 år och mycket blyg och en ny lärare försöker få med
henne på ett läger. Det skulle vara 5 helger i rad. Flickan vägrar. Läraren gör
då en orosanmälan och tycker att mamman skall anlita BUP. Mamman är en helt
vanlig mamma men med mer kunskap än de flesta hon är nämligen läkare och håller
på att specialiserar sig till just barnläkare.
Hon kallas på
möte på soc.. De säger att hon nog skall kontakta BUP ändå. Hon frågar om de
inte måste utreda innan de kan komma med sådana förslag eller krav. De gör en
utredning, de träffar flickan en gång, men kommer inte fram till något. De
kallar återigen på möte och säger att de ändå kommer att följa upp om 6
månader... såvida det inte kommer in någon mer anmälan. Hon undrar vad de menar
med det och varför det skulle komma fler anmälningar och de talar om för henne
att de inte tycker att hon verkar så samarbetsvillig. En vecka efter hör de av
sig och talar om att det kommit in en anonym anmäla till. De vill nu starta en
ny utredning på den anonyma anmälan trots att de just avslutat en som inte
visade på några brister. I anmälan står sådant de talat om på mötet och bara
där. Det står även saker som inte stämmer som att hon bytt skola. Stämmer inte
de bytte dagis en gång och det är ju flera år sedan. Mamman är rädd att de
bestämt sig för att ställa till det med vet inte hur och på vilket sätt. Hon vet
inte vad hon skall göra.
Det skall
inte få vara så att allt hänger på en person. Anonyma anmälningar borde inte
betyda något alls. En del hävdar att det då inte skulle komma anmälningar men
jag menar att man istället skall lägga kraften på att säkerställa att den som
anmäler skall kunna förbli anonym för dem man anmäler om så önskas. Det innebär
att en granna eller släkting kan anmäla utan att det kommer fram. Det innebär
också att man slipper anmälningar ifrån bio föräldrar som är missnöjda eller
föräldrar i vårdnadstvister. Soc. skulle se vart anmälan kommer ifrån och
lättare kunna avgöra om det ligger något i den.
Det skall
inte vara möjligt att ta ett LVU på så lösa grunder. Det skall inte får inte var
en handläggare som både bedömer, utreder, verkställer i samma ärendet.
Det som
förvånar mig mest är att ingen av er reagerar nämnvärt. Jag har fått tre svar.
En som engagerat sig lite mer. Vad gör alla andra? Räcker det med att konstatera
att det är illa? Vad gör du för att du skall förtjäna att röstas in i riksdagen
nästa gång? Vad tänker ditt parti göra i frågorna?
Jag vill ha
svar. Mvh Eva fostermamman I Markerandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar