Satt då och lyssnade på slut pläderingen. Åklagaren började med att tala om
att samtliga vittnen faktiskt bekräftar det vi berättat. Det fanns inga skäl.
Det gjorde ingen utredning utifrån det de påstod att de fått.
Han hävdar böter och att de får betala
rättegångskostnaderna.
Det manliga chefen har redan avskrivs. Åtalat
mot honom lades ner på sittande förhandling igår. De hade där också
dokumenterats så dåligt att man inte kan säga att han var med eller medveten om
vad som pågick. Han har därmed avpolletterats.
Sedan började handläggarens försvarare.
Handläggaren försvarare menar att de tvingats ta ett akut beslut för att det
fanns läckor i utskottet
Min kommentar: det är helt befängt att påstå att
en läcka skulle komma till mig. Jag visste då inte ens att det fanns ett utskott
så vi begärde företräde inför nämnden för vi trodde att var de som ansvarade. Vi
fick nej med hänvisning till att det inte var de som hade hand om det. Det var
först då jag fick veta att det fanns ett utskottet det var långt senare. Jag
hade alltså ingen kontakt med någon i nämnden eller utskott.
Det kryper fram saker jag aldrig hört tidigare,
att de tog dem som de gjorde skulle berott på att trodde att jag då ; hör och
häpna ha ihjäl barnen. Jag älskade dem så mycket att om jag fått veta skulle ha
ihjäl dem, om jag inte fick ha dem skulle ingen annan få ha dem. DE ÄR INTE
KLOKA.
Åklagare talade om att det inte fanns några
belägg för något sådant och ingen som trodde på det heller varför han lämnat det
utan åtgärd men får man verkligen häva ur sig så grova anklagelser utan att jag
får bemöta eller försvara mig?
De menar att hennes arbetsbelastning var så
stor. Ändå jobbade hon heltid med vårt ärende och hade en person till hjälp. Men
hennes arbetsbelastning var så mycket större än handläggaren i Vara eftersom hon
påstods inte ha gjort något. Ändå har hon gjort fler utredningar och ett bättre
jobb än den åtalade handläggaren trots att hon hade hjälp. Försvaret menade att
det inte var så svårt att sköta det på en halvtid om det inte var några umgänge
och de inte hade kontakt med familjen och bara tog beslut som nämnden kunde säga
ja till.
Min kommentar: Eftersom mamman överklagade allt
så handlade det om 50 utredningar per år Hon hade mer än nog att göra. I Mark
gjordes en utan att träffa oss eller barnen. Det blev också väldigt tydligt att
hon inte hade träffat barnen mer än en gång under hela tiden men däremot träffat
mamman varje vecka och t.o.m. hennes släkt. De menade att handläggare tvingades att rätta till Varas misstag då de inte trodde att man
skulle kunna flytta hem de här barnen och lagen säger att man alltid skall jobba
hem barnen.
De hävdade att socialpedagogen som varit med
inte såg några problem, att mamman mycket väl skulle kunnat ta hand om även de
två barn som bodde hos oss. Det kom hon fram
till på två umgängen som inte ens var hemma
hos mamman. På två umgängen på 4 timmar såg hon att
mamman skulle vara kapabel att ta hand om 4 barn under 5 år. Trots att två
utredningshem kommit fram till att hon inte klarade 4 under 7 år och strax efter kom de fram till att det inte gick att
flytta hem dem alls.... Mark har inga intentioner att flytta hem
barnen. Inte dåligt.
Min kommentar: Sådana handläggare
är i min värld farliga.
De menar att det gått så långt tid att de
borde gå fria eller få väldigt låga böter.
Att hon redan straffats tillräckligt eftersom
hon inte fått jobb utan har tvingats gå i pension med en lägre
ersättning.
Min kommentar : ingen har tvingat henne att gå i
pension hon hade kunnat vara arbetslös ett tag och dörmed fått en högre
ersättning. Sedan är frågan om man skall gå fri bara för att processen att ta
fram alla felaktigheter skall innebära att man skulle gå fri från vad man gjort?
Att man skall slippa straff bara för att det är ett tag sedan. Blir skadan
mindre då?
Enligt försvaret för den kvinnliga chefen så
menar de att lagen ändrats att hon inte var ansvarig för de delarna då. De menar
att det var uppe i nämnden flera gånger och att det blivit samma beslut även om
det kommit under. De menar att barnens hälsa inte påverkats, att man inte kan
veta om de farit illa även om de bott kvar.
Min kommentar: de har flyttats 11 gånger och bor
i sitt tredje familjehem och går på BUP. Det kan jag lova inte hade
varit situationen om de fått kvar.
Sedan gjorde de senare en utredning som visade
att det inte gick att flytta hem barnen. Alltså precis det vi sa. Om de väntat
så hade de ju kommit fram till samma sak och banren hade inte behövt flytta.
De vill ha ett lägre böter straff i så fall
eftersom hon heller eller inte jobbar kvar och inte har någon chefs position. Är
det ett skäl för att slippa straff?
Sedan försvaret för ordförande. De menar att det
inte är säker ställt när jag började blogga, att det var orsaken att
de tvingats ta barnen. Jag har visat polisen att det inte är förmän i november.
Åklagaren bröt in och sa att det är säkerställt i förhör att jag började efter.
Försvaret blev surt och sa att han inte fick ta upp saker som inte tagits upp i
under rättegången men han replikerade att han inte trodde han skulle behöva
eftersom det stod i underlaget vilket han utgick ifrån att hon läst.
Hon hävdar att åklagaren inte har koll på valdagen säger om
familjehem och deras roll. Att det var en förhandling på gång så de var tvungna
inför den att göra sin egen bedömning.
Min kommentar: sanningen är den att datum redan
var satt och utredningen var redan klar. Den utredning de gjorde var inte ens
till rättegången. Att de sa att man skulle gemensamt skulle åka och visa att man
hade en samsyn i två kommuner. Sedan
flyttades datumet för förhandling och Vara informerades inte. Chefen som var där
gick emot sin egen nämnd och menade att LVU skulle upphöra trots att
nämnden inte ansåg det.
Även här hävdade man att åtalet mot henne borde
läggas ner eftersom hela hennes liv ändrats. Hon har fått säga upp sina
politiska uppdrag och hennes konsulttjänster är det inget som efterfrågar. De
lever en tynande tillvaro som de sa.
Jag satt där ock tänkte hur kan de hävda att de
redan straffats nog att de skall gå fria? vi då? både barnen och våra liv har de
raserat och vi får inte ens en ursäkt. Vi lever fortfarande i straffet och det
slutar inte i och med den här rättegången. De kan gå vidare men det kan inte vi.
De hävdade att socialstyrelsen bara kritiserat
dokumentationen men inte handläggningen. Att det blev en politisk maktkamp
vilket gjorde att man åsidosatt barnperspektivet. Att de försvarade att barnen
skulle tillbaka inte för att det var rätt utan för att få politiska
poäng.
Min kommentar: socialstyrelsen kritiserade inte
bara dokumentation och formalia utan i princip allt de gjort eller inte gjort i
ärenden. Värst kritik för brist av barnperspektivet.
Sedan stängdes dörrarna och de skulle fortsätta
med de delarna som rörde sekretess.
I dagens radio sjuhärad är det ett kortare inslag http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5887915 .
GT var där så det är förmodligen
en artikel där i dag. Återkommer med länk.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Ja, barns liv är inte så mycket värda trots alla fina lagar och föreskrifter. I en sådan här situation försöker alla bara rädda sitt eget skinn. Det elände man ställer till för andra ställer man sig helt kallsinnig till. Inget ovanligt att myndigheter och skolor behandlar barn illa, det ovanliga är att du inte gett upp utan orkar fortsätta kämpa. Det är glädjande!
SvaraRaderaDet är ju bara inte klokt. Menar du att barnen har flyttats runt på 11 olika ställen sedan de togs från er???? Heeelt sjukt!! Må de stackars små få komma hem nån gång!!
SvaraRadera