Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 26 juni 2014

Omvänd bevis börda

Hittade en som tar upp att man alltid utgår ifrån att myndigheter alltid gör rätt, trots att det är vanliga människor som jobbar där. Människor som gör fel även i domstol gör man då.
Han tar upp det i samband med personer som begär LSS stöd.
http://www.dagensjuridik.se/2014/06/domstolarna-har-litat-pa
Även där blir det på något sätt omvänd bevis börda.
Det åligger alltså personen som söker assistans att visa att denne har sådana hjälpbehov som ger rätt till assistans.
Om behovet av hjälp faktiskt inte är tillgodosett har personen rätt till insatsen enligt LSS § 7. Det är här avdraget för föräldraansvar kommer in.
Det anges både i förarbete, praxis och sedan något år tillbaka även i socialförsäkringsbalken (51 kap § 6) att det normala föräldraansvaret kan tillgodose behovet av hjälp. Myndigheterna ska i sin bedömning av ett barns rätt till assistans göra ett avdrag för de hjälpbehov som normalt sett finns hos barn.
Det är här problemen börjar. Ingen myndighet har bemödat sig med att ta fram ett underlag för denna bedömning. Det finns inte heller några riktlinjer för hur denna bedömning ska göras.
Handläggarna är således hänvisade till att på egen hand göra en bedömning av vad som får anses vara det normala behovet av hjälp. I den färska rapporten ”Vad är normalt? Föräldraansvaret i assistansersättningen” som tagits fram av ISF, konstateras det att Försäkringskassans beslut om assistans för barn inte är rättssäkra. Ingen har tagit reda på vid vilken ålder kan man förvänta sig att barn kan äta själv, klä på sig eller duscha själv.
Avsaknaden av sådant underlag innebär att bedömningarna blir subjektiva och godtyckliga.
ISF anger också att det förekommer att de intervjuade handläggarna utgår från egna eller kollegors erfarenheter av vad barn i en viss ålder klarar av, utöver den begränsade praxis som finns på området. Rätten till assistans har alltså påverkats av vilken handläggare som utreder ett behov och vilka erfarenheter denne har.

Tidigare undersökningar har dessutom visat att ungefär hälften av besluten, där föräldraansvaret varit en del av bedömningen, ändras i domstol. Vi har även gjort en egen enkel undersökning av barns normala hjälpbehov och kommit fram till att myndigheterna ofta överskattar barns normala behov av hjälp.

Tyvärr har även förvaltningsdomstolarna lagt myndigheternas godtyckliga påståenden om föräldraansvaret omfattning till grund för sina domar. Antalet processer hade kunnat minskas drastiskt om myndigheterna hade haft en ordentlig grund för sina påståenden och om förvaltningsdomstolarna hade lagt bevisbördan om föräldraansvarets omfattning på myndigheten.

Försäkringskassan har bäst förutsättningar att utreda vilka hjälpbehov barn överlag normalt sett har och det är de som framför påståendet om att föräldraansvaret tillgodoser det aktuella barnets hjälpbehov.

Bevisbördan för föräldraansvarets omfattning bör därför läggas hos myndigheten, något som ligger i linje med juridisk teori kring bevisbörda så som den framställs av professor Christian Diesen i Bevis 7. I och med detta blir de också tvungna att utreda föräldraansvarets omfattning.

På detta sätt kan rättssäkerheten öka och en avsevärd minskning av antalet processer avseende rätten till assistans kan ske. Detta i kombination med att alla beslut från de senaste åren omprövas kan rättssäkerheten förbättras avsevärt när det handlar om föräldraansvar och personlig assistans.
 
Det är mycket vad gäller lagar och regler runt myndigheter som behöver rättas till.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar