Dom tog "våra" barn: Budget går före

Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.

Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 28 juni 2014

Budget går före

Ännu en socionom som slår larm http://www.flamman.se/budget-gar-fore-behov-manniskor-offras-i-socialtjansten

Personen som har skrivit till Flamman, och som kommer att kallas Sven men egentligen heter något annat, vill vara anonym

”Socialtjänsten är dit de allra mest utsatta i samhället vänder sig och ska stå upp för de barn som vuxenvärlden har vänt ryggen.” Enligt socialtjänstlagen ska barnens behov komma i första hand. Men än en gång sviker samhället och vuxenvärlden. Kostnadsjakten får gå före människornas bästa. Barn placeras i jourhem som redan är överbelagda eftersom det blir billigare. Sven berättar om fall då barn har omplacerats för att få ner kostnaden.

Jag frågar om det är vanligt att socialarbetarna blir tillsagda att hålla kostnaderna nere.

Han berättar också om en chef som helt lugnt konstaterade att de ändå inte kan hjälpa alla, och då måste några offras. Viktiga värderingar går förlorade, egoism och girighet får ett större utrymme, och solidariteten med de utsatta och behövande urholkas.

Samtidigt blir socialsekreterarnas arbetsbelastning allt större. Sven upplever att klienterna bara blir fler, och att problematiken blir allt grövre. Kriminaliteten går längre ner i åldrarna, och psykiska problem bland barn är ett gissel. Inte minst unga flickor drabbas, och självskadebeteenden förekommer i stor utsträckning.

– För att kunna hjälpa utsatta människor måste man bygga upp relationer och skapa förtroende. Och det tar tid, lång tid, säger Sven.

Arbetssituationen på socialkontoren gör det i stort sett omöjligt att ägna mycket tid åt enskilda människor. Sven berättar att han som handläggare har 15 familjer, och är dessutom medhandläggare i nästan lika många andra ärenden, då det egentligen alltid ska var två socialsekreterare i mötet med familjer för rättssäkerhetens skull.

”I verkligheten arbetar socialsekreteraren väldigt mycket ensam. Ensam i beslut, ensam i känslor och tankar”. Och en ensam socialsekreterare blir snabbt utarbetad och får svårt med sin närvaro i mötet med människorna, vilket i stort sett omöjliggör att bygga upp en nära kontakt.

Den pressade arbetssituationen leder till många sjukskrivningar, och det gör läget än värre. Många blir utbrända, personalomsättningen är extremt hög, och åtskilliga ger upp och söker sig till andra yrken.

– Ungefär var tredje månad är det någon som säger upp sig, säger Sven.

Ett sätt att tackla underbemanningen är att anställa konsulter, en form av stafettsystem. Man hyr in personal från privata bolag, för ett par tre månader, givetvis till en högre kostnad. Dessa är visserligen utbildade socionomer, och förväntas ha minst ett par års erfarenhet, men Sven hävdar bestämt att det här är ett sätt att arbeta som inte passar inom socialtjänsten.

”Principer som gäller ett internationellt företag som säljer diskmedel går inte att överföra till socialtjänstens arbete med barn och unga”.

Sven tycker det är viktigt att säga ifrån så att en förändring kan komma till stånd. Mer resurser är förstås nödvändiga. Men också att andra attityder får styra socialtjänstens arbete.

– Fokus måste ligga på kvalitet i det vi gör, och det betyder att se människan och inte bara ett namn på ett papper.

I Borås tidning idag en man som våldtagit en funktionshindrad flicka under 6 år. Första gång var hon 5-6 år.
http://www.bt.se/nyheter/boras/valdtog-funktionshindrad-flicka-under-sex-ars-tid(4343819).gm

De första övergreppen skedde hösten 2003 då flickan endast var 5-6 år. Sedan ska mannen ha fortsatt att utnyttja den funktionshindrade flickan "vid ett stort antal tillfällen" fram till våren 2009. Brotten ska ha begåtts både i mannens bostad i Borås samt hemma hos offret

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Varför

Vår familj har arbetat både som kontakt, avlastning och akut hem. Senare år valde vi fasta plac. för tonåringar men sist har vi haft två små barn. En s.k. uppväxtplacering ett begrepp som inte finns i lagen. Orsaken att man börjar är många men för oss var det att vi hade tid och plats och vill ta ett samhällsansvar. Som familjehem upptäcker man snart att man inte har några rättigheter vilket i förlängningen innebär att inte heller barnen vi jobbar med har några rättigheter. Många utsätts men familjehem hotas, anmäls och skräms i många fall till tystnad vilket för med sig att många inte vågar strida för de barn som är satta i deras vård. Kontentan blir att problemet inte uppmärksammas och redan utsatta barn far illa. Det är en mänsklig rättighet att få sin sak prövad i domstol. Den möjligheten saknar ett familjehem de är inte part. Alla lagar utgår ifrån att myndigheter alltid gör rätt men så är inte alltid fallet. Det jag stött på har fått mig att försöka ändra lagar och visa på de missförhållanden som förekommer. Jag har varit i riksdagen en gång och 19 av mina förslag ligger redan som lagförslag. Första lagen som en direkt konsekvens av vad som hänt oss kom nu d 1 juli 2010 då Lex Sara även omfattar socialtjänsten. Uppdrag gransknings program handlar om oss d 20 oktober och jag har nu fått ytterligare en inbjudan till riksdagen.

Stängt

Har sett att en del anklagar mig för att ha tagit bort eller strukit inlägg men det är inte sant. Efter att ha fått en anmälan på familjelivs sida valde jag att gardera mig och flytta bloggen i ett forum där jag inte stängs ner på grund av eventuella anmälningar. Först tänkte jag flytta med alla inlägg men det blev för jobbigt.

Hitintills har jag haft en länk dit men nu då beslutet kom att vi får hem dem finns det ingen anledning att ha kvar den så den har jag stängt ner.

Nu blev det inte så att vi fick hem dem. Man verkställde inte beslutet och mamman överklagade. Man skickade en jurist som inte stått i domstol på 5 år, förlorade. skickade en som inte ens var på slutpläderingarna. Vi förlorade igen och då jag gick ut i press med det röstade ordförande emot ytterligare ett överklagande trots att han inför hela Sveriges befolkning stått och lovat att ta det så långt det gick för att pröva vikten av anknytning. Så blev det inte.

Det värsta är att vi inte vare sig var först eller sist. Jag får mellan 1-3 ärendena i veckan. Lika hemska, lika felhanterade....