Har ju ett tag inte skrivit så mycket om vad som händer mellan oss och barnen eftersom vi inte velat "reta" dem, soc i onödan. Vi har ju hoppats att vi skulle tjäna på det. Men så var inte fallet.
Igår var vi på möte med dem. Det är så att vi har träffat barnen men väldigt sporadiskt.
Då de tog dem var det över ett år tills vi fick träffa dem igen. Det var då tre gånger för att göra ett avslut som det så fint hette. Sedan bestämde de ju att barnen skulle tillbaka och vi fick träffa dem var tredje vecka hela sommaren.
Beslutet verkställdes inte och mamman överklagade. De skickade först en jurist som inte stått i rätt på 5 år.
Han förlorade.
Då skickade man advokaten som åkte till Australien tror jag det var och lämnade rättegången ett par dagar innan det var slut till en bisittare.
Han förlorade också och eftersom jag gick ut i press straffar ordförande oss genom att lägga sin vågmästar röst mot ett överklagande trots att han i press inför hela Sverige lovat att se till att få ett prejudicerande fall.
Då dom faller står det att en förutsättning för att barnen skall kunna bo kvar där de bor är att de får ha fortsatt umgänge med oss. Då var det var tredje vecka. Det första de gjorde var att stänga av det i 8 månader.
Sedan fick vi träffa dem hemma här för första gången sedan de omplacerades. Det var var 10:onde vecka. Trots att alla umgängena var övervakade dvs två personer satt och tittade på allt vi gjorde så hörde ingen att banren varje gång sa att de ville vara mer hos oss oftare och längre. Så vi spelade in när de talade om det eftersom vi ville spela upp det för de som bestämde.
Då straffades vi genom att umgänget ställdes in här hemma. De påstod att barnen hade sagt att de ville vara någon annanstans. Ingen var intresserad av att höra inspelningarna.
Umgänget stängdes återigen av och denna gången 6 månader.
Nu fick vi återigen träffas på offentligt ställe två gånger och jag anmäler hela hanteringen.
vi hade ett umgänge inbokat men plötsligt fick vi en inbjudan till ett möte. Tre datum som förslag . Inte ett ord om att det är någon typ av krav, att det var förknippat med något sista datum då jag skulle höra av mig och mitt i påskveckan. Jag var inte tillräckligt snabb att svara och jag får då ett mail att datumen då är borta (samma dag som jag svarade) och likaså är umgänget borta.
Det var alltså ingen inbjudan utan ett krav.
Nästa förlag på datum är på skol avslutningen.
Det är klart att vi inte kunde då. Jag jobbar som lärare och sonen slutar. Vi fick då gårdagen.
Det är nu tre månader sedan barnen träffade oss.
Igår åkte vi då ner på möte för att få veta när vi skulle få träffas igen och fick veta att vi återigen straffas denna gång för att vi anmält. Nja de påstår att de anser att vi är viktiga för barnen och det visar de genom att återigen stänga av oss denna gång 1 år framåt.
De säger att barnen mår dåligt men är inte intresserade av att undersöka varför. De vill inte starta en utredning om orsaken. De talar om att de inte är några experter men drar de slutsatserna.
Vad säger man? Tänker vi ställa upp på det? Nej
Sedan visar det sig att IVO skickat hela min anmälan direkt ner till Mark.
Jag är medveten om och förstår att de måste gå på dem om att de fått en anmälan och be dem bemöta den men tänk om polisen skulle skicka anmälan till den som anmälts. Nej så gör man inte utan de kallar på förhör och talar om vad man anklagas för och sedan får man bemöta det.
Märkligt.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Tack för att ha hittat din blogg. Vi har själva varit fosterhem, men är nu pensionärer. Följer din kamp med stort intresse och beundrar dig för din ork att ta itu med allt. Jag känner igen så mycket av det du beskriver och det gör ont i hjärtat, med tanke på barnen. Styrkekramar från Maggan
SvaraRadera