Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 27 juni 2014

Barn Inte viktiga?

Visste ni att över tusen barn i Sverige inte har ett förnamn http://www.bt.se/nyheter/tusen-svenska-barn-saknar-fornamn(4336115).gm
Man har inte kunnat bestämma sig, eller så slarvar man med att skicka in. eller så har man valt ett så konstigt namn att de säger nej.  Man har tre månader på sig annars kan det bli böter. Konstigt vad kallar de barnen om de inte har något namn på dem? tror nog att  de har namn men glömmer

Jag undrar ofta över om barn är viktiga, i myndigheternas ögon.
Det verkar inte så ibland.
Hittade en debatt artikel ifrån BRIS som talar om att: Våld mot barn klarars inte upp http://www.dn.se/debatt/knapp-tiondel-av-valdsbrott-mot-sma-barn-klaras-upp/
Antalet anmälningar om misshandel mot de allra yngsta barnen, de mellan 0 och 6 år, har ökat stadigt de senaste 20 åren. År 2009 gjordes 2.195 anmälningar till polisen, medan det år 2013 gjordes sammanlagt 3.261. Vi ser alltså en ökning på hela 49 procent.
En viktig orsak till ökningen är att vuxna på senare år har blivit bättre på att larma vid misstankar om att ett barn far illa. Men när vi uppmanar vuxna att ta sitt ansvar måste vi också kunna garantera att rättssamhället tar sitt.
I Bris och Stiftelsen Tryggare Sveriges nya rapport ”Våld mot barn” undersöker vi vad som händer vid polisanmälningar om misshandel mot barn mellan 0-6 år. Resultatet visar att få av dessa brott klaras upp. Av de sammanlagt 14.137 brott som anmäldes under perioden 2009-2013 klarades endast 1.319 upp i den meningen att en gärningsperson kunde knytas till brottet. Det motsvarar en personuppklaring på endast 9 procent, vilket är en skrämmande låg siffra, även jämfört med andra svårutredda brott i nära relation.
Resultaten visar också på stora skillnader mellan polismyndigheterna
De stora skillnaderna mellan länen innebär inte bara att det rättsliga skyddet för barn i Sverige varierar beroende på bostadsort. Det tyder också på att det är möjligt att klara upp fler brott. Det kräver dock att polisen och andra inblandade aktörer har förmågan i form av bland annat kunskap och resurser att lösa uppgiften. Efter att ha intervjuat ett flertal poliser, åklagare, socialsekreterare och anställda vid barnahus ser vi att förändringar måste till inom följande områden: 
Barnutredningar måste prioriteras i större utsträckning.

Låt inte ärenden bli liggande.

Samtliga inblandade måste ha rätt kompetens.
Utför förhör och förundersökningar grundligt.
Alla inblandade måste ta sitt ansvar och ha förmåga till samarbete.

Barn måste bemötas på ett respektfullt sätt genom hela rättsprocessen.

Äventyra inte barns säkerhet.
 
Gå gärna in och läs hela. Tycker att det är märkligt eftersom det oftast är vårdnadshavarna som misshandlar.  Det borde inte vara så svårt att utreda. Man kan väl bara konstatera att barn inte prioriteras. Barnfrågor prioriteras inte.


 
Upplagd av kl.

2 kommentarer:

  1. Anonym27 juni 2014 kl. 12:47

    Bra-att du lade upp BRIS-rapporten !

    SvaraRadera
  2. Anonym27 juni 2014 kl. 13:28

    Sedan 2009 har många rättsskandaler hunnit passera...Erat eget fall känner ni ju väl,och har säkert hunnit gråta många tårar över.
    Barnläkarfallet,också debut 2009,där hela läkarkåren började undra om vi alla skulle bli arresterade och bortförda med polis på lika lösa grunder??
    Hur kunde det hända?
    Finns omskrivet i färsk bok från 2014,där hela rättsväsendets vacklande system visas upp.
    Vem har sagt till denne stackars oskyldige läkare-"förlåt vi tog fel'"
    Hennes liv slogs i spillror ,fick fly från näthat,och trakasserier långt innan hon ens blivit dömd.
    Precis som Fallet Dominic Johsnsson
    Vid detta laget världskänd och med omvärldens stora förvåning, över hur detta kan hända i demokratiska SVERIGE !
    En lycklig familj , med 2 skötsamma och intelligenta föräldrar ,som aldrig varken misshandlat eller missbrukat -ställs inför rätta där deras vilja till samarbete inte ens räknas!där motbevis och omvärldens stöd inte räcker till-när myndigheter redan bestämt sig för att kärleksfullhet och blygsel -det är avvikande beteende i
    En rättstat som liknar gamla kommuniststaterna ,knappast en demokrati som tillåter alla personligheter,,och där barn får ha din personlighet ifred.
    Allt detta pga ett anonymt brev,som säkerligen innehöll bara en massa förtal från en inskränkt svensk ,som var avundsjuk på deras lycka ?
    Hur kan ett anonymt brev räcka för polisarrestering?
    Lösa grunder räckte ju i Barnläkarfallet.
    Lösa grunder räckte i Thomaswuick-fallet-vad kommer härnäst ?
    Varför är myndigheter så ensidiga , och tillåts slarva på detta vis?

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)