Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 11 juni 2014

Stämmer staten

För ett bra tag sedan stämde ju Sofia Rapp staten eftersom hon inte omfattas av vanvårdspengen. Det är för att hon vill att även de barn som utsatts efter 1980 skall rätt till ersättning.
Nu är det flera som inte fick vanvårdspengen för att de inte ut sats grovt nog.?? En kille var ju med på uppdrag granskning. Han tvingades äta sina egna spyor, utsattes för skendränknignar m.m Ändå fick han inget för han hade inte utsatts tillräckligt... Man kan undra hur det inte skulle räcka? Nu är det flera av dem som tillsammamns stämmer  staten i Europadomstolen. http://www.dn.se/nyheter/sverige/kranktes-pa-barnhem-nu-stammer-han-staten/ 
Mycket summariskt, konstaterar advokat Jens-Victor Palm, och hävdar i stämningsansökan att nämnden också höjt beviskraven genom att omtolka lagen till att gälla bara dem som utsatts för ”de allvarligaste formerna” av övergrepp eller försummelser. I lagtexten finns en mildare skrivning, att ersättning ska utgå ”om det kan antas” att den sökande utsatts för övergrepp eller försummelser ”av allvarlig art”. Det är, enligt Jens-Victor Palm, i båda fallen brister i nämndens hantering som strider mot konventionsrätten.
Jens-Victor Palm driver också ett annat skadeståndsfall mot staten, i Stockholms tingsrätt. Det handlar om författaren och artisten Sofia Rapp Johansson, som utsattes för omfattande sexuella och andra övergrepp både i sitt föräldrahem och som omhändertagen i familje- eller behandlingshem mellan 1980 och 1998.
Ersättningskraven grundas dels på att staten inte levt upp till artikel 3 och 8 i Europakonventionen om skydd mot förnedrande eller omänsklig behandling och skydd för privat- och familjeliv, dels på att övergreppen mot henne skedde efter 1980 och inte omfattas av ­ersättningslagen. Därför saknar hon rätt att få sin sak prövad, och det kan ifrågasättas om lagen uppfyller det grundläggande kravet på att alla är lika inför lagen i en rättstat, argumenterar Jens-Victor Palm.
I morgon, onsdag, visas i riksdagen dokumentärfilmen ”Att skära sig fri” om henne och hennes kamp för upprättelse.
Skall bli spännande att följa. Önskar dem lycka till och hoppas att de vinner. Det banar ju väg för så många fler däribland "våra".

Fick ytterligare ett ärende i går. En fullt fungerande mamma, högutbildad som plötligt får en anmälning och kallas till soc. De kräver att hon skall gå till BUP med flickan för att hennes tös är blyg. De kräver att hon skall göra det innan det kommer fler anmälningar och visst kom det en till. En anonym  med ord och information som bara finns hos ett par personer kurator och handläggare.  Mamman är barnläkare, hon känner sitt barn. Varför skapar man problem som inte finns.
Skönt att jag kunde bistå med en bra advokat som tog kontakat redan i går.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)